sådan jag fick den utaf Napoleons egen mund,
ir nästan öfverflödig. Brefven blifva på af-
sändningsorten inpackade i en konkav kula af
illräcklig storlek och tjocklek, hvilken består
af tvänne hälfter, som sammanskrufvas i hvar-
andra. På hvarje statien finnes ett tillräckligt
kulförråd på det att alla bref, om de ej kunna
få rum i en kula, kunea afsändasmedelst flera.
Kanonerna, hvarmed fortskaffaingen sker, äro så
riktade, att de i början genom luften susande
kulorna, såsnart de röra jordea infalla i jern-
bamans öppning, samt sedan framrulla i den
ända till dess de vid nästa stationen förlorat all
kraft. Här upptagas de med händernma, den
med 1 numererade kulan uppskrufvas först; de
för den stationen bestämda bref uttagas; de öf-
riga, äfvensom kulorna N:o 2, 3, 0. 8. Vv. ix-
sättas i en arnan laddad kanon och expedi-
eras på detta sätt, ifrån station till annan.
Öfver floden sker transporten medelst bomber.
som kastas ifrån strand till strand. Längs he-
la postvägen ser man, utom de redan omtala-
de skildtvakterna, er mängd varningstecken, taf-
lor med inskrift, kanonpost. Det är ögon-
skenhgt, att detta brefbefodringssätt är lika ha-
stigt som föga kostsamt.
Jag skulle icke varit den vidtberömde Miänck-
hausens son, om jag hade åtnöjt mig med, att be-
undra denna anläggning. Det föreföll mig ge-
nast klart, att hvad som kunde ske med: bref,
kunde äfven ske med personer: hvarföre skulle
ej en kanon-brefpost kunna fnllkomuas till en
kanon-diligens. Såsom en liten början lät jag
göra mig en stol med hjul, på hvars jernrygg-
stycke en Jernvals var fastsatt, hvilken passade
in uti kanonloppet och gick fram ända till
krutladdningen, så att stolen stod tätt intill
trumfen, och hjulen voro noga afpsssade efter
jernbanans begge sidväggar.
En obeskriflig mängd af Marsare af begge
könen, hvilka här kallas, det manliga jupitriskt
och det qviznliga junoniskt, hade af skådelust
församlat sig, då jag gjorde min första försöks-
resa. Jag satt med korslagda armar, alldeles så
sem Napoleon sjelf stod på något afstånd ifrån
mig, på min kanonstol; gaf med en lång jern-
staf ett tecken, då en allmän tystnad utvisade,
med hvilken uppmärksamhet man väntade på
min afresa — och man afsköt mig: så snabb
som blixten for jag åstad, under åskådarnes ju-
blande glädjerop. Första kruffen var rätt
kännbar, men alldeles icke oangenäm: den
verkade ungefär som en elektrisk stöt,
bakifrån ganska välgörande. Det är äfven lätt
förklarligt, att detta företag kan vara så föga
vådligt: ty då en kanonkula bortsliter arm eller
ben af oss, så är den öfriga delen af kroppen
för trög, för att lika hastigt medfölja de träf-
fade delarna, gjorde den det, så kunde ingen
skada hända. Detta har jag sedan räst ofta er-
farit i de slagtningar jag här öfvervarit. Jag
hade försigtigtvis försett mig med en balangser-
stång af jern, för att kunna i nödfall hålla jeran-
vigten emot skottets ojemnheter ; men ofverflö-
digheten af detta försigtighetsmått visade sig
snart. Sedan jag farit 14:dels mil, gick min
stol redan så långsamt, att jag kunde beqrväsal
utstiga; men dem ännu tätt vid banan försam-
lade folkmängden tillät mig det icke. Jag ble:
i triumf uppburen på min stol och under sång
och musik återförd till staden till beherskarens
palats, samt för första gången der presenterad
för honom. Hvem kan väl beskrifva min glade
förvåning, då jag i honom igenkände min e-
gen fader?!
(Ur en Tysk tidning.)
fl. or au Leda oo Kallkhasta mn Allman