poetiska i hela pjesen, der han, i ständigt stegrad förbittring öfver att ieke få svar af Adalbert, slutligen rusar upp från dryckesbordet. Pjesen gaf i går temmeligen godt hus. Den första raden var nästan tom, men deremot hela den öfriga salongen upptagen. Såsom vi förmodat, kade publiken i går med ifver omfatvat tillfäliet att ännu en gång få höra Hr Vimercatis mandolin. Ty att man trängdes vid luckorna, och att få platser blefvo i Teatersalongen obesatta, lärer väl verkligen utan samvetssak kunna tillskrifvas, icke de båda för öfrigt alltid med nöje sedda komedierna, dem man för aftonen spelade, utan den musikaliska intermezzo, Hr och Fru V. gåfvo mellan akterna. — Till introduktion härtill hade man valt Spohrs ouverture till der Berggeist, en, oaktadt en viss grad af den sjukliga sentimentalitet, som i större eller mindre mån vidlådar all Spohrs musik, ganska vacker komposition. Hr V:s talang är redan förut för väl känd och för ofta hedömd, för att något väsendtligt här skulle behöfra tilläggas. Kanske har hau aldrig varit hörd med mera nöje, än i sitt själfulla föredrag af Rodes ypperliga fiolkonsert denna qväll. Fru V. tyckes ännu icke helt och bållet vara qvitt den halssjuka, som en vecka fördröjt detta hennes och hennes mans framträdande; hon sväfvade stundom i de längre uthållna tonerna, och slog äfven icke alltid tonen fullkomligt rent. Dessa momentella brister förekommo likväl mindre eller doldes bättre i den vackra duetten med Fru Enbom ur Ressinis Semiramide, hvilken för öfrigt utfördes med högst berömvärd ensexsble och vann ett allmänt bifall. Fru Enbom måtte äfvenledes varit besvärad af någon lättare heshet, ty hon lät på ett enda ställe den sista och högsta tonen i en stigande passage helt och hållet uteblifva, ehuru hon hela duon igenom för öfrigt med lättbet besegrade ide flera svåra och högt liggande sakerna i hennes stämma, och hennes röst derunder icke tycktes sakna något af sin timbre. Hr V. lärer genast ämna bege sig härifrån. — Med en sådan talang, som Hr V:s, är man säker att vara välkommen :hvar man stannar.