di följd at grundlagen. Derfore aflät konunga-
I makten, kort efter
storthingets öppnande, en
I proposition till tinget att ej då företaga frågan,
Joch när sådant likväl under tiden skett, förny-
Jades uppmaningen den 30 Mars, med förkla-
ring: att Konungen, följande de politiska
.
I mer
-IDästa storthing, om thinget då återupptog frå-
i
Å
j
loeh 4 örlogsfartyg skulle utrustas.
laktadt alla dessa hotelser fattade sitt beslut om
II sammanhang härmed fick storthinget
konjunkturernas utveckling allt mer och
Öfvertygats derom, att ett beslut
om Ådeln i Norge, sådant de tvenne före-
gående storthingen fattat det, ingalunda
skulle med likgiltighet betraktas af främ-
mande makter. Derjemte förklarades dock,
att Konungen icke: skulle vägra sanktion vid
gan. Men härpå följde icke långt efteråt
en formlig proposition från regeringen om
införandet af ärfiligt adelskap i Norge.
genom
tidningarne underrättelse, att ordres blifvit gif-
ne till flera Svenska regementer i provinserna
samt några batterier vid artilleriet, äfvensom att
sagt nej, och afslagit denna proposition, i hvil-
ropas stora Makter?. . Och Storthinget hade
ge och likaså litet någon konventiom, som, på :
sig mot densamma.
fråa Götheborg och Carlskrona 14 kanonslupar
Detta hade
dock en motsatt verkan på storthinget, som o-
adelskapet.
Vid Norges afträdande till Sverge hade Dan-
mark icke glömt förbehålla sig, att Sverge skul-
le ansvara för em mot Nerges folkmängd pro-
portionerad andel af Danska Riksskulden, eller,
såsom skriftens författare uttryckt sig, de Dan-
ske Diplomiaterne hade icke handlat så som de
Svenske Diplemater, hvilka 1809 hade afhand-
lat Fredsiraktaten i Fredrikshamn och Finmlends
öfverlåtelse till RByssland.? Danmark hade juri-
disk rätt att af Sverge fordra uppfyllelsen här-
af; men vid Föreningen hade de Svenske Kom-
missarierne alldeles glömt att göra mågot slags
förord om denna förbindelses öfvertagande af!
Norge. Danska Regeringen gjorde också sina
anspråk gällande mot Sverge, och författaren
anför i skriften ett par märkliga diplomatiska
kommunikationer från Utrikes Statsministern
Grefve von Engeström och från Engelske Mini-
stern Lord Strangford, till bevis på huru varmt
Danmark sak dervid omfattades af de stora
makterne. En proposition gjordes i följd här-
af till 1821 års Storthing att betala skulden.
Om Storthinget, — yttrar författaren hade
ken ställning hade väl då Sverge och Svenska
Regeringen befunnit sig, kvilka stodo förpligta-
de till Danmark för de tre millionerne, först i!
Kielertraktaten och sedan i krafi af den serskil- !
da kenventionen, hvilken, på sätt Engelska Ka-
binettets ofvananförda Instruktion visar, var be-
ledsagad af ett så hotande exekutorial ifrån Eu-
kunnat svara: Kielertraktaten angår icke Nor-
grund af Kielerfördraget och till dess ufo-
rande, uppgjorts. Norrige har aldrig er-;.
känt och underkastat sig Kielertraktaten;:
det har tvertom protesterat och upprest
Danmark har således!
inga anspråk mot Norrige i kraft af Kielertrak-
taten, men Sverige likaså litet och om möj-
ligt ändå mindre; ty Sverige har erkänt on
legitimerat både protesten och uppresningen, !
samt genom ett nytt, med Norrige ingånget,
fördrag, sjelft tillintetgjort och frånträdt alla
af Danmark öfverlåtna anspråk mot Norrige.
Norrige har nu inga andra förpligtelser tilll.
Sverige än dem, som utstakas uti det, pål
grund af Konventionen i Moss, afslutade För-
eningsfördraget: dessa förpligtelser vill Nor-
rige redligt uppfylla; men hvarken Förenings-
fördraget eller Konventionen i Moss säga något
ord derom, att cen eller de förbindelser, för
hvilka Sverige genom Kielertraktaten kan häfta
till Danmark, skola öfverflyttas på Norrige.
Danmarks anspråk mot Sverige i och för skuld-
frågan existerade redan ifrån Februari 18145;!
hvarföre anmälte då icke Sverige detta anspråk
vid urderhandlingarue om fördraget med Nor-
rige? När så ej skedde, när Sverige urakilät!
att då göra anspråket gällande, har det sjelft)
afhändt och beröfvat detsamma all giltighet.
Icke upptaget och godkändt uti Föreningsför-
draget, kan detta anspråk icke vidare mot Nor-:
Tige väckas; och för att till och med afskära
all utsigt för ett framtida kraf, hade Norrige, l.
till yttermera säkerhet, just med afseende pål:
?denna fråga, vid Föreningens gående util
sin Grundlag infört det stadgande, att Norrskal
IF 11 a amdaans F JAJA ST på I 2
Då
