MM MOMVE SEM HMM) SM HM RE ?
den falska dager hvari den usla pjesens uthviss-
lande framställdes 1 rapporter till Stockholm,
den stora vigt som lades härpå, genom en
sträng polisundersökning som följde, såsom om
ett statsbrott hade varit i fråga, men hvarvid,
genom 47 vitnens utsago, utröntes, att hvisslin-
gen endast hade gällt den usla pjesen. — Vi
hinna ej upptaga detaljerna häraf; men på hvad
sätt Norrmännen måste betrakta sakens uppta-
gande här, och huru det måste förekomma ef-
tertiden, visar sig tillräckligt af ett citeradt
stycke ur en ministeriell tidningsartikel, som
först talade om representationens ständigt vex-
ande anspråk och verkan deraf på den oför-
står digare delen af massan; men att man lik
väl hade hoppats, att en smula sansning, en
rest af vördnad för det högsta i samhället bordt
kunna väntas. Man var beredd, hette det i
denna artikel, att få höra om excesser, liknan-
de dem, som förefalla bland andra vid frihe-
ten ovana folkslag; men man hade ej föreställt
sig, att Norden skulle blifva vitne till en ur-
Psinnighet, som endast finner sin motbild 1
Fransyska revolutiorens bedröfligaste tider.?
Vi erinra oss ännu det åtlöje, som äfven här
i Stockholm hos pluraliteten väcktes af den
plumpa oeskickligheten hos den salarierade skrift-
ställaren, men att saken äfven sågs från en an-
man synpunkt på något håll, fann man snart der-
af, att en undersöknmingskommission nedsattes med.
order att på det noggrannaste och fullständiga-
ste undersöka beskaffenheten och tendensen
af de oroliga uppträdena, samt derefter till Reg.
inberätta, hvilka personer antingen såsom huf-
vudmän eller deltagare borde ställas till an-
svar. Denna befallning följdes af en ny, att
kommissionen borde på det noggrannaste un-
dersöka, om (allt genom ifrågavarande hviss-
lingar) någet attentat? hade egt rum emot
de båda Rikenas Regering och mot Svenska
folkets värdighet. — Året derpå utkom i en
kungörelse från Reg. det bekanta manifestet till
Norska folket, emot firande af den 17 Maj,
der orden bland annat lydde, att Reg. väntat,
det de personer, som i de sednare fyra åren,
hvarje gång den 17 Maj nalkats, sökt uppröra
Norges fredliga innebyggares sinnen, skolat
upphöra med detta mot allmän ordning stridan-
de handlingssätt, dels för att icke bryta
mot grundlagen af den 4 November,
dels för att icke ånyo våcka oviljan emellan de
tvenne folken ; men att, då Regeringen med.
hekymmer sett enskilde personer ännu söka att
missleda allmänna tänkesättet, så hade den icke
velat, att dess åsigt skulle vara okänd; att den
allgode Försynen skingrat de olycksdigra moln,
som 1814 hotade landet, och ledt till Norges
bästa de händelser som sedan inträffat, och att
om menniskohand och medverkan ha någon del
i den lyckliga ställning, hvaruti Norge befinner
sig, sådunt visserligen icke kunde tillskrifvas
öfverläggningarna och besluten den 17 Maj m.
m. Detta manifest, som bildar en så sällsam kon-
strast mär det sammanställes med hvad som pas-
serade vid sjelfva underhandlingarna före för-
eningen, slutar med en förklaring, att Kongl.
Maj:t ogillade de sammankomster, hvilka sedan
år 1824 ägt rum den 17 Maj, och som föror-
sakat uppträden, stridande emot god ordning
och allmän anständighet, samt stiftat split och
oro emellan serskilda medborgareklasser, befall-
de auktoriteterna tillse, att ingenting på denna
dag måtte förefalla, stridande mot grundlagen af
den 4 November, samt ändtligen att Kongl.
Maj:t förvåntade, att dess updersåtare icke i
någon min ville blottställa allmänna lugnet, och
ålade samti. civila och militära auktoriteter att
använda lagarnas hela stränghet mot den eller
dem , som,oaktadt denna faderliga åtvarning,
skulle tillåta sig att öfverträda lagarna och an-
ständigheten. Slutligen påmintes Norrmännen i
denna kungörelse, — likasom de i år blifvit det
genom en af våra tidningar, — att det var Ko-
nungen, som hade medgifvit folket den frihet det
åtnjuter, att det var Han, som för dess söner
öppnat ärans bana, och att Honom allena vore
det skyldigt de rättigheter Han medgifvit. —
Det är att beklaga, att Förf. ej sammanletat de
anledningar Regeringen kunnat haft till denna
uppmaning, eller på hvad sätt det allmän-
na lugnet, grundlagen eller anständigheten hit-
tills bhfvit störda och förolämpade genom fi-
randet af den 17 Maj, och det hade varit så
mycket mera maktpåliggande, som man aldrig
från den ministeriella pressen sett något enda
PFlösnsen ll has Loof 06 gg 210