stor makt, och det borde derföre stadgas, att ingen får ur rullorna afföras, förr än han at domstol dertill blifvit dömd. Fattigvården har den närmaste beröring med fångväsendet. — De flesta brott utgå medelbart eller omedelbart från fattigdomen. Stränga straff äro ofta ej annat än bättra ondt med hälften värre. — Säkraste sättet att förekomma brotten består deri att man dels sätter den, som kan arbeta, i tillfälle att erhålla arbete, och så vidt möjligt är undanrödjer alla af föråldrade författningar och enskildas intressen deremot lagda hinder, dels ock att mar kommer den, som ej kan arbeta, till mötes med en efter bebofvet lämpad skadeersättning. Men rörande fattigvården och i synnerhet rörande frågan om hvilken pligten att underhålla fattighjonet åligger, råda ännu de mest olika åsigter. — Ett stort fel ligger deri, att fattigvårdsförvaltningen är splittrad; och det är besynnerligt, att man ej sökt centralisera fattigvården, sem deraf är mest i behof. En öfverstyrelse öfver barmhertighets-inrättningar af alla slag borde tillsättas, och under den Länsdirektioner, hvilka sednare ej allenast fördelade allmänna inkorusterna till de fattiga efter Länens behof, utan ock anvisade hvsrje behöfvande till det slags barmhertighetsinrättning, hvarest han borde vårdas. Sparbankers inrätttende utgjorde ett vigtigt bidrag till fattigför-. sörjningen. Prestväldet meddelade af sina rika gåfvor åt de fattige; feodalismen skapade många fattiga genom krigen, men satte äfven en ära i. att underhålla dem, hvilket lätt skedde, emedan feodalismen hvilade på jorden, som ej är otacksam mot sina odlare; industrialismen åter sam-; lar en mängd af menniskor på ett ställe, och då den hufvudsakligast hvilar på maschiner, betraktar den ej sällan menmiskan också som en: maschin, hvilken ej mer eger värde eller efterfrågas, sedam den blifvit försliten. Fylleriet uppgifves såsom grundorsak till brottens tilltagande; men om det ock är dem närmaste, är det likväl ej den ursprunglige. För gäfves äro dessutom alla lagar, alla imputationer af brott, som begås under fylleri , så länge de högre stånden uppenbart fressa i öfverflöd och nöjen, hyllande njutningsbegäret. Iörfölje man äfven vinet, och menmigheten skulle inse, att men har allvar med saken. Främjas religiositet, eftertamka och välmåga hos de lägre klesserna, så skola de inse fylleriets följder; och de skola hafva tillfälle att oftare njuta en vara, som nu, just emedan den så sällsn erkålles, begagnas till öfverflöd. Mot statskroppeas sjukdomar väntar man för mycket af uppfostran. Den bästa uppfostran skedde förr i fädernehuset, der gudsfruktan cch goda seder rådde och der fadersväldet herrskade. Lefnadssättet och åsigterna af lifvet hafva sedermera undergått förändringar. Begäret efter vetande har gjort sig gällande inom alla klasser, och för att gifva det näring, har man påyrkat kunskapernas spridande. Af hvad förr endast var ett behof, mera för ett annat lif äv för detta, har man tilldanat en konstmessig anstalt beräknad på de förhållanden, hvari en stigande upplysning intraslar menniskan. Bildandet af den religiösa känslan har dervid mer än en gång kommit att stå tillbaka för undervisningen i andra och mera jordiska stycken, och hjertat har måhända kallnat under bemödandet att odla minnet. Föräldraanseendet har åter fallit, kanhända såsom en följd af dem öfverlägsenhet i vetande, som blifnit barnens lott. Föräldrarne, sysselsatte att förvärfva sitt uppebälle, medhinna ej barnens uppfostran. Tidehvarfvets karakter är vinst och njutning. Religionen riktad på försakelser räcker ej till att motverka detta, allt ankommer på att hos ungdomen inplanta en djup rättskämsla, och sätta dem, genom tidigt förvärfvade kunskaper, i tillfälle att kunna uppfylla sina önskningar, utan att inträda p lastens bana. Man har sa om vetenska perna i allmänhet: drick djupt eller smaka icke ena droppa! Men detta gäller om bildningen i allmänhe , och säkert är, att skymningen är farligare än mörke.r (Fortsättes.) HWoxje d. 25 Nov. Veckans torgpriser: Råg 11 åa 12, Korn 8 å 9, Hafre 4: 24 å 5, Potates 2: 24 å 3 Rdr pr tunna; Smör 20, Ost 12 sk. pr Skålp.; färskt kött 1: 32, färskt Fläsk 3: 32 vr Lisn.: Bränvin 32 sk ros nr kanna