lifligaste deltagande inom alla kantoner. Prins Napoleon Louis inbjudes hvarje år till dessa sammankomster, hvilka äro Schweitzs Olympiska spel. Man ser honom der alltid med sannt nöje; han antager alla utmaningar till Itäflan, och man har ofta sett honom, under vivatrop af det församlade folket, vinna fanor och kransar, som blifvit bestämda till täflingspris. Det finnes icke något slag af gymnastisk öfning, hvari han ej utmärker sig. Man säger Jatt han har stor styrka att handtera vapen, att han rider förträffligt, och kastar sin lans med säkerhet på Polska sättet. Det är resultatet af hans helt och hållet Spartanska uppfostran. När den konstitutionella sakens seger i Lissabon hade satt den unga Drottningen Donna Maria på thronen, och då det blef fråga om att gifva henne en make, värdig att leda en befriad nations öden, fästade utmärkte Portugiser sina blickar på prins Napoleon Louis, hvars redliga karskter och kraftfulla väsen erböd dem de säkraste garantier för deras fäderneslands oberoende och frihet. Men Napoleons brorson, långtifrån att gifva vika för lockelserne af en så lysande ställning, afbröt de påbörjade underhandiingarne , och sköt ifrån sig den krona man ville gifva honom. Han leddes härvid af tvenne bevekelsegrunder, fulla af ädelhet och patriotism: han ville icke emottaga någon upphöjelse, som skilde hans öde och hans intresse från Frankrikes; han ville undvika all täflan med sin kusin, Hertigen af Leuchtenberg, son af Prins Eugene. Efter denne unge furstes död, som så tidigt begrofsi purpurmanteln, förnyades dessa förslag från Portugal med lika enträgenhet som förut, mem mötte, likasom förra gången, afslag från prins Napoleon Louis side. Tidningarne innehöllo ett bref af honom, sem hade afseende härpå, datsradt i December 1835, och hvilket andas de renaste känslor af nationalära och kärlek för Frankrike. Upplysningen i tänkesätt täflar med ädelheten i uttrycken. Mot stutet af nyssnämnde år, 1835, efter att hafva i trenne år sysselsatt sig med besvärliga undersökningar, djupa forskningar i artillerivetenskapen och grumeliga studier deruti, efter långvarige praktiska arbeten , ställde prins Napeleon Louis sig i första klassen af taktiker och författare i krigsvetenskapen, genem utgifvandet af ett bland de mest grumdliga verk, under den blygsamma titeln af: Handbok i artilleriet, för Schweitz. Det isnehåller en kurs, som kan begagnas af alla moderna nationer; men man ser att för den ucge författaren var det alltid Frankrike, som sväfvade på horisenten för hans tanka. Han förklarar der på det skarpsinnigaste sått Napoleons snillrika manöver, umder hans stora segerdagar. Det var genom artilleri-vapnet, som Kej:aren så ofta afgjorde Europas öde. Hans brorson teknar i korthet, med stora drag, detta vspens öde, från dess första uppkomst. Han har hemtat ur de dyrbaraste källor, för att af dessa olika elementer bilde ett fullständigt och sammanstämmanrde helt. Her har rådfrågat en mängd Tyska, Italienska ech Frensyska verk på originalspråken. De mest komwpetente domare hafva på det högsta berömt detta arbetes förtjenst. Tidskriften Spectateur Militaire , den nationela pressen i Frankrike, samt de Schweitziska och Engelska tidningarre hafva yttrat sig derom såsom om ett hufrudverk, den bästa afhandling i artilleri-vetenskapen, sem finwes i Europa. För att frambringa någonting så utmärkt, erfordras en förening af en oändlig mängd kunskaper och en hög intellektuel förmåga.