DEN FÖRRE FRANSYSKE MINISTERN THIERS PÅ RESOR. En resande — säger Pariserbladet La Nouvelle Minerve, — hvers blygsamma åkdon i två dagar följt Hr Thierss fursthga ekipager på dennes resa mellan Paris och Toulon, reddelar oss några intressanta detaljer om Expresidentens sätt att genomtåga de nejder, hvilka han fordom lemnade, bokstsfligen taladt, med pil grimsstafven i handen, och der man ännu ganska väl erinrar sig hans ringa vilkor. Hr Thiers reser med tre vagnar, med en i alla sömmar galonprydd kurir till förbud. Två afdessa vagnar äro fyrspänniga, den tredje enspännig. I den första vagnen sitter Madame Thiers, Madame Dosne och två artister, hvilka Hr Thiers frikosigt gifvit dessa ädla damer till sällskap. Den andra vagnen är inrättad till ett resekabinett, uteslutande för Hr Thiers och hans handsekreterare ; ett bord är på ett sinnrikt sätt fästadt med fjedrar inuti vagnen och försedt med alla tillbehör af en arbetsbyrå, så att de båda Herrarne kunna skrifva på de sämsta vägar och fastän det går i galopp. Den tredje vagnen medför ett handbibliothek af 80 band, några cartoner, åtskilliga landkartor och en liten resesäng, på hvilken Exministern hvilar ut då han tröttnat diktera eller sekreteraren icke längre orkar skrifva. Vid hvarje ombyte hemtas de böcker, som äro af nöden, och andra sättas tillbaka i vagnen tillika med det färdigblifna manuskriptet. Ofta kör max också emellsnåt Hr i hiers befalla kusken göra halt, för att hemta någon angelägen upplysning uren bok i det ambulanta srkivet. Lediga stunder i värdshusen egnas äfven åt arbete, och Hr Thiers tar sig ingen annan motion, än då han ibland sti. ger af och går upplir backsrnes För öfrigt är han vänbg och språksam emot alla, och talar ofta om sin ledsmad vid den praktiska politiken, hvilken han säger endast hafva beredt henom obehag af alla möjliga slag. Han talar med nöje om sitt återvändande till studierna. som varit hans fö sta kärlek och enda passion I detta ögonblick uppwger Venedigs historia alla hans tankar, och rud vet om han ens drömmer om den närvarande stundens intriger. Genom författandet af Venedigs historia, hvilket han kallar medelt.dees England, och der han fördjapar sig i Tiomannarådets författning, vill han bevisa, att ingenting stort eller varaktigt i ett samhäll: ken tillvögabringas utan de politiska makternas koncenirering. Till denna bevisning har han redan stora förberedande arbeten färdiga. Detta arbete, räges det, skall hlifva hufvudverket för hans lefned. För öfrigt visar han sig enthusiasmerad för konsterna och artisterna, hvilkas bembygd han nu genomrest, och Michal Angelos, Canovas, Dantes, Tassos och Aifieris nemn ligga honom mu mycket oftare på tungan, än Metternichs, Palmerstons eller Nesselrodes. I korthet: Han synes besatt af poesiens och målarekonstens demon, men den skald, om hvilken han talar med den största enthusiesmen, är Lord Byron, kanhända derföre, att depne, likasom han sjelf, for omkring i Italien med en vagn, fullpackad med böcker och alla möjliga impedimenter. Författaren till Childe Harald gjorde, som det säges, på sina resor af med eit oerhördt arf; detta kommer förmodligen icke att blifva fallet mxd fr Thiers, utan han bestrider säkert alla kostnaderna endast af sina besparingar. ) Ett berömdvärdt drag hos Fransmännen är, att de resande nästan utan undenteg alltid stiga af och gå uppför alla längre backar, för att lindra hästarne, oaktadt på deras chaeusseer ieke finnas hälften så branta backar som på otaliga ställen i Sverge. HANDELSOCH SJÖFARTS-UNDERRR