tionen hvilade, h. e. det uti denna konstitu tion utstakade fördrag emellan Konung och folk : oaktadt denna konstiiution och det uti den innehållna fördraget redan genom Konventionen i Moss voro erkända och Konungen sig förbundit att desamma antaga: oaktadt redan vid armeens första inryckande ett sådant löfte och erbjudande var af Konungen gjordt uti deklarationen af den 10 Augusti: samt ändtligen oaktadt Konuagen uti sin högtidliga Komungaförsäkian förklarat, att han fann detta fördrag emellan sig och folket, eller Konungens och Undersåtarnes Rättigheter och Piligter, så zydligi uti Grundlagen utstakadt att derigenom tryggades Koaungamaktens enhet och kraft och tolkets lagbundna frihet, samt Han derföre antog, stadfästade och bekräftade detsamma såsom orygglig Grundlag; så — alla dessa löften, erbjudanden, erkännanden, antagandea, afhandlingar, förklaringar och försäkringar oaktadt — dröjde det dock icke länge forrän å högre ort visade sig symtomer af missnöje med det uti fördraget utstakade omfånget at Konungamaktens rättigheter. I slutet af 1814 var konstitutionen antagen, men genast vid 1815 års och ännu mera vid 1818 års Storthiag tillkännagaf sig tilivaron af detta missnöje genom vägrad sanktion och uteblifven verks ällighet åt lagar och beslut, som skulle sätta konstitutionen 1 verkställighet, såsom t. ex. lagen rörande Norska Adeln och beslutea om inrättandet af en Norsk orden o. fl. omständigheter. Men först vid 3:dje lagtima eller 1821 års Storthing blottade sig missnöjet helt och hållet, visade sig öeskningarne i öppen dag och afsigterna i hela sin omfattning. Kenungamaktea framkom då, på en gång, med en massa af propositioner, som, för att nyttja uttrycken af en representant vid 1830 års Storthing, angrepo konstitutionem i sina grundvalar, som ginge ut på ingenting mindre än en helt ny afvägning af maktförhållamdet emellan Statsmyndigheterne och införandet af alldeles nya principer i konstitutiomen, uppenbart stridande mot dem, hvarpå Grundlagen af den 17 Maj och 4 Nov. var uppförd; eller, med andra ord, som åsyftatade ingenting mindre än ett väsendtligen mytt fördrag emellae Komung och folk. Och detta skedde, fastän uti sista af den, d. 10 Nov. 1814, antagna och besvurga Grundlagen uttryckligt stadgas: att ändringar, som angå modifikationer och detaljbestämmelser, väl må kunna göras i Grunsdlagen, när erfarenheten deraf ådagalagt behofvet, men aldrig någon sådan förändring, som strider mot keonstitutionens principer och afviker ifcåm dess anda. Genom det uti Grundlagen den 17 Maj utstakade, d. 4 Nov. stadfästade och bekräftade för draget emellan Norges Konung och Norges folk, är Norska statsförfattningen en inskränkt Monarki. XKonaungamaktens inskränkning och Norges förening med Sverge under en Konung, äro de grumdvalar, på hvilka hela konstitutionen hvilar. Grundlagens 1 , hvilken äfven blifvit upptagen såsom 1 uti den emellan båda Ri kenas representationer öfverenskorsna riksakten, utsäger genast detta förhållande. Denna lyder ordagrannt: Konungariket Norge är ett: fritt och sjelfståndigt rike, som ej kan delas eller afhändas, förenadt med Sverge under en ?Konung, och hvars regeringsform är inskränkt och ärftligt monarkisk. Men, i fall de 1821 framlagde propositionerne gått igenom, skulle Konungamakten blifvit ingenting mindre än inskrärkt. Ty det kan ej nekas, att national-representationen, hvilken, evcligt konstitutionen af den 17 Maj och 4 Nov., är egentlige depositärn af nationalsuveräniteten, och som äfven uti koventionen i Moss behandlades såsom ensam utöfvare af denna suveränitet, i sådan händelse skulle bli föga annat än ett verktyg i Konungamaktens hand; och statsförfattningen hade i sjelfva verket förvandlats ifrån en inskränkt till en oinskränkt monarki, med bibehållande af en representatiom såsom ett machiMM MM Mm MM NL ee es bed on AR LA be FA neri för att bifalla och ge sanktion åt regeringens alla önskningar och för att tillika med skenet af en folkvilja omgifva och förkläda enväldet. Icke allenast skulle det absoluta veto och ärftliga adelskapet ba föramdrat konstitutionens anda och uti den infört nya principer, snörrätt stridande mot dem, på hvilka 1814 års fördrag emellan Konung och folk var grundadt; Konungens direkta imflytelse och makt hade äfaAa dacca mrarageativar tillvammaena AL 6