nn ett omdöme, som ej vore underkasiadt ansvar om det yttrades angående föorhållanderne inom vårt eget lard, kan väl svårligen blitva straffbart derföre att det angår ett aflagset och främmande lands inrättningar i allmänhet, äfven om det vore ogruodadt. Besinnar man då det allmånt notoriska förhållandet, att just missnöjet i Parma med den Österrikiska. polisen varen af anledningarna till 1831 års uppresning, likasom den Ryska polisens godtyckliga framfart utgjorde en af hufvudorszkerua till uppresningen i Polen, att således yttrandet ej innebär någon dikt, utan en teckning af bvad man förut känner händt och sahbt våra, och som bekräftas af mångfaldiga underrättelser i tidningarna ifrån de förflutna åren, samt slutligen att det hela angår förhållandet mellan tvenne främmande folk, hvilkas-nationella olikheter ochautipathier, jemte följderna deraf, förut blifvit skildrade, så måste all möjlig rest af misstanka: om förgtiplg åsyftning vara ugsdanröjd. I annat fall skulle det också vara underkastadt fästningsstraff, att härleda det fortfarande hatet emot Fransmännen hos infodingarne på Afrikanska kusten ifråga de Frensyska soldaternes våldsamhet och den plundrirg, somligger i godtyckligt ålagdarbeskattmngar; eller att påstå det Turkiska Sulanen låtit Pmörda de Turkar, hvilkas hufvuden efter egarnes aflifvande på hans befallning pryda seraljens murar; ty äfven med dessa makter är ju riket i vänskapligt förhållande. Änmn återstår ait bemöta den : del af Aktors memorial, som angår den allmänna skildringen af Italiens tillstånd: att det är bragt till ytterligheten af förtryck, lika förslafvadt, sön derslitet och olyckligt som Irland, plundradt, häårjadt, träffadt i sitt innersta, genom sina ädlaste söners mördande eller landsförvisning ms; ms Om hvilken är här frågan? är det em någon viss öfverhet och regering? är detens om någonjserskild stat? Nej, det är om en massa af stater, en liten verldsdel för sig, som i sekler varit skådeplatsen för krig, härjningar, andligt och verldsligt förtryck, politiska och preste:liga inqvisitioner, och hvars historia för århundranden artikelns författare sammandragit i dessa rader. Någon viss tid nämnes icke ens här, ännu mindre några personer. ilundrade Författare hafva förut tecknat ställningen i detta land på samma sätt och ingen med anspråk på minsta bildning och kunskaper bestrider sanningen deraf. Är det då verkligem i Sverige förbjudet att skrifva historien, och att ur dess-företeelser fälla karakteriserande omdömen? Audtligen har Hr Aktor äfven funnit förgripligt hvad som yttras om utskylderna, att de äro ofantliga och oriktigt fördelede. Något dy: likt vilja vi minnas äfven ofta blifvit sagdt om de Svenska utskylderrna, utan att vederbörande tilltrott sig kunna använda Missgerningsbalken såsom vederläggning. Kan det då vara farligare att tåla dim det Italienska folkets skatter, än om det Svenskas? Jag har nu, med genomgående punkt för prnkt af de anmärkta ställena, sökt visa, att intet enda af dem utan den uppenbaraste :godtycklighet kam tolkas såsom smädligt mot någon främmande makts hvarken regering eller em betsmän.. Den som uppmärksamt genomläser artikeln i dess helbet, skall för öfrigt nödgas vitsorda, att syftningen deraf, långt ifrån att vara riktad mot de Italienska regeringarne, endast är, såsom rubriken angifver, en tzckning af utsigterna för den demokratiska principens framgång, hållen i en allvarsam och värdig ton, och tt den, långt ifrån att tillvita det skildrade lan dets olyckor någon eller några vissa personers moraliska vållande, tvärtom i uttryckliga ordalag härleder dem ifrån sjelfva landets politiska delning, samt beroende af en främmande makt, som genom sin ställning säges vara tvingad till hårdhet. Att såga det denna tvungna ställning skapar en antipati och underhåller ett missnöje hos det beroende folket, som utgör en källa till oroligheter och våldsamheter, är en uppgift, som. nogsamt kevittnas af den mängd g chavotter för politiska förbrytelser, som varit uppresta i Italien de sista åren, af de påfliga soldaternes grymma framfart i Kyrkostaten, af röfvarhoparnas tilltagande i Calabrien, och af sjelfva nödvändigheten för Fransmännen att oc kupera Ancona; och jag tror mig sålunda hafva sagt nog för att bevisa artikelns obrottslighet afro söka hade att aberopa den förut!