sågo det vanhederligt. Vi svarade dertill ji,
då vi icke kunde fiona annat, än att en sträng rätt-
skaffenshet och ömtålighet för bevarandet af den
militäriska hederskänslan fordrat uppfyllelse af
en under förtroende dertill ätagen heder:förbindel-
sc szcmt att den offentlighet saken vunnit gerom
lårsifvarers anmälan både hos Kong! Kommerce-
ko!legium och Hr utrikes Statsminist:rn, icke kunde
undgå att anses sårande håde för Herr v. Schantz
och -hans kamrater. — Han återtog, att han ville
rätta sig efter den opinioa hans kamrater sålunda
utsagt, men begärde tid att rangera sina affärer.
I nständigt söker Hr v. S c hantz bestrida att förlop-
pet varit öfveren,stämmande med hvad vi uppgifvit.
— Han skall sjelf icke framställt frågan, utan den
heads blifvit gjord af v. Knoriing iden form buruvi-
da v. Schantz ansåg hederligt, att begära anstånd
med betslningen af sin skuld till Consuln Berge-
mann, derå han. v. Scbantz, skall svarat, ja ic-
ke är deruti något vanhederligt För denna upp-
gift åberopar han ett edligen afaördt vittnes, Pre-
rjerLöj:nanten Liljehöts utsage, som likväl inne-
håller raka motsatsen, nemligen att, på v. Knar-
aings berörda fråga, något hestämdt svar icke följt,
utan hade v. Schantz imfallit med em py bestämd
fråga, lydande: Jag frågar Herrarna om deruti
låg något vankederligt cch på denna fråga blef
det framkallade svaret jakande. Om ock Hr Lil-
jehöks fullkomliga jäfisgtigbet ej vore tillfyllest å-
dagalagd, skulle sålunda af hans vittnesmål i fö-
rev.rande puukt, något stöd för Hr v. Schantz ej
vars att hemta, och hvad vi om förloppet uppgif-
vit, måste i följe häraf, såsom alldeles uvederlagdt,
få blifva gällande.
År v. Schantz fortfar äfven att neka, dst hans
yttremce, att kawmraleraes vid tillfället utsagde
opiniom skulle hlifva regel för bans handlingssätt,
innefzsttar tillkänvagifvande af beslut, att lemna
tjensten, och påstår stt han förbehållit sig tid att
vidare tänta derpå, sen alldeles ieke för att i och
fir verkställigheten af det antydda beslutet range-
ra sina affärer.
Detivå vara likgiltigt om vi fattat berörde yt-
trande wer eller mindre vidsträckt än Herr von
Schaniz kuade hafva menat. Han led ingen ska-
da deaf, ty des enskiida berättelse, som af 2:ve
bland kamia erna framfördes hes Herr Generalad-
jutamten stör I lottan om Herr von Schanizs efter
vår taeka, tillkännagifne beslut, att retirera från
tjensten, kuvde icke hafva någon påfvijd. förrän v.
Schantz sjelf bekräftat den gecom afskedsansök-
ning, hvadan ej eller någon åtgärd från Aerr Ge-
neraladjutant: ns sida i anledning af dan hos ho-
nom gjorda berättelsen blifvit vidtagen.
När Herr von Schanotz tagit det parti att stanna
qvar i tjensten och iotet hinder deremot frän
vär sida förspordes, så förstå vi ej att den nya
sammankomst, som han envisades att tillvägabringa
var af någon slags nödvändighet påkallad. Om vi
skridit till någon pesuif handling för att vinga
honom till afskedstagande, då först hade tiden
för begagnande af sjalfförsvarets rätt inträffat —
Nu åter, då icke ens något tecken af tillämnadt
tvång förspordes och han således egt lemna utan
allt afseende hvad vid sammankomsten den 37J:de
Januari förelupit, ch då han i alla fall kunnat, om
han ansett det nödigt, nöja sig med att skriftligen
underrätta oss Cm sitt besiut, skulle vi uti det en-
visa bemödandet, som användes att aftvirga oss ett
nytt sammanträde, nästan tro oss hafva upptäckt
en tillställning, för att genom en oss aflockad opi-
nionsytring tillskapa svepskäl för den förföljelse
hvarför vi sedermera blifvit blottställde.
Att den af Hr von Schantz anstifiade samman-
komsten den 29 Januari, icke af oss bifölls på an-
nan grund, än den sam uppgafs i Hr ContreA mi-
ralen Grefye Cronstedis till von Knorring aflätne
billet, i likhet hvarsaed äfven v. Knorrings skrift-
liga tillkävnagifvande både till oss och Hr von
Schan:z inrättades, är en ovedersäglig sanning. —
Fruktlöst lärer han söka jäfva den företrädesrätt
till förtroende, vi anse både oss och allmäsheten
kunna fästa vid Hr Grefy ns framför fir v. Schantz
uppgifter. I alla fall stär det fast, att föremålet
för sammankemsten, i vårt sinne, j var eller
kunde vara annat, än det som Hr Grefvens billet
uttryckligen antydde — opinions-yttr ing öfver
Bergemanska affären — här vi afgåfvo den
uppfyllde vi hvad Hr v. Schantz önskat utan att
med saken vidareoss befatta. Det heter i Hr vor
Schantzs skrift, att vi gen om votering dekre-
terat honom hafva vanhedrat uniformen. — Att
dekretera eller besluta, måtte betyda något
helt annat, än att utsäga en opinion utan an-
språk ens, att den s k all följas; och att på begä-
ran af ett omdöme, fritt och efter öfvertygels2, yt-
tra det, måtte ej vara någon förnärmelse mot den
som fordrat omdömet och såledosi sjelf ställt sin
handling under pröfning. SANS 0
I det faktiska 3f saken föranleder ej påminnelse-
skriften till några vidare anmärkningar. Vi tro
oss i vår förra förklaring hafya derutinnan tillräc-
ligen yttrat oss. Det återstår blott att redovisa för
den skiljaktizhet i grundsatser, som råder emeilan
oss och vår vederpart angående hvad man förstår
med yttrande rätt och om dömes frihet
helst vi tyckt o.s finna hans anföranden i den de-
len, om ej just spetsfundige, likvä! utmärkte af eu
serdeles skethet och derföre förtjente att framhål-
las till en Bärmare pröfning. (Slutet följer.)
Bed. har, i anledning af några i detta blad