gif mig. andra exempel, i som icke låta resol
vera. sig på samma sätt. Men uppgif. der:blanc
icke skällsord, såsom j:g sett någon göra; . ty dera
straffbarhet har jag nttryckligen medgifvit Upp
gif ej heller osanniugar, så:om någon viss gör. näl
han föreslår: ett til af angifvaren till de ellofva —
Ty vore det en sanning som han sade dem; då
skulle hau för sitt epithet ej kunna efter min lär:
straffas. —
o Och du skulle således efterskänka oförråtten,
fall skymfaren föregåfve sig hafva talt af öfrerty:
gelse, betygande dig sitt förakt för hvad han kal-
ade en redtig handling? — Jag skul!e säga, el-
ler-åecke säga, mea åtminstone in..m mig tänka, att
manszen voie litet vriden, eller hvad man behagar
kalla d en; hyars: förstånd icke någorlunda harme-
nierar med det allmänna förståndet. Lät vara, atv
haos ord, Tikasoa andras; vore ett mynt; - hade
sid b stämda präget och gångbatrhet; af di finge
häs hålla till gödo, att hans mynt anisåges för
falskt cch icke ialötes. Jåg skulle finna honom
för detta. hårda omdöm2 vida miädre straffbar, än
on han ljugit pi omg ä nt allra obetydligaste lögn.
edes-tieke-antasta-honomy-vare.sig med
utmariog eller anklagelse, emedan det vore syn-
digt: i fall ban. ve kligen befännes vriden; och
e sedan hans tillvitelse : omöjligen kunde; skada
mg: Och sanningen att säga, hvad är en;ankla
gele för dylik oförrätt någon in annat; än en nalf
bekänvelse om misstroende tl sin:egen reputation
och; öförtjnt aktving gärd åt: den: skymfandes
ömdömt? Min vsre jag okdok nog, att genom ans
klagelse söka hänmd;: såsborde jig dock aldrig fin:
nä? domåre elter lagar, lika oklo:a med smig, — Do-
men borde Klifva frikännande ipa den grund, att
jag irandras-aktning ingenti.g lidit eller kunnat
lida genom tillmwälet. då det. hämtades från ett
faktum, som alldeles icke vanh:? ; drade. Och denna
dom skulle väl atgöra den bästa upprättelse, enär.
den beviste, att ingen upprättelse behöfiet. —
Du talar om, hvad sem kan skädå, liksom vo-
re detta någoat.ng. bestämdi. Med ett sådant
sväfvände, en sådan obestämdhet, kän ju ingen
komma till rätta. — Och du ser GA icke, att detta
är till-din fördel? Det är ju-eno utvidgning af
straffbarteten; som: du-fipner för t ångt begränsad.
Hade jag sagt: grunden till straffoarhet är blett
den verkliga skadan; så hade du med fog förekastat
mig, att äfven vådan är straffgrund.- Jag har io-
tg två an — och då tadlar mig Låt: vara, att
detta uttryck är svårt att bestämma; det kan dock
icke umbiras. ANt kan skadå, men af allt bör
icke derföre skadå befsifas. Män måste skilja e-
mi? han. hvad söm omedelbirligen tärflyter fråa ett
visst fakfum, och Hvad omständigheterna verka
Den ostyldigaste sånn ng kan ocksä blifvä skadlig,
fastän icke genom sig sjelf, utan genom aadra or-
saker, Denna skilnad på skadlighet; fruktar! jags
alt.du mäste lära dig, om du vill erkännas för lag -
klok. — (Slutit följer)
Rättelser i början af denna artikel:
spalten 35 raden nedifrån,, står: legisla iva,
läs: Jegislativa 733 sp. 8 raden uppifrån, står:
år, läs: är; dito sp. 26 raden uppifr. , står:
ieks, läs: icke; dito sp... 58 raden nedifrån,
står : ocksåy läs: också.