RR) FARM RM SA a ft
man således icke strida, helst jag aldrig hört :
någon motsatt tanka yrkas. Men derföre vet i!
jag just icke om han har rätt i sjelfva den
sats han tagit såsom gifven, att Royalismen är
så djupt rotad i folket, der det är lemnadt åt
sitt naturliga goda vett. Detta är olika. I
Frankrike är medelklassen imonarkisk, men mas-
san republikansk, i Amerika är folket ingalun-
da på något ställe monarkiskt. I Rom har
I folket varit ömsom , och i flere hundrade år
var det der ansedt såsom det största af alla
I statsbrott, att vilja införa konumgadömet. Sat-
sen hvilar således ingalunda på någon historisk er-
farenhet, utan är en fras , som blifvit tagen till
utgångspunkt, fastän dem utgör sjelfva målet, dit
författaren önskade kommsz. Afven i Sverge
äro bland de historiska minnen, vid hvilka detta
folket med tillgifvemhet fåster sig, Sturarnes och
Engelbrechte tider, då landet icke hade någon
konung, lika kära som någon annan. Författa-
ren har således påtagligen dömt alla efter sin egea
känsla. Ännu mindre synes författaren, då han
till bevis för denna sats, talar om att komun-
gen skall vara till för att skydda minoriteten i
samhället , hafva haft fullkomlig reda på hvad
han sjelf menat med majoritet och minoritet.
Han har onekligen rätt i så måtto, att uti en
demokratisk författning majoriteten af folket är
i de flesta fall rådande öfver opinionen och
;jemväl måste utöfva inflytande på makten , men
det synes påtagligen, att han ej förstått att urskil-
ja begreppen republik och demokrati, då han
; såsom ett bevis för sim sats och för majoritetens
jallrådighet i republiker, citerat Venedigs histo-
ria, der likväl den stora mängden af foiket ha-
.de intet att säga, utam ett litet antal aristokra-
ter styrde efter godtycke. En skolgosse skulle
härom kunnat upplysa honom. Man kunde
meg vida mer skäl omvända hans sats och
säga att i Venedig hade behöfts en konung, för
att skydda majoriteten emot fåväldet. Emed-
lertid har han, enligt erfarenheten, rätt deruti att
( konungadömer bidrager att skydda en minoritet
mot majoriteten ; men frågan är endast, hvad
med denna minoritet bör förstås? om det är de;
privilegierade i samhället , som alltid utgöra ett
färre antal än det egeatliga felket, eller om
han helt simpelt menar eller tror sig mensa, att
. konungamakten skall utgöra en motvigt emot
majoriteten i lagstiftningen, hvilket är händelsen
med den exsckutiiva makten, eller bör vara det,
öfverallt. Äfven i Amerika har presidenten en
sådan förmåga, ehuru han icke för alltid eller
längre än till en viss tid kan afslå hvad kon-
I gressen beslutar. Vore förf. nu här, så skulle
jag råda honom att tänka öfver detta till nästa
I gång, för att kunna uttrycka sig litet tydligare.
. D. Men han förklarar ju tydligt hvad han
jmenar med minoritet: det är slafbefrielsens
I vänner i Amerika.
F, Jaså, ingesting annat. DÅ lönar. det ic-
ke mödan, att tala vidlyftigt derom, ty Ameri-
Ika lärer ändå icke på någon tid få sig en ko-
II nung. Dess slafvar äro dem sista lemningen af
dess traditioner från moderlandet och dess ko-
lonial-inrättningar, och jag fruktar, att om det
- sunda förnuftet, rättskänslan och öfvertygelsen
sjom eget sannt intresse icke förmår utplåna den-
1 Ba fläck, som ännu skymmer den ljusa taflan i
a Jen del af dessa stater, sedan de andra, efter
Irepublikens införande, afskaffat slafveriet, så lä-
-Irer det i sanning icke ske genom en konung,
t dess; hof, dess embetsmanna hierarki, dess skat-
ter och dess statsskulds- system.
DD. Men han har också citerat exempel från
. I förhbållanderma i Sverge, och hvad det är, som
e konungamakter här skyddat.
F. Ja, men just här är det, som han mest rört
.lihop sakerna. Han säger förut, att konunga-
makten skyddar minoriteten, hvilken genom den
I kam få rätt öfver en segrande majoritet; men
t derefter heter det, att Adeln år 1828 och år
1 1 1834 var i majoriteten och hade makten i sina;
i I händer, emedan den hade konungen på sia
-lsida. Här ser det då ut, som om : konunga-!
a makten skyddat majoriteten. Jag vet icke
a
icke heller att någen fara hotade Adeln,
t sistnämnde år; mem Väl mins jag att mycken
- I förbittring rådde emot henne år 1789, och att
. Gustaf den Tredje, för att då rycka till sig en-
- väldet, som B. säger, förenade sig med de tre
If ofrälse stånden och en stor majoritet på Riddar-
a hustorget emot detta stånd, hvilket då var det
enda, som så länge det kunde, försvarade natio-
tt) nens frihet. Af allt det der skulle jag vilja slu-
mf är hbanuanmaral tan SALA Alla: dd ala ddan arta