aqva tofana, hade ändå qvar allt det stötande och förargliga af sitt välde, icke blott till! 1772, då vi sannerligen icke veta, hvad medcixe kon åtnjö 1— icke blott till 1789, dål vi icke veta om någon dess bisättning, så vida det icke skall vara en bisättning, att rättigheten att ensam ega frälsejord förlerades, hvilken uteslutande rättighet nemligen blott existerade, så vida adelsmannen hade medel att förvärfva frälsejorden — icke blott till 1809,1 då vi icke veta om någon dess ?solenna begråfning, så vida icke afsägelsen af uteslutande rätten att besitta säteri var af större betydelse, än förlusten af samma rätt till frälse — icke blott till någon af dessa epoker, utanl! till anno Domini 1836, och kommer, vo-l lente Deo , ännu länge att fortfara. Låtom ! oss se litet närmare på betydelsen af ordet. Att Allehandas insändare icke vet det, synes ögonskenligen deraf, att han såsom aristokrater ! sämner dem, som i republiken ställt sig emellan makten och lydnaden, och genom kunskapen, styrkan, talegåfvan och listen äro öfverlägsne, eller dem, som i despotiska länder äro despoter, slughjernor eller krypare. — Hvad. begrepp gör sig då den gamle upplyste mannen om alla deras system, ja sunda förnuft, hvilka motarbetas aristokrati? Trer han, att del! önska afskaffa all magt, all styrelse? Skall! ett. dylikt vansinne vara den rya tidens läror? — Då är det sannerligen icke underligt, att man bäfvar och anathematiserar. Om någon förundrat sig öfver denna dödsbleka bäfvan, så skall hams förundran upphöra, då han får se det. begrepp, hvilket äfren de gamle upplyste göra sig om tidsandans fordringar: Då dessa gå ut på aristokratrens oskadliggörande, inbilla.sig de bäfvande, att fråga icke är em mindre än upphöäfvande af all styrelse, af alla medel.att förvärfva inflytande på staters angeläj genheter, ait tidsandan vill, att alla skola sty-: ra, eller att de styrande skola utses genom lottning och slump? Huru skall man kunna diskutera. med den, som icke kommit längre? Den gamle upplyste måste likväl inse, det. tidsandan predikar met aristokrati just af det . skäl, att denna till ea magt uppreser slumpen, : nemligen födselns slump, och utesluter kunskapen, talegåfvan c. från magten. Ari-! stokrati är zemligen icke tänkbar utan börd,l aristokratea må sedermera kalla sig adelsman eller. någet annat. Så snart inom ett samhälle finnes en menziskoklass — några få individer — hvilke icke blott sjelfve göra anspråk på att! styra, ati flyta öfverst, att njuta hvad samhäl let sammanskjuter för statsbestyrens bedrifvande, i utan äfven påsta samma förmåner och magt för I sina söner, då finnes också aristokrati i sami hället, om man än ville sefisticera ännu spetsfundigare, än den gaele upplyste? gjort, om: aristokratiens förfall, ja fullkomliga frånvaro. Nu fråga vi författaren, om han kan neka, att en dylik menniskoklass finwes i Sverge, Kan han neka, att högre embetem och chefsplatser, i synnerhet de med mindre arbete än: rang och inkomster förenade, mio gånger utaf tio borigifvas åt personer, som icke förut äga erfarenhet på den embetsväg, deri de inträda, eller hafva någon föregående kännedom om de göromål, som tillhöra embetet, och hvilka således bevärdig2s dermed för bördens eller familjrelationers skull, eller i egenskap af omtyckte militärer — och hvad är då detta annat än aristokrati? Kam man påstå, att mängden af dem, som i sednare tider ;ått stora embeten, ens ha4e kommit i fråga, om de icke varit högvälborne? — Kan man nu icke neka detta, hvilka stora saker hafva då blifvit uträttade genom 1789 års bisättning af adelns uteslutarde rätt att bekläda höga embeten? än 7ik aristekrati har visserligem sina betydliga olägenheter, men åtminstone icke den att med hetshunger kasta sig öfver hvarje brödstycke, som staten har att utdela. Svårt är att se, hvad lycka för landet ligger i den mycket omskrikna tilldragelsen, att egendomarne årligen gå ur adelns i Oofrälseraams härder. Det enda säkra resultatet är, att vi få så många flera fattiga, som blygas att arbeta och således : trängas kring statens mnådebord, utestångande allt. flera och flera ofrälse talenter eller ock inplantande hos dea uppväxande ofrälse populatioven dep öfvertygelse, att det icke löna ättförvärfv2 duglighet. Vireferera i detta hänse!ende till det sanna och öppna yttrande, som nu