DEN FÖRRE FRANSYSKE MINISTERN
THIERS PÅ RESOR.
En resande — säger Pariserbladet La Nou-
velle Minerve, — hvers blygsamma åkdon i två
dagar följt Hr Thierss fursthga ekipager på
dennes resa mellan Paris och Toulon, redde-
lar oss några intressanta detaljer om Expresi-
dentens sätt att genomtåga de nejder, hvilka han
fordom lemnade, bokstsfligen taladt, med pil
grimsstafven i handen, och der man ännu gan-
ska väl erinrar sig hans ringa vilkor. Hr Thiers
reser med tre vagnar, med en i alla söm-
mar galonprydd kurir till förbud. Två afdes-
sa vagnar äro fyrspänniga, den tredje enspän-
nig. I den första vagnen sitter Madame Thiers,
Madame Dosne och två artister, hvilka Hr Thiers
frikosigt gifvit dessa ädla damer till sällskap.
Den andra vagnen är inrättad till ett reseka-
binett, uteslutande för Hr Thiers och hans hand-
sekreterare ; ett bord är på ett sinnrikt sätt fä-
stadt med fjedrar inuti vagnen och försedt med
alla tillbehör af en arbetsbyrå, så att de båda
Herrarne kunna skrifva på de sämsta vägar och
fastän det går i galopp. Den tredje vagnen
medför ett handbibliothek af 80 band, några
cartoner, åtskilliga landkartor och en liten re-
sesäng, på hvilken Exministern hvilar ut då
han tröttnat diktera eller sekreteraren icke län-
gre orkar skrifva. Vid hvarje ombyte hemtas
de böcker, som äro af nöden, och andra sättas
tillbaka i vagnen tillika med det färdigblifna
manuskriptet. Ofta kör max också emellsnåt
Hr i hiers befalla kusken göra halt, för att hem-
ta någon angelägen upplysning uren bok i det
ambulanta srkivet. Lediga stunder i värdshu-
sen egnas äfven åt arbete, och Hr Thiers tar
sig ingen annan motion, än då han ibland sti.
ger af och går upplir backsrnes För öfrigt
är han vänbg och språksam emot alla, och ta-
lar ofta om sin ledsmad vid den praktiska po-
litiken, hvilken han säger endast hafva beredt
henom obehag af alla möjliga slag. Han talar
med nöje om sitt återvändande till studierna.
som varit hans fö sta kärlek och enda passion
I detta ögonblick uppwger Venedigs historia al-
la hans tankar, och rud vet om han ens dröm-
mer om den närvarande stundens intriger. Ge-
nom författandet af Venedigs historia, hvilket
han kallar medelt.dees England, och der han
fördjapar sig i Tiomannarådets författning, vill
han bevisa, att ingenting stort eller varaktigt i
ett samhäll: ken tillvögabringas utan de politi-
ska makternas koncenirering. Till denna be-
visning har han redan stora förberedande arbe-
ten färdiga. Detta arbete, räges det, skall hlif-
va hufvudverket för hans lefned. För öfrigt
visar han sig enthusiasmerad för konsterna och
artisterna, hvilkas bembygd han nu genomrest,
och Michal Angelos, Canovas, Dantes, Tassos
och Aifieris nemn ligga honom mu mycket of-
tare på tungan, än Metternichs, Palmerstons
eller Nesselrodes. I korthet: Han synes besatt
af poesiens och målarekonstens demon, men den
skald, om hvilken han talar med den största
enthusiesmen, är Lord Byron, kanhända derfö-
re, att depne, likasom han sjelf, for omkring i
Italien med en vagn, fullpackad med böcker
och alla möjliga impedimenter. Författaren till
Childe Harald gjorde, som det säges, på sina
resor af med eit oerhördt arf; detta kommer
förmodligen icke att blifva fallet mxd fr Thiers,
utan han bestrider säkert alla kostnaderna en-
dast af sina besparingar.
) Ett berömdvärdt drag hos Fransmännen är, att
de resande nästan utan undenteg alltid stiga
af och gå uppför alla längre backar, för att
lindra hästarne, oaktadt på deras chaeusseer
ieke finnas hälften så branta backar som på
otaliga ställen i Sverge.
HANDELS- OCH SJÖFARTS-UNDER-
RR