-jseende ganska talangfullt skrifven afhandling om
försvarsväsendet, under rubriker: En krigsma-
rin bör utgöra det hufvudsakliga försvars-
medlet i den Skandinaviska halföms defen-
stvsystem. Då den norska litteraturens alster
äro föga, ja nästam allsintet kämda här i Sverge,
så hafve vi ansett det kunma intressera läsaren,
ett erhålla kumskap om denna artikel genom
en öfversättming, som derföre här meddelas.
Vi ammärka dervid, att noterna äro af den
s Norske författaren sjelf. — Efter slutet skole vi
a
an I Dp ee I kuv
tillåta oss em och annan mindre betydlig er-
inran vid artikela. Den lyder som följer:
Några Svenska blad innmehålla det påståen-
de, att England är Sverges naturlige bundsför-
r vandt, 1) och antager att man kan vara så för-
-J vissad om understöd af denna bundsforvandt
.1 framtiden, att de föreslå afskaffandet af stora
jflottam, såsom alldeles öfverflödig, emedan Sver-
; I ge alltid i nödfall kan räkna på Storbritanniens
understöd med en sådan flotta.
) Dessa rader innshålla mycket vigtiga, men,
I såsom vi tro, de: jemie grundfalska yttranden.
Det förundrar oss mycket, att man i Svenska
tidnirgar och hos en nation, som visst icke an-
Iser sig enfaldig, hvarken i politiken eller i
krigskonsten, vågat komma fram med en poli-
tisk förutsättning och ett militäriskt förslag så-
som fundamentalprincip för den Skandinaviska
halföns försvarssystem, af hvilka förutsättningens
uppfyllande af flera orsaker kan blifva mycket
tvifvelaktigt, och förslaget synes ensamt vara
I bygdt på alldeles ensidiga ech helt och hållet
skefva åsigter både af patur, krigskonst och
politik. I fall de Svenska författarnes militära
Joch pelitiska åsigter i denna högst vigtiga sak
blott angiage Sverges eget väl eller ve, så skul-
le vi visserligen hafva låtit Svenskarne emsam-
me strida med hvarandaa om saken; men då
den tillika så väsendtligt ingriper i hela den
Skandinaviska hallöns försvarssystem, hvari den
Norska staten, dels förmedelst sin territorialan-
del af denna halfö och dels förmedelst sitt nya
politiska förbund med Sverge, har så stor an-
del, så anse vi det för vår rätt och pligt här
i Norge, att också framlägga våra individuella
åsigter i detta ämne.
Den Skandinaviska statens territorium utgör
väl af naturen blott en halfö, men dock, hvad
som bör noga märkas, en halfö, som skiljes från
Europss öfriga fasta land förmedelst mästan o-
farbara ödemarker, som sträcka sig opp emot
polarisen. Genom dessa polar-ödemarker kan
man aldrig företaga afgörande operationer emot
den Skandinaviska halfön, i anseende till deras
afsides belägenhet, terrängen och klimatets be-
skaffenhet, årstidens korthet, dessa landskaps o-
fruktbarhet, brist på vägar och få medel för
underhållet af en stor här oeh svårigheterne för
dessa medels fortskaffande, samt slutligen för-
medelst operationsliniens längd, ofördelaktiga böj-
ninger och mångahanda naturhinder 2). Derför
1) Här menas den Skandinaviska statens na-
turliga bundsförvandter; ty i fall påståendet
blott gällde ett af rikera, så torde det väl
hända, såsom längre fram kommer att vi-
sas, att Norge, förmedelst sin sjökust och
dess maritima och militära egenskaper, hade
en ännu större naturlig foerdraa på Englands
vänskap och bistånd, än Sverige. Det är
eljest obehagligt för Norska folket, att det
Norska riket nästan i alla utländska skrifter
betraktas såsom ett med Sverige införlifvadt
rike; men så länge Norge och den Norska
nationen icke erhålla mera i ögenen fallande
åtskillnadstecken från Sverige, än de ännu
hafva, så må men till em del ursäkta utlän-
ningens villfarelser i afseende på det Nor-
ska konungarikets politiska förhållande till
Sverige.
2) Ryssland är vår mäktigaste och derföre far-
ligaste grannstat; alliså bör den Skandinavi-
ska halföns försvarssystem hufvudsakligast va-
ra beräknadt efter denne grannes anfailsme-
del. Men det är en lycka för den Skandi-
naviska staten, stt denna kämpamakts militä-
ra och politiska hufvudsiyrka förnämligast
ligger i St. Petersburg, ech söder om denna
hufvudstad, att den med mera lätthet brin-
gar sin militära hufvadstyrka till Svarta haf-
vet än till Malaren; att dess anfallshär, om
den vill begagna landt-operationslinien om-
kring Bottaiska viken — hvilket vi dock an-
ce Arm äÄilligt för mål fö RE TT LR