lands embetsmän, förhållanden och företag: men att vidare tillägga, att sådant utgör bemälda autoriteters vanliga handliagssätt, detta är jemväl smädligt och förgripligt mot den Öfverhet och dem Regering, som öppet eller hemligt måste hafva tillåtit ett si beskaffadt styrelsesysteme, hvilket derjemte omöjligen kunde med något slags fog kallas vanligt, utan ati också vara allmänt, det vill säga ieke inskränkt till någon viss del af de underijZende länderna samt då naturligtvis så mycket merz utgående från sjelfva regeringen. Genom hvad nu blifvit anföråt tror jag mig hafva till öfverfläd bevisat, att den åtalade artikeln är brottslig efter 3:dje 9:de Momente Tryckfrikets-förerdningen, och anser mig, då den uppgfves vara hemtad ur ett, likväl icke namngifvet, Franskt blad, endast böra för fullständighetens skull tillägga, att, enligt 1 7 Momeatet Tryckfrihetsförordningen, utgifvare a! Dagblad ech Periodiska skrifter allud, i afseende på ansvaret, äro af lagen ansedde såsom författare. Förbehållande mig öppen talan i allt, hvad med målet kan ega gemenskap, anhåller jag att, sedan svaranden erhållit del af dettia anmärkningsmemerial, få till Högtärade Rätten, i vanlig erdning, afgifva mitt slutpåstående. Stockholm den 30 Nov. 1856. J. G. Fredholm.