keriets väg, för att värja sig eller förtrycka. Se der den frihet och det medborgerliga anseende, hvartill Kollegii förslag skall lyfta slöjderna och deras idkare. Vid nedanstående detaljerade anvaärkningar följa vi ordningen af den i N:ne 1 och 8 af detta blad införda resumd, såsom för våraläsare mera tillgänglig än sjelfva förslaget. 1.o Om de yrken, som i denna förordning omialas och om deras indelning. Här förekommer skilnad mellan slöjd och handtverk. Vi hafva i moraenterne a. och hb. mellan dem gjort den enda distinktion förslaget, jemfördt med förra stadgar, kunde medgifva. Då man ännu tvistar — kanske ej om hvilka yrken — utan om hvilka tillrerkningar ligga under skrå, hur mycket mer skall icke detta ske hädanef ter? Skola handtverk nödvändigt drifvas på gamla sättet, så måtte det varit kollegii mening! att aldrig någon förbättring inom dem må åstadkommas. Vi frukta mycket att man i denna j distinktion aldrig skall se anuvat än en afsigt, att förskaffa Kollegiam en jemn trafik med slitandet af tvister mellan handtverk och fabrik, förstås till de sednares förmån. Man har eljest antagit dem skilnad mellan handtverk och faI brik, att handtverk drifves då man tillverkar: arbete efter beställming, fabrik då man ullverkar till afsalu; men äfven denna distinktion: duger ej i praxis, Till kandtverk har Kollegi-: gium hänfördt äfren slagteri, mn detta är ms-: ra handel än handtverk. i Huru öfverensstämmer vidare denna skilnad med stadgandet i 7 G, att tillverkningers art. för hvarje yrke beror af idkarues val? Der. uppkommer en ny asledning till kollision. Kollegium har i nämde 4 medgifvit idkaren: rätt att bestämma sin handtering 2tingen för vissa tillverkningar, eller för bearbetnivg af vissa råämnen. Uten tvifvel kan det dock ej! vara Kollegium obekant, att, utem de tvenne synpunkterne tillverkningeas art, och råämnetst art, ieknologien eger ännu en tredje indelningsgrund eller tiliserkningssättets art, och at. denna af de bästa teknologer ansets batire än! någon af de förra) Denna indelningsgrund har Kollegium alldeles förbisett och den bör efter vårt förmenaode företrädesvis afses. Dem gynnar arbetets fördelning. Handtverkarens färdighet, ; machinens verksamhet bestå just i förmågan att: verkställa en viss art af arbete, ait fila, hamra, såga, hyfla, sjuda, distillera o. s. v. Ju färre! antal serskilda operationer af dylik art arbeta: ren behöfver känna eller utöfva, ju fullkoraligare kan han verkställa dem; ju flera råkmnen han genom en sådan operation kan bearbeta, ju säkrare är han om sin bergning, och med dej sto större trygghet kan han nedlägga kostnad å de redskap, som dervid spara, förstora, eller förfullkomna hans egem kraft eller konsifördighet. : Kollegii förbiseende af yrkenas beståraning äfven efter ofianämnde gruud, motverkar arbetets fördelning, och förfullkemnandet af arbetarnas färdighet. Det innebär tillika en inkonseqvens 1: afseende på Kollegii ömhet för städerna och den i mindre skala arbetande handtverkaren. Det är just 1 städerna arbetets fördelning kan bestå jemte borgerlig sje!fständighet. I städer-; na är arbetarn säker att finna sysselsättning för sin eller sin machins konstfärdighet, och han! behöfver, för att fivna sin utkomst, hvarken vara egare till eller arbetare å en fabriksinrättuing.. Visserligen kunde idkaren ealigt Kollegii förslag angifva sig till bearbetning af alla de råämnen, for hvilka hans färdighet; eller hans machin äro bestämda; men huru skulle väl en taxeringskommitt uppskatta inkomsten för tvenae idkare, af hvilka den ene angiivit sig till bearbetning blott af jern, och den endra af alla slags metaller, träd, pen, horn, sten, porsellin, glas, m. m.? Likväl kunde den förre draga inkomst af ett stort sraidesverk med gjuteri, medan den sednare egde blow — en svarfstel eller en borrmachin. Fria konster äre i förslaget nämnda, men ej definierade ; denna obestämdhet skall åter gifva anledning att schackra med författningen. Hufvudstaden eger en porselinmålare, hvars hvardagsarbeten ofta äro skönare, än största delem af de målningar, som pryda expositionen af fria kon) Att en berömd teknolog i vårt land, här i ; hufvudstaden föredragit teknologien efter sistnämnde iedslningsgrund, omtal:s ämnu af månma hane 2hörara