nn
ett omdöme, som ej vore underkasiadt ansvar
om det yttrades angående föorhållanderne inom
vårt eget lard, kan väl svårligen blitva straff-
bart derföre att det angår ett aflagset och främ-
mande lands inrättningar i allmänhet, äfven om
det vore ogruodadt. Besinnar man då det all-
månt notoriska förhållandet, att just missnöjet i
Parma med den Österrikiska. polisen varen af
anledningarna till 1831 års uppresning, likasom
den Ryska polisens godtyckliga framfart ut-
gjorde en af hufvudorszkerua till uppresningen
i Polen, att således yttrandet ej innebär någon
dikt, utan en teckning af bvad man förut kän-
ner händt och sahbt våra, och som bekräftas
af mångfaldiga underrättelser i tidningarna ifrån
de förflutna åren, samt slutligen att det hela
angår förhållandet mellan tvenne främmande folk,
hvilkas-nationella olikheter ochautipathier, jem-
te följderna deraf, förut blifvit skildrade, så må-
ste all möjlig rest af misstanka: om förgtiplg
åsyftning vara ugsdanröjd. I annat fall skulle
det också vara underkastadt fästningsstraff, att
härleda det fortfarande hatet emot Fransmännen
hos infodingarne på Afrikanska kusten ifråga de
Frensyska soldaternes våldsamhet och den plund-
rirg, somligger i godtyckligt ålagdarbeskattmn-
gar; eller att påstå det Turkiska Sulanen låtit
Pmörda de Turkar, hvilkas hufvuden efter
egarnes aflifvande på hans befallning pryda
seraljens murar; ty äfven med dessa makter är
ju riket i vänskapligt förhållande.
Änmn återstår ait bemöta den : del af Aktors
memorial, som angår den allmänna skildringen
af Italiens tillstånd: att det är bragt till ytter-
ligheten af förtryck, lika förslafvadt, sön derslitet
och olyckligt som Irland, plundradt, häårjadt,
träffadt i sitt innersta, genom sina ädlaste söners
mördande eller landsförvisning ms; ms Om
hvilken är här frågan? är det em någon viss
öfverhet och regering? är detens om någonjser-
skild stat? Nej, det är om en massa af stater, en
liten verldsdel för sig, som i sekler varit skå-
deplatsen för krig, härjningar, andligt och verlds-
ligt förtryck, politiska och preste:liga inqvisi-
tioner, och hvars historia för århundranden ar-
tikelns författare sammandragit i dessa rader.
Någon viss tid nämnes icke ens här, ännu min-
dre några personer. ilundrade Författare
hafva förut tecknat ställningen i detta land
på samma sätt och ingen med anspråk på min-
sta bildning och kunskaper bestrider sanningen
deraf. Är det då verkligem i Sverige förbjudet
att skrifva historien, och att ur dess-företeelser
fälla karakteriserande omdömen?
Audtligen har Hr Aktor äfven funnit förgrip-
ligt hvad som yttras om utskylderna, att de
äro ofantliga och oriktigt fördelede. Något dy:
likt vilja vi minnas äfven ofta blifvit sagdt om
de Svenska utskylderrna, utan att vederbörande
tilltrott sig kunna använda Missgerningsbalken
såsom vederläggning. Kan det då vara farliga-
re att tåla dim det Italienska folkets skatter, än
om det Svenskas?
Jag har nu, med genomgående punkt för
prnkt af de anmärkta ställena, sökt visa, att
intet enda af dem utan den uppenbaraste :god-
tycklighet kam tolkas såsom smädligt mot någon
främmande makts hvarken regering eller em
betsmän.. Den som uppmärksamt genomläser
artikeln i dess helbet, skall för öfrigt nödgas
vitsorda, att syftningen deraf, långt ifrån att
vara riktad mot de Italienska regeringarne, en-
dast är, såsom rubriken angifver, en tzckning af
utsigterna för den demokratiska principens fram-
gång, hållen i en allvarsam och värdig ton, och
tt den, långt ifrån att tillvita det skildrade lan -
dets olyckor någon eller några vissa personers
moraliska vållande, tvärtom i uttryckliga orda-
lag härleder dem ifrån sjelfva landets politiska
delning, samt beroende af en främmande makt,
som genom sin ställning säges vara tvingad
till hårdhet. Att såga det denna tvungna ställ-
ning skapar en antipati och underhåller ett miss-
nöje hos det beroende folket, som utgör en
källa till oroligheter och våldsamheter, är en
uppgift, som. nogsamt kevittnas af den mängd
g chavotter för politiska förbrytelser, som varit
uppresta i Italien de sista åren, af de påfliga
soldaternes grymma framfart i Kyrkostaten, af
röfvarhoparnas tilltagande i Calabrien, och af
sjelfva nödvändigheten för Fransmännen att oc
kupera Ancona; och jag tror mig sålunda hafva
sagt nog för att bevisa artikelns obrottslighet
afro söka hade att aberopa den förut!