sågo det vanhederligt. Vi svarade dertill ji, då vi icke kunde fiona annat, än att en sträng rättskaffenshet och ömtålighet för bevarandet af den militäriska hederskänslan fordrat uppfyllelse af en under förtroende dertill ätagen heder:förbindelsc szcmt att den offentlighet saken vunnit gerom lårsifvarers anmälan både hos Kong! Kommerceko!legium och Hr utrikes Statsminist:rn, icke kunde undgå att anses sårande håde för Herr v. Schantz och -hans kamrater. — Han återtog, att han ville rätta sig efter den opinioa hans kamrater sålunda utsagt, men begärde tid att rangera sina affärer. I nständigt söker Hr v. S c hantz bestrida att förloppet varit öfveren,stämmande med hvad vi uppgifvit. — Han skall sjelf icke framställt frågan, utan den heads blifvit gjord af v. Knoriing iden form buruvida v. Schantz ansåg hederligt, att begära anstånd med betslningen af sin skuld till Consuln Bergemann, derå han. v. Scbantz, skall svarat, ja icke är deruti något vanhederligt För denna uppgift åberopar han ett edligen afaördt vittnes, PrerjerLöj:nanten Liljehöts utsage, som likväl innehåller raka motsatsen, nemligen att, på v. Knaraings berörda fråga, något hestämdt svar icke följt, utan hade v. Schantz imfallit med em py bestämd fråga, lydande: Jag frågar Herrarna om deruti låg något vankederligt cch på denna fråga blef det framkallade svaret jakande. Om ock Hr Liljehöks fullkomliga jäfisgtigbet ej vore tillfyllest ådagalagd, skulle sålunda af hans vittnesmål i förev.rande puukt, något stöd för Hr v. Schantz ej vars att hemta, och hvad vi om förloppet uppgifvit, måste i följe häraf, såsom alldeles uvederlagdt, få blifva gällande. År v. Schantz fortfar äfven att neka, dst hans yttremce, att kawmraleraes vid tillfället utsagde opiniom skulle hlifva regel för bans handlingssätt, innefzsttar tillkänvagifvande af beslut, att lemna tjensten, och påstår stt han förbehållit sig tid att vidare tänta derpå, sen alldeles ieke för att i och fir verkställigheten af det antydda beslutet rangera sina affärer. Detivå vara likgiltigt om vi fattat berörde yttrande wer eller mindre vidsträckt än Herr von Schaniz kuade hafva menat. Han led ingen skada deaf, ty des enskiida berättelse, som af 2:ve bland kamia erna framfördes hes Herr Generaladjutamten stör I lottan om Herr von Schanizs efter vår taeka, tillkännagifne beslut, att retirera från tjensten, kuvde icke hafva någon påfvijd. förrän v. Schantz sjelf bekräftat den gecom afskedsansökning, hvadan ej eller någon åtgärd från Aerr Generaladjutant: ns sida i anledning af dan hos honom gjorda berättelsen blifvit vidtagen. När Herr von Schanotz tagit det parti att stanna qvar i tjensten och iotet hinder deremot frän vär sida förspordes, så förstå vi ej att den nya sammankomst, som han envisades att tillvägabringa var af någon slags nödvändighet påkallad. Om vi skridit till någon pesuif handling för att vinga honom till afskedstagande, då först hade tiden för begagnande af sjalfförsvarets rätt inträffat — Nu åter, då icke ens något tecken af tillämnadt tvång förspordes och han således egt lemna utan allt afseende hvad vid sammankomsten den 37J:de Januari förelupit, ch då han i alla fall kunnat, om han ansett det nödigt, nöja sig med att skriftligen underrätta oss Cm sitt besiut, skulle vi uti det envisa bemödandet, som användes att aftvirga oss ett nytt sammanträde, nästan tro oss hafva upptäckt en tillställning, för att genom en oss aflockad opinionsytring tillskapa svepskäl för den förföljelse hvarför vi sedermera blifvit blottställde. Att den af Hr von Schantz anstifiade sammankomsten den 29 Januari, icke af oss bifölls på annan grund, än den sam uppgafs i Hr ContreA miralen Grefye Cronstedis till von Knorring aflätne billet, i likhet hvarsaed äfven v. Knorrings skriftliga tillkävnagifvande både till oss och Hr von Schan:z inrättades, är en ovedersäglig sanning. — Fruktlöst lärer han söka jäfva den företrädesrätt till förtroende, vi anse både oss och allmäsheten kunna fästa vid Hr Grefy ns framför fir v. Schantz uppgifter. I alla fall stär det fast, att föremålet för sammankemsten, i vårt sinne, j var eller kunde vara annat, än det som Hr Grefvens billet uttryckligen antydde — opinions-yttr ing öfver Bergemanska affären — här vi afgåfvo den uppfyllde vi hvad Hr v. Schantz önskat utan att med saken vidareoss befatta. Det heter i Hr vor Schantzs skrift, att vi gen om votering dekreterat honom hafva vanhedrat uniformen. — Att dekretera eller besluta, måtte betyda något helt annat, än att utsäga en opinion utan anspråk ens, att den s k all följas; och att på begäran af ett omdöme, fritt och efter öfvertygels2, yttra det, måtte ej vara någon förnärmelse mot den som fordrat omdömet och såledosi sjelf ställt sin handling under pröfning. SANS 0 I det faktiska 3f saken föranleder ej påminnelseskriften till några vidare anmärkningar. Vi tro oss i vår förra förklaring hafya derutinnan tillräcligen yttrat oss. Det återstår blott att redovisa för den skiljaktizhet i grundsatser, som råder emeilan oss och vår vederpart angående hvad man förstår med yttrande rätt och om dömes frihet helst vi tyckt o.s finna hans anföranden i den delen, om ej just spetsfundige, likvä! utmärkte af eu serdeles skethet och derföre förtjente att framhållas till en Bärmare pröfning. (Slutet följer.) Bed. har, i anledning af några i detta blad