han ock verkligen fullkomligt fallgjorde den, och i denna viljas fallbordan njöt en orubbad, ostörbar salighet. Ölfverväge wi rätt detta, så skole vi medgifva, att denna Herrans herrlighet var em oförgänglig: han har icke förlorat den genom sitt lif på jorden: ingen mensklig magt har ett ögonblick kunnat heröfva honom den. (Joh. X. 16) Sedan han nu i det följande, i anledning af 47 v.i samma Kap. framställt den herrlighet, i hvilken Christus genom lidande och död kunde ingå vara den, att i hans namn skulle predikas bättring och syndernas förlåtelse allo folken, begynnande från Jerusalem, säger han: I det nu bättring och syndernas förlå telse hans namn biefvo predikade allo folken, så gick det i fullbordan, att honom är gifvet ett namn, som öfver alla namn är; ty i hvilkens namn har väl någonsin sådant skett? Och hvad större kan väl ske i någons namn, än att i detsamma predikas bättring, en fullkomlig menniskosjägtets omvändelse från det tomma, vanskliga och förderfliga till det eviga osh gudomliga, predikas syndernas förlåtelse, upphäfvande af al!t, hvad som skiljer menniskan från Gud, sin Skapare och Fader, och hennes återgång till barnslig kärlek till honom och fri tillgång till bonom, såsom sin fader i alla sina behot? Att det i hans namn Ppredikas och att tron kommer af predikan, emedan det, som predikades, kom af tron, ja! det är hans herrlighet, det är den herrlighet, till hvilken han hade sin lust, så länge han lefde och vandrade på denna jord; och denna herriighet är det just om hvilken han säger: att han blott genom lidande och död kunde ingå i den. Det är hans herrlighet således, att han icke mer lefver allen en enskildt menniska på jorden, utan i allas innersta sjal och sinne, såsom AÅpostelen säger: Hvad vi nu lefve, vi som tro, det lefve icke vi, utan Christus lefver i oss Gal. 2. 20. Detta havs lifs utbredande öfver hela menniskoslagtet, för hvilket och för hvar skull han kem; denna kraftiga när;arelse, som uppenbarar sig i allt andeligt lif på jorden; och med skäl måtte han kalla det sin herrlighet, den enda; i hvilkea han ännu kunde ingå; ty en inre kunde på nytt icke uppstå för honow och ingen större förträfflighet kunde det gifvas, än den han ifrån begynneisen hade, och hvilken han aldrig förlorade. Välan, M. D. V. i denna herrlighet ingår han ännu alltid; ty der är ännu icke fullkomnad. Alltid måste ännu predikas bättring och syndernas förlåtelse i hans namn; ty der den redan blifvit predikad, måste denna predikan fortplanias från slågt till slägt, på det att menniskors mun aldrig och ingenstädes må upphöra att tala om Jesus, såsom verldens Ååterlösare. Men också dit måste denna predikan tränga, der dem ännu icke ljudit; såsom han är verldens ljus, så måste han ock upplysa alla ännu mörka trakter. Och att främja det, dertill uppmanas städse alla, hvilia vandra i hans första lärjungars fotspår och äro deras efterföljare i tron; ty det gifves ingen tro utan predikan, såsom ingen predikar utan tron. .