aqva tofana, hade ändå qvar allt det stötan-
de och förargliga af sitt välde, icke blott till!
1772, då vi sannerligen icke veta, hvad med-
cixe kon åtnjö 1— icke blott till 1789, dål
vi icke veta om någon dess bisättning, så
vida det icke skall vara en bisättning, att rät-
tigheten att ensam ega frälsejord förlerades,
hvilken uteslutande rättighet nemligen blott exi-
sterade, så vida adelsmannen hade medel att
förvärfva frälsejorden — icke blott till 1809,1
då vi icke veta om någon dess ?solenna be-
gråfning, så vida icke afsägelsen af uteslutande
rätten att besitta säteri var af större betydelse,
än förlusten af samma rätt till frälse — icke
blott till någon af dessa epoker, utanl!
till anno Domini 1836, och kommer, vo-l
lente Deo , ännu länge att fortfara. Låtom !
oss se litet närmare på betydelsen af or-
det.
Att Allehandas insändare icke vet det, synes
ögonskenligen deraf, att han såsom aristokrater !
sämner dem, som i republiken ställt sig emel-
lan makten och lydnaden, och genom kunska-
pen, styrkan, talegåfvan och listen äro öfver-
lägsne, eller dem, som i despotiska länder äro
despoter, slughjernor eller krypare. — Hvad.
begrepp gör sig då den gamle upplyste man-
nen om alla deras system, ja sunda förnuft,
hvilka motarbetas aristokrati? Trer han, att del!
önska afskaffa all magt, all styrelse? Skall!
ett. dylikt vansinne vara den rya tidens läror?
— Då är det sannerligen icke underligt, att
man bäfvar och anathematiserar. Om någon
förundrat sig öfver denna dödsbleka bäfvan, så
skall hams förundran upphöra, då han får se
det. begrepp, hvilket äfren de gamle upplyste
göra sig om tidsandans fordringar: Då dessa
gå ut på aristokratrens oskadliggörande, inbil-
la.sig de bäfvande, att fråga icke är em min-
dre än upphöäfvande af all styrelse, af alla me-
del.att förvärfva inflytande på staters angelä-
j
genheter, ait tidsandan vill, att alla skola sty-:
ra, eller att de styrande skola utses genom lott-
ning och slump? Huru skall man kunna disku-
tera. med den, som icke kommit längre?
Den gamle upplyste måste likväl inse, det.
tidsandan predikar met aristokrati just af det .
skäl, att denna till ea magt uppreser slumpen, :
nemligen födselns slump, och utesluter kun-
skapen, talegåfvan c. från magten. Ari-!
stokrati är zemligen icke tänkbar utan börd,l
aristokratea må sedermera kalla sig adelsman
eller. någet annat. Så snart inom ett samhälle
finnes en menziskoklass — några få individer
— hvilke icke blott sjelfve göra anspråk på att!
styra, ati flyta öfverst, att njuta hvad samhäl
let sammanskjuter för statsbestyrens bedrifvande, i
utan äfven påsta samma förmåner och magt för I
sina söner, då finnes också aristokrati i sam- i
hället, om man än ville sefisticera ännu spets-
fundigare, än den gaele upplyste? gjort, om:
aristokratiens förfall, ja fullkomliga frånvaro.
Nu fråga vi författaren, om han kan neka,
att en dylik menniskoklass finwes i Sverge,
Kan han neka, att högre embetem och chefs-
platser, i synnerhet de med mindre arbete än:
rang och inkomster förenade, mio gånger utaf
tio borigifvas åt personer, som icke förut äga
erfarenhet på den embetsväg, deri de inträda,
eller hafva någon föregående kännedom om de
göromål, som tillhöra embetet, och hvilka såle-
des bevärdig2s dermed för bördens eller familj-
relationers skull, eller i egenskap af omtyckte
militärer — och hvad är då detta annat än a-
ristokrati? Kam man påstå, att mängden af dem,
som i sednare tider ;ått stora embeten, ens ha-
4e kommit i fråga, om de icke varit högväl-
borne? — Kan man nu icke neka detta, hvil-
ka stora saker hafva då blifvit uträttade genom
1789 års bisättning af adelns uteslutarde rätt
att bekläda höga embeten?
än 7ik aristekrati har visserligem sina be-
tydliga olägenheter, men åtminstone icke den
att med hetshunger kasta sig öfver hvarje bröd-
stycke, som staten har att utdela. Svårt är
att se, hvad lycka för landet ligger i den myc-
ket omskrikna tilldragelsen, att egendomarne
årligen gå ur adelns i Oofrälseraams härder.
Det enda säkra resultatet är, att vi få så många
flera fattiga, som blygas att arbeta och således
: trängas kring statens mnådebord, utestångande
allt. flera och flera ofrälse talenter eller ock
inplantande hos dea uppväxande ofrälse popu-
latioven dep öfvertygelse, att det icke löna
- ättförvärfv2 duglighet. Vireferera i detta hänse-
!ende till det sanna och öppna yttrande, som nu