lands embetsmän, förhållanden och företag:
men att vidare tillägga, att sådant utgör be-
mälda autoriteters vanliga handliagssätt, detta
är jemväl smädligt och förgripligt mot den Öf-
verhet och dem Regering, som öppet eller
hemligt måste hafva tillåtit ett si beskaffadt sty-
relsesysteme, hvilket derjemte omöjligen kunde
med något slags fog kallas vanligt, utan ati
också vara allmänt, det vill säga ieke in-
skränkt till någon viss del af de underijZende
länderna samt då naturligtvis så mycket merz
utgående från sjelfva regeringen.
Genom hvad nu blifvit anföråt tror jag mig
hafva till öfverfläd bevisat, att den åtalade arti-
keln är brottslig efter 3:dje 9:de Momente
Tryckfrikets-förerdningen, och anser mig, då
den uppgfves vara hemtad ur ett, likväl icke
namngifvet, Franskt blad, endast böra för full-
ständighetens skull tillägga, att, enligt 1 7
Momeatet Tryckfrihetsförordningen, utgifvare a!
Dagblad ech Periodiska skrifter allud, i afseen-
de på ansvaret, äro af lagen ansedde såsom
författare.
Förbehållande mig öppen talan i allt, hvad
med målet kan ega gemenskap, anhåller jag
att, sedan svaranden erhållit del af dettia an-
märkningsmemerial, få till Högtärade Rätten, i
vanlig erdning, afgifva mitt slutpåstående.
Stockholm den 30 Nov. 1856.
J. G. Fredholm.