THEATER. Johanna af Montfaucon uppfördes åter i förrgår. Hr Stjernström hade öfvertagit Filips roll, den Hr Hessler förra gången utförde. Att en jemförelse mellan dessa båda skådespelare skulle uifalia till der förres fördel, var hvad man väl på förhand kunnat föreställa sig. Derför. behöfver likväl Hr . visserligen icke skämsas, som man säger, att han måste träda tillbaka för en sådan mediäflare som Hr S. Vi funno genom Hr S:s spel denna afton befästade de fördelaktiga omdömen wvi förut hyst om denna unga artisis talang. Vi hafva icke sett någon skådespelare, så ny på scenem som han, till samma grad förmå att kasta sig in i handlingen såsomen objektiv persönlighet, att lefva, röras och hafva sin varelse i sin roll. Han är varm stundom ända till öfverbrusning, liflig, stundom ända till spasm. Detta är visserligen ett fel, att han netmligen icke alltid förmår bevara sig från öfverdrift, och det är just häri, eller att träffa detta lagom i hvarje momang, som skådespelarens svåraste uppgift ligger; till någon del faller likväl i närvarande fall skulden på pjesens författare, som i Filips karaktier inlagt ett så vidunderligt aggregat af flerfalldiga stridiga passioner och onaturligt uppdrifna känslor. Om Hr 5:s aktningsvärda anlag blifva ytterligare utvecklade i en lycklig riktning, — och dertill fordras först och främst att han icke emsamt eller för ofsa användes i den Kotzebueska lar moyanta genren, — och under inflytande af eget alfvarligt sinne för konsten och bumanistiskt studium i allmänhet, kan man med säkerhet i honom förutse en bhifvande artist af utmärkt värde. Det vore lyekligt om Hr S. derjemte kunde fullkomligt öfvervinna det mindre fördelaktiga i orgamen, hvilket ännu stundom, ehuru vida mindre ofta än tillforene, stör effekten af hans aktion. Mr Dahlqvist utmärkte sig dennz gång, hksom den förra, genom ett i flera seener: ganska lyckligt spel, såsom t. ex. i slutscenen med Johannå, der äfvenledes Fru Eriksson erinrade om sina vackraste momanger i yngre dagar. Hr Lars Kinmansson spelar förträftligt den bekanta seemen, utan jemförelse den mest