samma resultat. Detta väckte hos mången den tron, att de Svenska ordaarne hellre begagnades derföre, att de, utan band af det nyssrnämda vilkoret, kunde blifva medel att hylla det rovalistiska nitet, och att både belöna och bereda benägenhet för önskningarna om utvidgningen af styrelsemaktens prerogativer; hvartill också förestä!lningen fogade, sig, att det hitintills uteblifna afseendet på framställningarna em en Norsk nationell orden, likasom om en nationell Norsk flagg kunde ha sin grund i någon tanke att, såsom vilkor för beviljandet af representationens önskningar i dessa ämnen, förmå Storthinget tillbaka till en motsvarande villfarighet uti de Regeringen om bhjertat liggande frågorna: Vete, Adelskapet, naturalisationsrätten m. m. Vid 1824 års Stortking blefvo de 10 propositionerna enhälligt afslagna, utan att en enda Ledamot talade hvarken för eller emot dem; ett hevis på en utomordentlig och sällsynt enighet uti hela nationens omdöme om deras beskaffenhet, och huru fullkomligt konstitutionskommittgens minnesvärda och mästerliga betänkanden hade uttalat folkets röst deröfver. Emedlertid anföras äfven bär några intressanta exempel på, huru väl Norrmännen förstodo att afskilja konungens personlighet ifrån Styrelseåtgärderna och deras frihet ifrån småaktighet. Ett bevis härpå var ibland andra, att Storthinget, uppå enskild motion, anslog en summa af 60,000 Specier i silfter, till ersättning åt Svenska statsverket, såsom Norges andel i kostnaden för H. K. H: Krönprinsens utgikes resa. Högst Äntressanta äre de noter, förf. här bifogar, såväl om den analoga frågans behandling hos Svenska ständerna, eller den om anslaget för H, K. H. Kronprinsens resa, som avgående Representanten Stoltenbergs reservation, rörande den grund, som förmått kommittten att tillstyrka detta anslag, tillika med förhöjningen för den årliga hofhålningen, från sedlar till silfver, nemligen att Konungen och främmande makter kunde finna Storthingets afslag på alla propositiornerna stötande, och att Storthinget derföre borde lägga sin loyaut i dagen, genom att med frikostig hand utstyra hofhållningen och apanaget; hvilket språk Hr Stoltenberg likväl fann mindre värdigt, då Storthinget icke borde el!er kunde genom sina andra beslut hafva begått någon förnärmelse. Storthingets skrifvelse och beslut angående denna anslagsförhöjning lyder så: Närvarande Storthing har inför nationen, likasom hela Europas ögon, ådagalagt, att ingen annan omständighet, af hvad beskaffenhet som helst, icke en gång en älskad konungs önskan, kemmer i betraktande, när det gäller upprätthållandet af rikets grundlag. Men samma Storthing bör också, då tillfället så medgifver, högtidligen på nationens vägnar ådagalägga, att Norska folket, nu som alltid, är sin ?konung och sitt komungahus med orubblig trohet och kärlek tillgifvet. Såsem ett vedermäJe af nationens tillgifvenhet för Konungahuset och på det goda förståndet, som råder e?mellan regent och folk, beviljar derföre Stortbinget, att H. K. Maj:ts hofhållning och H. K. H. Kronprinsens apanage må uppföras i Statsförslaget till 64,000 och 32,000 specier i silfver årligen. — Man jemföre nu — tillägger Förf. här, med Storthingets handlingssätt under 1824 års session, regeringens bandlingssätt och åtgärder under 1821 års sesgsjon, och döme !? Ifrån denna tid och dessa händelser räknar Förf. egentliga uppkomsten af den 17:de Majs firande, af Norrmännens önskningar om serskilds färger och flaggor och sf suppositionerna om et! mäktigt Svenskt partis fiendtlighet mot Norge: fria institutioner, hvilket sistnämnda förf. med citerande af fera faktiska skäl, utom de förutnämnda, bevisar, att det näste uppkomma, likasorå grundlösheten deraf, hvad hela den stors mängden af Svenska nationen beträffar, lägges i dagen. . Detta kapitel har fört skriftens författare in : en polemik, i hvilken han i vår tanka gåt mycket för långt i suppositioner och, under si! rättvisa känsla af högaktming för 1824 års op: position, varit temligen orättvis mot den nuvarande; men innan vi komme in på detta kapitel, vilje vi först sluta öfversigten af de vidar beröringspunkter mellan styrelsen och folket hvilka verkat att utbilda :tänkesätten till der puikt, der de nu stå. Författaren egnar en utförlig framställning å