han ock verkligen fullkomligt fallgjorde den, och
i denna viljas fallbordan njöt en orubbad, o-
störbar salighet. Ölfverväge wi rätt detta, så
skole vi medgifva, att denna Herrans herrlighet
var em oförgänglig: han har icke förlorat den
genom sitt lif på jorden: ingen mensklig magt
har ett ögonblick kunnat heröfva honom den.
(Joh. X. 16)
Sedan han nu i det följande, i anledning af
47 v.i samma Kap. framställt den herrlighet,
i hvilken Christus genom lidande och död kunde
ingå vara den, att i hans namn skulle predi-
kas bättring och syndernas förlåtelse allo folken,
begynnande från Jerusalem, säger han:
I det nu bättring och syndernas förlå telse
hans namn biefvo predikade allo folken, så gick
det i fullbordan, att honom är gifvet ett namn,
som öfver alla namn är; ty i hvilkens namn
har väl någonsin sådant skett? Och hvad större
kan väl ske i någons namn, än att i detsam-
ma predikas bättring, en fullkomlig mennisko-
sjägtets omvändelse från det tomma, vanskliga
och förderfliga till det eviga osh gudomliga,
predikas syndernas förlåtelse, upphäfvande af
al!t, hvad som skiljer menniskan från Gud,
sin Skapare och Fader, och hennes återgång
till barnslig kärlek till honom och fri tillgång
till bonom, såsom sin fader i alla sina behot?
Att det i hans namn Ppredikas och att tron
kommer af predikan, emedan det, som predi-
kades, kom af tron, ja! det är hans herrlig-
het, det är den herrlighet, till hvilken han ha-
de sin lust, så länge han lefde och vandrade
på denna jord; och denna herriighet är det
just om hvilken han säger: att han blott ge-
nom lidande och död kunde ingå i den. Det
är hans herrlighet således, att han icke mer
lefver allen en enskildt menniska på jorden,
utan i allas innersta sjal och sinne, såsom AÅ-
postelen säger: Hvad vi nu lefve, vi som tro,
det lefve icke vi, utan Christus lefver i oss
Gal. 2. 20. Detta havs lifs utbredande öfver
hela menniskoslagtet, för hvilket och för hvar
skull han kem; denna kraftiga när;arelse, som
uppenbarar sig i allt andeligt lif på jorden; och
med skäl måtte han kalla det sin herrlighet,
den enda; i hvilkea han ännu kunde ingå; ty
en inre kunde på nytt icke uppstå för honow
och ingen större förträfflighet kunde det gifvas,
än den han ifrån begynneisen hade, och hvil-
ken han aldrig förlorade.
Välan, M. D. V. i denna herrlighet ingår
han ännu alltid; ty der är ännu icke fullkom-
nad. Alltid måste ännu predikas bättring och
syndernas förlåtelse i hans namn; ty der den
redan blifvit predikad, måste denna predikan
fortplanias från slågt till slägt, på det att men-
niskors mun aldrig och ingenstädes må upphöra
att tala om Jesus, såsom verldens Ååterlösare.
Men också dit måste denna predikan tränga,
der dem ännu icke ljudit; såsom han är verldens
ljus, så måste han ock upplysa alla ännu mör-
ka trakter. Och att främja det, dertill upp-
manas städse alla, hvilia vandra i hans första
lärjungars fotspår och äro deras efterföljare i
tron; ty det gifves ingen tro utan predikan,
såsom ingen predikar utan tron. .