uppförande, och dem som äro försvarade i trots
af temligen tvetydiga seder; dem, som ej få
vara hungriga annat än em viss tid på dagen,
och dem, som få äta dagen igenom; dem, som
måste drieka under bar himmel, och dem, som
få göra det under tak; dem, som få prygel, och
dem, som äro fria derifrån m. m. Vill man
det sednare, så förevigar man ståndsskillnaden
och gör den ännu skarpare och tyngre. Vill
man det förra, så torde en och annan fatta den
misstankan, att man vill utreta sjelfständighets-
känslan, förqväfva det medborgerliga sinnet och
på alla andra klassers, de bildades som de o-
bildades, bekostnad upphöja den enda privili-
gierade, hvilken nu soh gräddan flyter ofvan-
på, öfverallt der stateds värdigheter, inkomster
och fördelar. kunna skummas, hvars söner, för
att umdgå det allmänna tvånget, endast behöfva
bli officerare, ty något mindre blifva de aldrig,
och vara säkra, att på denna trappa, efter ett
eller par års förlopp, stiga upp till hvad klass
af de öfriga embetsmanna befattningarna, dit de
behaga rigta sina blickar, de feta pastoraterna
icke ens undantagma, och som sedan hoppas
med serdeles lätthet styra en hop, från ungdo-
men dresserad till subordination.
Men ännu ena gång! jag vågar tro, att detta
icke är afsigten, utan att man tvertom vill upp-
häfva ståmdsskillnaden genom upphätvandet af
de lagar, som nu faktiskt etablera henne, och
det är dertill jag lyckönskar mitt fädernesland.