KANON -POST,
Utur Minchhausen den yngres papper.
— — — — Sedan jag sett mig mätt på huf-
vudstadens många arsenaler, emot hvilka Wiens
och Berlins beundrade tyghus endast kunna an-
ses som små spellådor, förde Napoleon mig ut
att se stadens omgifning. Sedan jag vandrat
omkring en Tysk mil, kommo vi till en bana,
hvilken jag vid första anblicken trodde vara ett
serskildt slags jernväg eller kägelbana, eller
måhända någon jern-kagelbana, ty den bestod
besynnerligt nog, icke af tvenne serskilda
längder af jernskenor, utan bildade blott i en
enda oöfverskådlig sträcka, em med jernplåtar
belagd, och på begge sidor ungefår enjhalf fot
högt, med plåtar omsluten rak fotstig, hvilken
endast kunde befaras af kärror med ett hjul.
På ungefär 500 stegs afstånd derifrån stodo på
begge sidor om banan skildtvakter posterade,
hvilket likväl icke föreföll mig underhgt, då
jag här på planeien Mars redan blifvit vand,
att finna soldater öfverallt. — Dessa syntes mig
här älven på visst sätt högst behöfliga, på en
väg, hvilken sannol:kt måtte begagnas af ett
slags åkdon, med hvilka olycksfall lätt äro att
befara. Då man, spatserar omkring solen blott
7 gånger, under det att vår stackars jord måste
göra denna tur 13 gånger, så tyckes denna
Planetens långsamhet verkligen blifva utskämd
genom dess Innevånares rörlighet. — Vi hade
knappast vandrat några minuter längs banan,
och jag öppnade just min mun för att fråga, då Na-
polon, pekande på banan utrof ade: Posten! i sam-
ma ögonblick blef en kanonkula af betydlig storlek
synlig, Som med den raskaste fart framrullade
i banan, och snart derpå följde en till, och å-
ter en. Pesten?? frågade jag förvåmad. Ja,
väl! Posten till Blicherstad ! Den aktade läsa-
ren har säkert redan funnit sakens sammanhang,
hvarföre beskrifningen öfver denna inrättning,