Hof-Råd och Filos. Professor i Göttingen. ÖOfversättning af Carl August Bagge, Filos. Magister. Stockholm, Hörberg, 384 sidor stor octaf. 2 Rdr 40 sk. banko. Ibland det myckna, vår litteratur saknar, är äfven en handbok i konstens filosofi och historia, uppfyllande detta ändamål. Vi hafva väl skrifter öfver litteraturen, de bildade konsterna och musiken, hvardera afhandlande dessa föremål särskildt; men knappt någon som sysselsätter sig med dem i sammanhang och betraktar föreningen dem emellan samt deras inverkan på hvarandra, såsom gemensamma resultater af den allmänna bildningen. Närvarande arbete afhjelper till en icke obetydlig del denna hrist. Det börjar med konstens och bildningens ursprung i de äldsta tiderna och följer deras gång genom åldrar och nationer intill våra dagar. Författaren har ett aktadt litterärt namn, och arbetet bekräftar hans rätt dertill. Beläsenhet, djup åskådning och alfvarligt bemödande att reda ämnet, röia sig hela boken igenom. Hvad man måhända icke utan skäl skulle kunna förebrå honom, är denna böjelse för metafysiska subtiliteter, som i allmänhet vidlåder hans landsmän, så snart de begifva sigin på tänkandets område, och hvarpå som proj kan tjena följande återblick på konstens tre hufvudperioder, sem sluta arbetet: I Orienten frigör konsten sig först från naturen och sträfvar, att i det gåtlika och oformliga framställa de ännu gåtlika och eformliga idealet, hvilket anden uppfattat i aningen. -I den antika konster stiger anden bildande ned i det syalga, för at i mensklig gestalt uppställa ett menskligt ideal; lefvande form och geltalt är dess syftemål. Blej här anden gestalt, så blifver åter i dea Nya eller Germaniska konsten gestalien andiggjord: konsten går åter utöfver den i rummet befiatliga former och söker anden i det. timligas vexling. Naturen är alltså grunden för ali konst, — den lefvande formen är dess medelpunkt, — anden är dess mål! — Der åsigt, hvarifrån Förf. utgått, måste utan tvifve gillas såsom den rätta; men dess genomförande i tillämpnringen gör likväl boken sålunda för mången konstnär och konstvän hårdläst. För den djupare reflekterande är den af mera nytta, och egnar sig således egentligen såsom handledare till den filosofiska åskådningen af bildnings-processens gång och utveckling. — I originale fattas en särskild artikel om den Italienska poesien. Ofversättaren har fyllt denna lucka, och hans afhandling är visserligen icke en af de minst intressanta i boken, äfven derföre att den är en af de mest lättlästa.