uppförande, och dem som äro försvarade i trots af temligen tvetydiga seder; dem, som ej få vara hungriga annat än em viss tid på dagen, och dem, som få äta dagen igenom; dem, som måste drieka under bar himmel, och dem, som få göra det under tak; dem, som få prygel, och dem, som äro fria derifrån m. m. Vill man det sednare, så förevigar man ståndsskillnaden och gör den ännu skarpare och tyngre. Vill man det förra, så torde en och annan fatta den misstankan, att man vill utreta sjelfständighetskänslan, förqväfva det medborgerliga sinnet och på alla andra klassers, de bildades som de obildades, bekostnad upphöja den enda priviligierade, hvilken nu soh gräddan flyter ofvanpå, öfverallt der stateds värdigheter, inkomster och fördelar. kunna skummas, hvars söner, för att umdgå det allmänna tvånget, endast behöfva bli officerare, ty något mindre blifva de aldrig, och vara säkra, att på denna trappa, efter ett eller par års förlopp, stiga upp till hvad klass af de öfriga embetsmanna befattningarna, dit de behaga rigta sina blickar, de feta pastoraterna icke ens undantagma, och som sedan hoppas med serdeles lätthet styra en hop, från ungdomen dresserad till subordination. Men ännu ena gång! jag vågar tro, att detta icke är afsigten, utan att man tvertom vill upphäfva ståmdsskillnaden genom upphätvandet af de lagar, som nu faktiskt etablera henne, och det är dertill jag lyckönskar mitt fädernesland.