medelst dess, för Gefleborgs Län, nyligen ut-
färdade förklaring öfver 1827 års Skiftesstadga —
detta vackra minne af Justitieombudsmanen Poig-
nant, hvars allt för tidigt afskurna lefnadshbana
beredt möjligheten af den reaktion, som nämn-
de förklaring innefattar. Tilläfventyrs kunna de
serskilda lokalförhållanderna, som Helsingland.
företer, gifva någon styrka åt den Kongl. för-
klaringen, men att utfinna ett enda fall, der
densamma jemväl kan vara lämplig för Gestrik-
land, ligger måhämda icke inom möjlighetens
gräns. Att uppräkna alla de omständigheter,
som ådagalägga, att den ena provinsen lider af
att vara, genom Landshöfdingeerebetet, med
den andra förbunden, är icke egentliga före-
målet för demma uppsats. Väljom dock ännu
ett exempel, Gefle, beläget föga mer än en
mil från Upland, ar residessstad och följaktli-
gen ätven förvaringsort för hela den häktade
personalen i Länet. ÅArresteras en brettsling i
Helsingland, t. ex. inom Lagman Norins dom-
saga, så måste han, i afvaktam på första ransak-
ningen, resa tjugu mil till Gefle, så till tings-
stället, ytterligere til Gefle och åter samma
väg, så många; gånger, som pya ting fordras,
för att fullända ramsakning och fälla dom. Vis-
serligen får man på riksdagarne förnimma, hu-
roledes utgifterna för famgars skjuts- och trakta-
mente tynga hårdt på statsutskettets vågskål,
men saken involverar en förändring och anses
förmodligen böra behamdlas med samma varsam-
het, som andra reformfrågor, hvilka, efter hvad
erfarenheten visat, i allmäuhet måste uppoffras
af bäfvan för omstörtning och af vördnad för
det bestående, det långsamtt mognande, det
sekelsgamla. — Imedlertid skule kunna visas;
att kopulationen af Gestrikland med Helsing-
land, äfven i politiskt afseende är skadlig. Vår
verksarama regering har, som raan vet, stundom
af nöden, att känma epinienerne i landsorterne!
Ått inherata dem i den - serskilda riktning,
hvarom nu är fråga, beror naturligtvis ieke blott
på en viss anvärdbar och medgörlig förmåga
att öppfatta och tyda, utan äfven på möjlighe-
heten att umdvika uppseende. i
Antagom na; att Lardshöfdingen i Gefleborgs
Län ur myssnämnde synpunkt erhåller sin Ko-
nungs befätlning, att hufvudstupa resa till Hel-
singland! — Hvad hämder? Antingen måste då
Landshöfdingenm fela i sin undersåtliga — pligt
derigenom , att han anförtror sitt uppdrag åt
någon annan, eller ock skall han, derest han
öfverrumpler Helsinglatd med ett oförmedadt
besök , misslyckas i sit fägetag, ty i denda af-
lägsna provins är Landshöfdingen en ganska säll-
synt gäst, hvars ankomst :vamligtvis bebådas af
dess egne kumgörelser. Då Landsiföfdingen så-
ledes ieke kan vara synnerlig väl bekant med
Helsingland, den betydkgaste delen af Gefle-
bergs Län, huru vill mar då begära, att han
skall vara qvalificerad, ett redogöra för allmän-
na tärkesättet derstädes! Felklymnet i Helsing-
land har knappt någon motsvarighet i Gestrik-
land! Sedvanor, näringsfång, lefnadssätt äre,
inom de båda provinserna, väsendtligt skiljakti-
ge. Icke ens folkvisorne hafva der någen ting
gemensamt! Lendshöfdingen är mycket att be-
klaga, som med så vidsträckta, djupt ingripan-
de åligganden blifvit placerad i Länets sydliga-
ste punkt, en gränsstad. Der, skild från hjer-
tat af sitt Län, kommer han sannolikt aldrig att
finna sig rätt hemmastadd. Det egna och o-
vanliga i en sådan position skall måhända of-
ta förmå henom att betrakta sitt embete såsem
ambulateriskt och, då omstängigheterne sålunda
göra honom snart sagdt till främling i sitt e-
get Län, må man gerna unna honom en,
af embetspligter oeh statsanslag oberoende, fri-
stad i ett nästgränsande! —Z
T. P.
Rättelser: fe, STR
TT: 2 JL II JA a I. MYR. 1 AA VAR