stor makt, och det borde derföre stadgas, att
ingen får ur rullorna afföras, förr än han at
domstol dertill blifvit dömd.
Fattigvården har den närmaste beröring med
fångväsendet. — De flesta brott utgå medelbart
eller omedelbart från fattigdomen. Stränga
straff äro ofta ej annat än bättra ondt med
hälften värre. — Säkraste sättet att förekomma
brotten består deri att man dels sätter den, som
kan arbeta, i tillfälle att erhålla arbete, och så
vidt möjligt är undanrödjer alla af föråldrade
författningar och enskildas intressen deremot
lagda hinder, dels ock att mar kommer den,
som ej kan arbeta, till mötes med en efter be-
bofvet lämpad skadeersättning. - Men rörande
fattigvården och i synnerhet rörande frågan om
hvilken pligten att underhålla fattighjonet ålig-
ger, råda ännu de mest olika åsigter. — Ett
stort fel ligger deri, att fattigvårdsförvalt-
ningen är splittrad; och det är besynner-
ligt, att man ej sökt centralisera fattigvår-
den, sem deraf är mest i behof. En
öfverstyrelse öfver barmhertighets-inrättningar
af alla slag borde tillsättas, och under den Läns-
direktioner, hvilka sednare ej allenast fördelade
allmänna inkorusterna till de fattiga efter Lä-
nens behof, utan ock anvisade hvsrje behöf-
vande till det slags barmhertighetsinrättning,
hvarest han borde vårdas. Sparbankers inrätt-
tende utgjorde ett vigtigt bidrag till fattigför-.
sörjningen. Prestväldet meddelade af sina rika
gåfvor åt de fattige; feodalismen skapade många
fattiga genom krigen, men satte äfven en ära i.
att underhålla dem, hvilket lätt skedde, emedan
feodalismen hvilade på jorden, som ej är otack-
sam mot sina odlare; industrialismen åter sam-;
lar en mängd af menniskor på ett ställe, och
då den hufvudsakligast hvilar på maschiner,
betraktar den ej sällan menmiskan också som en:
maschin, hvilken ej mer eger värde eller efter-
frågas, sedam den blifvit försliten.
Fylleriet uppgifves såsom grundorsak till brot-
tens tilltagande; men om det ock är dem när-
maste, är det likväl ej den ursprunglige. För-
gäfves äro dessutom alla lagar, alla imputatio-
ner af brott, som begås under fylleri , så länge
de högre stånden uppenbart fressa i öfverflöd
och nöjen, hyllande njutningsbegäret. Iörfölje
man äfven vinet, och menmigheten skulle inse,
att men har allvar med saken. Främjas religi-
ositet, eftertamka och välmåga hos de lägre
klesserna, så skola de inse fylleriets följder; och
de skola hafva tillfälle att oftare njuta en vara,
som nu, just emedan den så sällsn erkålles, be-
gagnas till öfverflöd.
Mot statskroppeas sjukdomar väntar man för
mycket af uppfostran. Den bästa uppfostran
skedde förr i fädernehuset, der gudsfruktan cch
goda seder rådde och der fadersväldet herrskade.
Lefnadssättet och åsigterna af lifvet hafva seder-
mera undergått förändringar. Begäret efter ve-
tande har gjort sig gällande inom alla klasser,
och för att gifva det näring, har man påyrkat
kunskapernas spridande. Af hvad förr endast
var ett behof, mera för ett annat lif äv för det-
ta, har man tilldanat en konstmessig anstalt be-
räknad på de förhållanden, hvari en stigande
upplysning intraslar menniskan. Bildandet af
den religiösa känslan har dervid mer än en gång
kommit att stå tillbaka för undervisningen i an-
dra och mera jordiska stycken, och hjertat har
måhända kallnat under bemödandet att odla min-
net. Föräldraanseendet har åter fallit, kanhända
såsom en följd af dem öfverlägsenhet i ve-
tande, som blifnit barnens lott. - Föräldrar-
ne, sysselsatte att förvärfva sitt uppebälle, med-
hinna ej barnens uppfostran. Tidehvarfvets ka-
rakter är vinst och njutning. Religionen rik-
tad på försakelser räcker ej till att motverka
detta, allt ankommer på att hos ungdomen in-
planta en djup rättskämsla, och sätta dem, ge-
nom tidigt förvärfvade kunskaper, i tillfälle att
kunna uppfylla sina önskningar, utan att in-
träda p lastens bana. Man har sa om ve-
tenska perna i allmänhet: drick djupt eller sma-
ka icke ena droppa! Men detta gäller om
bildningen i allmänhe , och säkert är, att skym-
ningen är farligare än mörke.r
(Fortsättes.)
HWoxje d. 25 Nov. Veckans torgpriser:
Råg 11 åa 12, Korn 8 å 9, Hafre 4: 24 å 5,
Potates 2: 24 å 3 Rdr pr tunna; Smör 20, Ost
12 sk. pr Skålp.; färskt kött 1: 32, färskt Fläsk
3: 32 vr Lisn.: Bränvin 32 sk ros nr kanna