tg. Ryrtoplikten har iran Sin ursprungliga
bestämmelse öfvergått till schavottering. Stock-
straffet är likaså vanärande, och ofta oriktigt
användt, t. ex. för fjerde gången fylleri, der
det jemte de öfriga straftbestämmelserna sätter
den skymfade 1 en belägenhet, som måste drif-
va honom att i nya rus söka glömma sin van-
ära. Ådömandet af lifsstraf eller lifstidsfän-
gelse för flere brott, som annorstädes beläggas
med fängelse, ökar äfven fångars antal, men i
synnerhet bidrager ostadigheten i Svenska mynt-
väsendet att fylla landet med vanafrejdade per-
soner och korrektiomshuser med fångar. (För-
faitaren genomgår här fluktuatioaerne i Svenska
myatvärdet, för att visa dels att många brott
anses hårdare nu än fordom, derigenom att
brottet är beräknadt i ett nominelt penning-
värde, som i myat ej motsvarar fordna belop-
pet, dels ock att den bemedlade, genom erläg-
gandet af ett i äldre tider bestämdt, och nu till
vanvärde fallet bötesbelopp, kan utan någon
kännbar uppoffring trotsa lagarne; men då des-
sa beräkningar så ofta tillförene blifvit upprepa-
de, att de unna anses såsom al mänt bekanta,
må de här uteslutas).
Flera författningar leda dessutom till fång-
antalets förökande, t. ex. Brefvet af d. 4 Febr.
1776, att personer, som inom Steckholm be-
trädas med andra resan stöld, eller aunat groft
brott, må dömas till 1 å 2 års arbete, och
hvilken författning tillkom, emedan det bolag,
som förpaktade arbetet å spinnhuset, beklagede
sig öfver brist på arbetare.
Men mest bidrager till depravation af för
brott lagförde personer, beskaffenheten ac våra
läns- och stadshäkten. Man sammantränger i
dem oförvunne, lösdrifvare, tiggare och grofva
brottslingar. De gröfsta brottslingar inom fän-
gelset förhör den nykommne och instruera honom
alla rabulismens mysterier, och man har till
och med slagit den, som låtit beträda sig med
tvetalan. Fängelsernas obeqväma inrättning,
dåligt val af fångknektar, sysslolöshet, äro er-
sakerna till dessa olägenheter.
Svårligen finnes en i politiskt som juridiskt hän-
seende mera tvistig fråga än den: när och under
hvilka vilkor må en med!em af samfundet i häkte
inmanas? Aflagens stadgande i I kap. 2 f Straff-
balken skulle väl följa, att isgen häktades för brott,
som kunde försonas med böter, så vida han ned-
satte dessa eller för dem ställde borgen ; men deita
följes ej alltid. Man har exempel på, att barn,
för snatteri (böterna 1 Rdr 32 sk;) häktas och
förvaras tillsamman med grofva förbrytare. I
Lagkomiteens Förslag till Kriminiallag, göra sig
bättre åsigter gällande; men denna lag torde än-
nu på lång tid ej blifva antagen, och det vore
derföre nödigt, att lagem om misstänkte eller
anklagade personers häktande undergår revi-
sion. Rättigheten att fängsla är för öfrigt allt för
vilkorlig och torde ofta utan synnerlig urskillning
utöfvas af den lägre kronobetjeningen, och då
stadganderna ofta äre obestämda, föramledes
domarn ej sällan att öfverse med missta-
gen.
I synnerhet måste största varsambet nyttjas
vid barns häktande. Föreningar hafva i de
flesta stater bildat sig för yngre barns och brotts -
lingars återförande till samhället: det vore väl
om sådana föreningar äfven i Sverge kunde
stiftas.
Riktningen af de industriella förhållanden
bidraga i hög grad att öka fattigdomen hos
den arbetande klassen och med detsamma brot-
tens antal. Genom uppfinning af machiner,
sättas arbetare ur verksamhet, (författaren fram-
ställer här de vanliga inkasten mot machiner-
na). Ibland förbrytare träffas en stort antal
gesäller och gerningsmän, och det är ett faktum
att mästares och gesällers antal minskats,
under det lärgossarnes ökats. Stadgan-
det att Bevillmingen efter II art. ej må
nedsättas under minimibeloppet, när för rörel-
sens bedrifvande begagnas gesäll eller lärling,
äfvensom mästares sed att gifva kostpenningar
åt arbetaren, gifva anledning till lösdrifveri och
oordningar. Westgötharnes gårdfaribhandlande
utgöra ett skrå, och föranleda oordningar; man
borde åtminstone förklara deras fordringar af
hustrur, hemmavarande barn och tjenstehjon
ogilnga, derest de ej skriftligen af husfadern
godkännas. Så leda ock beskattningslagarne å
jord till flera oordningar.
Soldatesken utgjorde fordom eit slags korrek-
tiomsanstalt; detta förhållande är nu helt och
hållet förändradt, och 1824 stadgades, att inger