ren. Fråga uppstod till ena början, om dett:
tillgrepp kumde anses för kyrkotjufnad; men
upplysning erhölls snart, att Tornväktarne, som
tiltsättas af Brandförsäkringskontoret, ätven der-
ifrån erhålla aflöning och förses med pelsar
hvilka, efter sex års begagnande, tillfalla torn-
väktarne. — Den pelsen, som stals af Lindberg,
tillhörde em annan ternväktare vid namn Torse-
lius, och var begagnad redan i 5 år. — Häral
uppstod det besynnerliga förhållande, att tven-
ne egare till pelsen anmälde sig, mnemligen
Brandförsäkringskontoret för ett års förbruk-
ningstid, eller sjettedelen af pelsens inköpspris,
utgörande 3 Rdr Bko, och Torselius för hvad
som derefter kunde fiwnas af pelsen i behåll,
och af Torselius uppskattades till 10 Rdr rgs,
deraf Lindberg dock medgaf endast hälften.
Torselius förklarade sig emellertid vara mera
belåten att få Lindbergs pels 1 stället, emedan
han eljest befarade, att få frysa i tormet öfver
vintern. Men Lindbergs pels, som ännu ej vid
hans arresterande var uttjent, kommer troligen
att tillfalla havs efertradare, så att Torselius ej
har att af densamma vänta någon fördel: XKan-
ske får han sig en ny-pels i stället; men, i
sådänt fall, har kan fått tjena förgäfves för sin
första pels.
Lindberg, som till binäring sysselsätter sig
med lappning och vändning af kläder, har, då
han började komma på villostigar, jemväl före-
tagit sig, att pantsätta em hel mängd syrtuter
och andra plagg, som anförtrots honom till ar-
bete. — Uti detta företag hade jemväl hans hu-
stru varit delaktig, men om pelsen sade hon
sig ej hafva någon kämnedom. Lindberg in-
stämde äfven häruti och uppgaf, att han aldrig
haft pelsen hemma, utan direkte från tornet
begifvit sig ut for att sälja densamma, hvilket
han slutligen verkställt på Holländaregatan.
Köparen var en för bonom okänd bonde, som
för pelsen betalade 3 Rdr Bko.
Ehuru Lindberg och hams hustru redan för
en del af ofvanberörde klädespersedlars pant-
sältning voro till ansvar pröfvade skyl-
dige af Stadens Kämners Rätt , kunde
slutligt Utslag icke meddelas, enär ytterligare
kommit i degen en syrtut, som de lefvererat till
Pantlånekontoret ; hvarföre, jemte det Lindberg
pröfvades skyldig till ansvar för stölden, ran-
sakningeas vidare hawdläggning å nyo öfverlem-
nades till stadens Kämnersrätt.
Tisdagen deh 22 Nov. skedde fyra trappor
upp uii ett hus vid Drottsinggatan en inbrotts-
stöld , dervid åtskilliga persedlar tillgrepos.
Tjufvarne voro två i sällskap, träffades i för-
stugan af egaren, som förföljde dem med på ga-
tam, der den ene, förre Hattmakaren Johan
Henrik Sandberg ertappades och fanns innehaf-
va, af det stulma, en ljusstake och en toilett-
spegel, men den andre, som åtkommit bland
annat ett fickur, räddade sig med flykten.
Sandberg nekade att hafva föröfvat inbretts-
stölden, och uppgaf, att en i hans sällskap va-
rande f. d. gardist och korrektionist vid namn
Carl Fredrik Molis varit dem rätte gerningsman-
nen, af hvilken Sandberg, som väntat utanföre
på gatan, emettagit spegeln. och ljusstaken.
Molis bestred denna uppgift, och påstod, att
han icke ens varit i Sandbergs sällskap, oak-
tadt målseganden sade sig bestämdt igenkänna
äfven hozom.
Sandberg och Molis hafva begge förut varit
vid domstel lagförde och dömde, den förre för
slöld och den sednare för två resor snatteri
samt innehafvande af dyrk.
Någon bestämd bevisning har ej kunnat åstad-
kommas emot Molis. Två af Sandberg åbero-
pade vittnen hafva väl intygat, att en karl, med
samma kroppsställning som Molis och likasom
denne, klädd i förskion, den ifrågavarande da-
gen kommit hem till Sandberg och i hans säll-!
skap aflägsnat sig, men kunde ej med visshet!.-
upplysa, att samme person var Molis. Ytterli- i
gare har Molis blifvit beträdd med osanning,
i så måtto, att Molis förmält sig hela dager d.
22 Nov. oupphörligt befunnit sig hos Skräd-
darersästaren Lundin, sysselsatt med murarar-
bete, mem så väl Lundin, sem en hans dräng,
på vittnesed intygat, att Melis varit flere tim-
mar borta. rn
Till inbrottet ansågs hvarken Sandberg eller
Molis förvunma. Der sednare kunde icke
heller fällas till ansvar för stölden, hvaremot
Sandberg dömdes att, i brist af böter, för an-
dra resan stöld straffas med nio par spö
undergå uppenbar kyrkoplikt, och derefter i ett
års tid hållas till arbete å Landskrona fäst-
BEA See ——
a bad OK OR