di följd at grundlagen. Derfore aflät konungaI makten, kort efter storthingets öppnande, en I proposition till tinget att ej då företaga frågan, Joch när sådant likväl under tiden skett, förnyJades uppmaningen den 30 Mars, med förklaring: att Konungen, följande de politiska . I mer -IDästa storthing, om thinget då återupptog fråi Å j loeh 4 örlogsfartyg skulle utrustas. laktadt alla dessa hotelser fattade sitt beslut om II sammanhang härmed fick storthinget konjunkturernas utveckling allt mer och Öfvertygats derom, att ett beslut om Ådeln i Norge, sådant de tvenne föregående storthingen fattat det, ingalunda skulle med likgiltighet betraktas af främmande makter. Derjemte förklarades dock, att Konungen icke: skulle vägra sanktion vid gan. Men härpå följde icke långt efteråt en formlig proposition från regeringen om införandet af ärfiligt adelskap i Norge. genom tidningarne underrättelse, att ordres blifvit gifne till flera Svenska regementer i provinserna samt några batterier vid artilleriet, äfvensom att sagt nej, och afslagit denna proposition, i hvilropas stora Makter?. . Och Storthinget hade ge och likaså litet någon konventiom, som, på : sig mot densamma. fråa Götheborg och Carlskrona 14 kanonslupar Detta hade dock en motsatt verkan på storthinget, som oadelskapet. Vid Norges afträdande till Sverge hade Danmark icke glömt förbehålla sig, att Sverge skulle ansvara för em mot Nerges folkmängd proportionerad andel af Danska Riksskulden, eller, såsom skriftens författare uttryckt sig, de Danske Diplomiaterne hade icke handlat så som de Svenske Diplemater, hvilka 1809 hade afhandlat Fredsiraktaten i Fredrikshamn och Finmlends öfverlåtelse till RByssland.? Danmark hade juridisk rätt att af Sverge fordra uppfyllelsen häraf; men vid Föreningen hade de Svenske Kommissarierne alldeles glömt att göra mågot slags förord om denna förbindelses öfvertagande af! Norge. Danska Regeringen gjorde också sina anspråk gällande mot Sverge, och författaren anför i skriften ett par märkliga diplomatiska kommunikationer från Utrikes Statsministern Grefve von Engeström och från Engelske Ministern Lord Strangford, till bevis på huru varmt Danmark sak dervid omfattades af de stora makterne. En proposition gjordes i följd häraf till 1821 års Storthing att betala skulden. Om Storthinget, — yttrar författaren hade ken ställning hade väl då Sverge och Svenska Regeringen befunnit sig, kvilka stodo förpligtade till Danmark för de tre millionerne, först i! Kielertraktaten och sedan i krafi af den serskil! da kenventionen, hvilken, på sätt Engelska Kabinettets ofvananförda Instruktion visar, var beledsagad af ett så hotande exekutorial ifrån Eukunnat svara: Kielertraktaten angår icke Norgrund af Kielerfördraget och till dess uforande, uppgjorts. Norrige har aldrig er-;. känt och underkastat sig Kielertraktaten;: det har tvertom protesterat och upprest Danmark har således! inga anspråk mot Norrige i kraft af Kielertraktaten, men Sverige likaså litet och om möjligt ändå mindre; ty Sverige har erkänt on legitimerat både protesten och uppresningen, ! samt genom ett nytt, med Norrige ingånget, fördrag, sjelft tillintetgjort och frånträdt alla af Danmark öfverlåtna anspråk mot Norrige. Norrige har nu inga andra förpligtelser tilll. Sverige än dem, som utstakas uti det, pål grund af Konventionen i Moss, afslutade Föreningsfördraget: dessa förpligtelser vill Norrige redligt uppfylla; men hvarken Föreningsfördraget eller Konventionen i Moss säga något ord derom, att cen eller de förbindelser, för hvilka Sverige genom Kielertraktaten kan häfta till Danmark, skola öfverflyttas på Norrige. Danmarks anspråk mot Sverige i och för skuldfrågan existerade redan ifrån Februari 18145;! hvarföre anmälte då icke Sverige detta anspråk vid urderhandlingarue om fördraget med Norrige? När så ej skedde, när Sverige urakilät! att då göra anspråket gällande, har det sjelft) afhändt och beröfvat detsamma all giltighet. Icke upptaget och godkändt uti Föreningsfördraget, kan detta anspråk icke vidare mot Nor-: Tige väckas; och för att till och med afskära all utsigt för ett framtida kraf, hade Norrige, l. till yttermera säkerhet, just med afseende pål: ?denna fråga, vid Föreningens gående util sin Grundlag infört det stadgande, att Norrskal IF 11 a amdaans F JAJA ST på I 2 Då