dan till stor del demokratiskt. I motsatt fall
åter kan hela samkället uppröras ech skakas,
utan att makten har känning deraf, förr än det
är för sent. De diskussioner och meningsstri-
der, som upplysa allmänheten d. v.s. nationen,
bryta sig der ofta mot en envis och förblindad
vilja. Hvad blir följden häraf? Att framste-
gen i opinionen ofta endast öka missförståndst
emellan de styrande och de styrda, och den
dag kommer slutligen, då detta spända förhål-
lande icke längre ken fortfara, utam att brytas
med våldsarshet.
Man har ofta i artiklar, som skrifvits mot Å-
merika och dess institutioner, sett det anföras
såsom ett fel i dessa institutioner, att de betaga
styrelsen all varaktighet och bestämdhet i grund-
satser. I denna åsigt ligger, enligt vår tanka,
en villfarelse. — Rörligheten af ett regeringssy-
stem kan icke innefatta något ondt, i annor
händelse, än då den uppenbarar sig genom åt-
gärder och författningar, som häftigt skaka de
bestående intressema och derigenom hota med-
borgsrnas säkerhet och förmögenhet. -Månne
man sakmar sådana hastiga förändringar i de
länder, hva est regeriugssättet är menarkiskt och
representation-n icke demokratisk? Hvad sy-
nes väl om de kastningar uti mnärings- och f
nansförfattningarna i vårt eget land, hvaraf så
mångens existens blifvit ruinerad endast sedan
året 1815? och månne ieke säkerheten i det-
ta afseende visat sig bättre förvarad i de sta-
ter, hvarest mängdens intressen måste göra sig
gä!lande?
Deremot kan rörligheten i förvaltningssyste-
met icke vera något ondt, då den reglerar sig
efter opinionernes naturliga gång oeh tänkesät-
tens logiska framsteg. Det är med den imma-
teriella, likasom med den fysiska verlden: den
rör sig framåt, utan att kunna stadnas. Vi er-
inra ess ur en nyligen utgifren Engelsk tidskrift
följande stycke, som synes fullkomligt passa in
på detta ämne. Hvad vilja väl, siger den
Engelske författaren, ?de som tro slg kunna
emot samhällets evigt rörliga ider uppställs
ett evigt orörligt hinder? Detta anspråk in-
nefattar icke blott ett logiskt fel; det är en
ytterst vådlig oförsigtighet. Ty då tankan
och ideerna ieke finna någon utgång öppsan
för sig, så bryta de sig våg genom hindren.
Då de på denna väg möta en makt, som vä-
grar att gå framåt, så drifva de honom slutli-
gen våldsamt med sig; och det är på detta
sätt, som revelutiomerne ega rum med blod,
tårar och ruin.
Det bör äfven märkas, att sjelfva det beroen-
de, om man så vilt kalla det, hvari dem sty-
rande makten befinner sig i eit demokratiskt
samhälle, undanrödjer alia de vådor, som våra
antidemokrater se uti :dess periodiska, eller
ambulatoriska beskaffenhet. Sålunda har man
ännu aldrig sett ett ombyte af President i A-
merika sätta statens existens, eller ens dess
lugn i fara.
Det är onekligt, att partiernas hat kan tän-
das emot hvarandra och brinna med häftig lå-
da i det ögonblick, då de motsatta opinionerma
kämpa om öfverväldet, och nationen synes då
för en tid i ett tillstånd af förfärlig jäsming.
Men hela denna jäsning ligger endast på ytan.
Knappt har valet gått för sig, förr än allt da-
gen derpå är lika lugnt, som em ingenting ha-
de passerat, och den allmänra ordningen, som
nyss syntes så hotad, har åter inträdt i hela
sin kraft. Den beskrifning på de Amerikan-
ska valen som lemnas i Hr Arvedsens resa i
Förenta Staterna, innehåller i detta afseende in-
tressanta! och lärorika upplysningar.
Orsaker till detta märkvärdiga fenomen är
lättare att förklara, än det visar sig vid första
påseendet. Den ligger deruti, att den högsta
makten der icke är omgifven med en till-
räckligt förbländande yttre glans, i jemförelse
med det öfriga samhället, för att striden derom
skulle kunna till någon äåfventyrlig grad hetsa
Partierne mot hvarandra; att ehuru de sökande
kuuna vara många, och hvarderas anhängare
arbetar lifligt emot de öfriga, kan dock ingen
komma i fråga såsom sökande, hvilken icke
hela netiomea tillräckligt känner, för att vara!
öfvertygad, att han icke vore aldeles ovärdig
eller oskicklig för den sökta platsen, och att!
just derföre de sökande icke kunna väpnma nå-
got snhang mot hvarandra till en förstörande!
strid. I
Paus ck ölla derföre 4ar 2 LoöosdJao krig hann!