KANON -POST, Utur Minchhausen den yngres papper. — — — — Sedan jag sett mig mätt på hufvudstadens många arsenaler, emot hvilka Wiens och Berlins beundrade tyghus endast kunna anses som små spellådor, förde Napoleon mig ut att se stadens omgifning. Sedan jag vandrat omkring en Tysk mil, kommo vi till en bana, hvilken jag vid första anblicken trodde vara ett serskildt slags jernväg eller kägelbana, eller måhända någon jern-kagelbana, ty den bestod besynnerligt nog, icke af tvenne serskilda längder af jernskenor, utan bildade blott i en enda oöfverskådlig sträcka, em med jernplåtar belagd, och på begge sidor ungefår enjhalf fot högt, med plåtar omsluten rak fotstig, hvilken endast kunde befaras af kärror med ett hjul. På ungefär 500 stegs afstånd derifrån stodo på begge sidor om banan skildtvakter posterade, hvilket likväl icke föreföll mig underhgt, då jag här på planeien Mars redan blifvit vand, att finna soldater öfverallt. — Dessa syntes mig här älven på visst sätt högst behöfliga, på en väg, hvilken sannol:kt måtte begagnas af ett slags åkdon, med hvilka olycksfall lätt äro att befara. Då man, spatserar omkring solen blott 7 gånger, under det att vår stackars jord måste göra denna tur 13 gånger, så tyckes denna Planetens långsamhet verkligen blifva utskämd genom dess Innevånares rörlighet. — Vi hade knappast vandrat några minuter längs banan, och jag öppnade just min mun för att fråga, då Napolon, pekande på banan utrof ade: Posten! i samma ögonblick blef en kanonkula af betydlig storlek synlig, Som med den raskaste fart framrullade i banan, och snart derpå följde en till, och åter en. Pesten?? frågade jag förvåmad. Ja, väl! Posten till Blicherstad ! Den aktade läsaren har säkert redan funnit sakens sammanhang, hvarföre beskrifningen öfver denna inrättning,