gus på sin tid sade, till komplett evidens be-
visar författarens fullkomliga obekantskap mec
det ämne, hvarom han företog sig att skrifva
— Han?Zskulle säkerligen eljest icke hafva fram-
kommit med en så ytterst både löjlig och o-
rimlig jemförelse, hvars ofelbarhet bordt före
komma honom misstänkt vid en flygtig tanks
endast derpå, att största bränvinstillverkninger
äger rum i landets skogfattigare orter; men icke
så, utan tvärtom, vid jerntillverkningen. Och
3:o heter det i den nu någorlunda granskade
bästa uppsatsen, som funnits i Minervas he-
la innevarande årgång: att Sveriges 155,00(
bränvinspanror äro helfria; hvilket påtagliger
och3ådesto säkrare måste vara eu komplett osan-
ning, som hvarje Svensk bonde alltförväl kän-
ner, att han, Gudnås! hvarken får begagna si
stor .panna han vill, eller ens bränna å annars
tid än andra vissa förut bestämda månader a
året... I anledning: af detta sistnämnda sakför-
hållande, imeddeladt till upplysning. allema fö
den oförliknelige insändaren i Minerva, må jem-
väl till slut fogas den anmärkningen: att in:
sändaren ändock kan och bör af hjertat glädj:
sig deråt, att åtminstone intet Kollegium, utar
Rikets Höglofl. Ständer . omedelbarligen, regle-
mentera tstådganden för bränvins-brännin-
gen. — Och Gud tröste derföre inmsändaret
(af hvilken vi härmed tillsvidare tage ett öm
afsked) om sig så illa skulle åtbära,. at
Sveriges Rike längre får växta på adopterande
af principerae för en ändamålsenlig näringsfri
het härutinnan, än på införandet af den derpå
grundade frihet i åtskilliga andra näringar
hvarmed en upplyst regeriag, kanske icke all
deles utan medverkan af obehöfliga Kollegie
och dylika embetsverk, smart neg torde täcka
begåfva Land och Folk! — — Sat saäpienti.,
x Xx
r
er —