000 NA 0 ÖV ter med bar hals och bröst. Han hfaärde sig med utgifvandet af en Tidning kallad Gammelt og Nyt, hvilken han sjelf bar omkring i Köpenhamn och sålde för några skillingar, för hvilka han alltid aflade de ödmjukaste tacksägelser. Han drack icke annat än vatten, spelade aldrig, hade beslutat att lefva ogift, sökte sin glädje i ensamhet och läsandet af goda skrifter, gick tidigt till sängs och steg bittida upp, hade merändels om natten alltid öppet fönster och förde detta besynnerliga lefnadssätt egentligen af den orsak, att han var i högsta grad girig efter penningar, och hade af dessa samlat sig en del, som han dock icke lät någon märka. Sedan man uti det hus han bodde flere dagar förmärkt stark liklukt från hans rum, tillkallades Polis, som borttog det för dörren varande hänglås och inträdde i rummet, der Tönder fanns liggande död på golfvet, insvept i sängtäcket och liket förruttnadt. All anledning var att han blifvit qväfd; men om mördaren hade man 10gen känmnedom. — Vid denna tid anlände till värdshuset Stadt Lavuenbug 1 Köpenhamn en person, som kaliade sig Pettersen och upp:af sig vara studen!, samt wille derstädes bo under ferierna. Han var högst enkelt klädd, skygg och hade sällan lugn på sig, helst han ota gick bort från middagsbordet och kom icke tillbaka. På 2—38 dagar sågs han icke i värdshuset ; men återvände derefter och föregaf att han följt ena broder till Helsingör, samt var nu väl kläd och medhade en koffer: äfvensom penningar, isynnerhet guldmynt. Han gjorde! sig nu resfärdig att afgå med ångfertyget till Liibeck, utdelade drickspermiogar i värdshuset: och anmodade en resande (vid namn Stoll-): från Lub:ck, att medtaga dit ett temligen tungt: tilläst ;k-ia samt att aflemna å Postkontoret i! Köpenhamn ett bref till Nyborg, som innehöll penningar, och för detsamma begära qvitto. Han gick derefter ombord sedan en slägting gått i; borgen för hans pass, hvilket var på hans rätta namn eller SV orm. Liibeckaren 1inlemnade brefvet på posthuset, men kunde icke erhålla qvitto för penningarne då brefvet var försegladt, och då han ansåg detta nödvändigt, tillät han: att detsamma öppnades, då det var uodertecknadt af Worm och adresseradt till dennes fader och icke af Pettersen, som ville hafva qvittenset, hvarföre den resande fann för godt att lemna brefvet och skrinet, som vid öppnandet befanns innehålla perningar isynaerhet guldmynt, till Polisen. Detta skedde den 30 sistl. Juli och först den påföljande 1 Aug. upptäcktes att Tönder blitvit mördad. Misstanka föll: straxt: på Worm, som greps i Liibeck och återfördes till Köpenhamn. Wid första förhöret ville han! icke bekänua något; men tillstod vid andra, ! att han från Tönder tagit hans penningar och obligationer, sedan han gifvit honom opium under förtärandet af en pastej, men hade han ingen kännedom om mordet. Vid ett följanda förhör tillade Worm att, sedan Tönder fått opium, spottade han bestäsdigt och drack som oftast ur en på bordet stående valtenkruka, och då Tönder lagt till sidan några på bordet varande papper, bemåktigade sig Worm ett derstådes liggande streck af 2 alnars längd, hvilket han, då Tönder vände ryggen åt honom, kastade om halsen på Tönder och lyftade honom på så sätt från stolen; men drog Tönder dervid Worm med sig i gelfyet, då denne drog strecket hårdt om halsen på Tönder. MDerefter svepte ham sängtäcket om hufvudet på Törder, emedan dennes uppsyn varoså vred, uttog ur Tönders byxficka nycklarne till det i rummet stående skrinet, från hvilket han tog obligationercerna och guldmynten och gick derefier bort samt satte hänglåset för dörren. — Vid en påföljande ransakning har Worm återkallat allt och påstått, att hans gamle fader begålt mordet, under det han (W. d. y.) stått på vakt utanför huset. Fadren blef derföre hmted till Köpenhamn, men vid förhöret återkallade då sonen allt, och sade att angifvelsen endast skett mot denne, för att familjen skulle mot bonom den yngre Worm) hysa mera afsky och icke sörja öfver hans brott och hans död. — Vid de följande, liksom de föregående förhören, fortfar Worm beständigt med osanningar och låtsar sig stundom blifva anfallen af slag. Han är 22 år gammal, har varit på kontor i Hamburg, och ämnat sedan täga skollärare-sxamen, men hvarifrån han måst afstå då han förstört de penningar han dertill erhållit, hvarefter han blifvit Underofficer, men härifrån, på fadrens