h den, företag eller uuderhandlingar ; — men svårligen torde om WNationer — Regeringar — Regeringssätt samt deras inre förhållanden och företag — några mera smädliga och förgripliga yttranden ech omdömen kunna fällas, an de här ofvanföre upprepade, nemligen: att det umtalade landet vore bragt till ytterligheten af förtryck? — förslafvadt, — utan styrelse och utan lagar — plundradt , — härjadt, — utan nåd och miss-! kund trampadt under fötterna, — samt dess ädlaste söner mördade. — Ondömet! om Italiens mera eller mindre lyckliga politiska belägenhet må, efter olika åsigter, utfalla mera eller mindre fördelaktigt för den derstädes bestående ordningen: — detta tillhör icke den biifvande nämnden oeh rätten ati afgöra; men så beskaffade kraft-uttryck blifva alltid oberoende af den påtagligo öfverdriften i sak, att anse såsom smädliga och förgripliga i form, då de tillämpas på en erkänd, lagligen bestående sakernas ordning, , i lämder, med hvilka riket befinner sigi fredligt och, hvad mera är, i vänskapligt förhållande. Jet ofvanmämnda historiska factum oeh den sednast citerade allmänna målningen af tillståndet, likasom de längre fram förekommande specialiteterne, sammazalöpa sedan uti en medelpunkt, utgörande artikelns egentliga och allmänna dåsyfining , — undersökningen, nemligen, om den förmodade framgången eller motI ) gången för en uppresning, eller, för att nyttja en annan, äfvenväl hegagnad ordvändning, om frågan: skall en fortsättning afji de händelser, som timat på andra sidan Pyreneerna, ega rum, jemväl på andra si-; dan Alperna — hvilken fråga finnes helt 0-1 förställdt besvarad, med ett: — Vi vilje tro! och hoppas det. — Detta sålunda yttrade! Aopp, sammanstädt med de nyss ofvanföre an! förde uttrycken: Det är i sanning ztid, att! feibeten visar sig, — och rmånne mannen: skall visa sig? — detta inrebår (de använda uttryckems smädlighet och förgriplighet o-! beräknade) en uppmaning till uppresning, och en dylik uppmaning åter syftar omek-; ligea tll osämja med den eller de makter, mot hvilka den rigtas, så långt nefoligen som en enskild manus handling kan syfta ditåt, samt! vore äfvenväl af natur att under ömtåligare tidsoch lokalförhållanden kunna frambringa osämja, derest den lemnades obeifrad. — Syftande till osämja med främmande makter är också, och detta med rätta, en ibland de uti 3 4 9 Mom. uppräknade brottslighets-kathegorierne ; ett förhållande hvarpå jag således, hvad artikelns åsyfining beträffar, serskildt tror mig böra fästa Nämndens uppmärksamhet. Med erköndt och alltjemt bibehållet afseende på utsigterne för — en nu möjligen utbristande uppresning? — företager sig vidare artikelutgifvaren en special-gramskning af ställningen! inom Italiens serskilda länder och stater, hvilkas inbördes söndring uppgifves såsom det enda hindret för den från modet, dygderne, talangerna ech dena sublima uppeffringen, eljest säkert utgående uppresningen. Et: hlstoriskt misstag, torde hända, icke utan afsigt framkastadt, då det befinnes lagdt till grund för en tillvitelse, raå här i förbigående ! antydas. — Den Ainderliga territorial-söndringen lägges Wiener-Congressen till last, i motsats mot Nspoleons till politisk och territorial-enAet syftande organisation. Det af honom stiftade Konungariket Italien bestod dock eudast af de fordna Milanesiska, Manmtuanska, Modeniska och Venetianske områdena, jemte de östliga legsationerna af Kyrkostaten. Savoyen, Piemont, Genua, Parma, Lucca, Toscana och större delen af Romerska staten voro deremot införlifvade, och detta, såsom då var förklaradt , oåterkalleligen, med Franska Kejsardömet. Neapel utgjerde, till namnet åtminstone, ett oberoende rike. Om Österrike, den Lombardo-Venetianska Konungarikets beherrskare, säges, att dess välde är oroligt och våldsamt, ty en ny Furste förmäles alltid vara tvungen att förtryeka sina nya undersåter och plåga dem med tusende lidanden. I I