Vi lofvade i lördags att med några ord re-
dogöra för maskeraden sistl. fredag å Kongl.
operan. Föga är dock att säga om densamma
i allmänhet, då den var föga besökt
och dessutom, såsom man vet, de ford-
na lustbarhetsmakarne hafva lemnat plats för
makliga kavaljerer i bruna frackar, utan lariver.
Ingen karaktersmask syntes till, om icke en
-hvittröjad sjöman, hvilken tycktes hafva kon-
centrerat den legeretg och naiva språksamhet,
som tillhör hans stånd, uti några oviga äntringar
öfver första logeradens bröstvärn, och inhemtat
sin navigationskunskap genom eit allt för ytligt
studium af terminologien i sjötrollet, Koat-VäEn,
eller någon annan sjöroman.? Men — jorden
skakas) åskan dårar midt i sprängkalla vintren,
något underbart förestår , theaterhorisonten
ljusnar, dess himmel öppnar sig, och — på sam-
ma pall, som ryligen burit Cendrillons genier,
sänka sig nu in Lebensgrösse Bellmanshjel-
far: — den vördnadsvärde Fredman, fader
Berg, ordenshärolder med guld och beslag, m.
fl. Alla fröjda sig åt den glada uppenbarelsen,
då Fredman äskar ljud, upplåter sin stämma och
börjar en straffpredikan (på vers) öfver den
nya tiden, n:b dess maskerader och nöjen,
hvarefter han, för att lemna en profbit på den
gamla goda tiden, med hes röst uppstämde nå-
gra godbitar, deruti de andra deltogo, eller ac-
kompagnerade med kända instrumenter. En af
dessa, N:o 51 af epistlarna: Movitz blåste en
koncert väckte mycket nöje, för den virtuosi-
tet, hvarmed Knapen (om vi ej bedraga 0ss)
utförde sitt soloparti på Oboe: instrumentets ljud
rappellerade fuilkomligt berättelsen om, huru
hustrun en gång af misstag begagnat detsamma
att kärna smör med, hvarefier den klara oboe-
tonen alldeles försvann.? Flaskan vandrade nu
kring laget, och gubbarne reste samma
väg de kommit, för att ånyo surprene-
ra. De intågade neml. efter någon stund ge-
nom den korgl. logen ; ställde sin kosa, under
Pipors och skalmejors skräll, till foyern, som
för tillfället var väl furnerad med åtskilliga re-
qvisita for deras behof, och läto ytterligare hö-
ra sina behagliga toner. — Sen var jag icke
med längre. Ja
Ingen af de vanliga dignitärerneji märktes.
Logeraderne voro tomma.