000 NA 0 ÖV
ter med bar hals och bröst. Han hfaärde sig
med utgifvandet af en Tidning kallad Gam-
melt og Nyt, hvilken han sjelf bar omkring i
Köpenhamn och sålde för några skillingar, för
hvilka han alltid aflade de ödmjukaste tacksä-
gelser. Han drack icke annat än vatten, spe-
lade aldrig, hade beslutat att lefva ogift, sökte
sin glädje i ensamhet och läsandet af goda skrif-
ter, gick tidigt till sängs och steg bittida upp,
hade merändels om natten alltid öppet fönster
och förde detta besynnerliga lefnadssätt egentli-
gen af den orsak, att han var i högsta grad gi-
rig efter penningar, och hade af dessa samlat
sig en del, som han dock icke lät någon märka.
Sedan man uti det hus han bodde flere dagar
förmärkt stark liklukt från hans rum, tillkalla-
des Polis, som borttog det för dörren varande
hänglås och inträdde i rummet, der Tönder
fanns liggande död på golfvet, insvept i säng-
täcket och liket förruttnadt. All anledning var
att han blifvit qväfd; men om mördaren hade
man 10gen känmnedom. — Vid denna tid an-
lände till värdshuset Stadt Lavuenbug 1 Kö-
penhamn en person, som kaliade sig Pettersen
och upp:af sig vara studen!, samt wille derstä-
des bo under ferierna. Han var högst enkelt
klädd, skygg och hade sällan lugn på sig, helst
han ota gick bort från middagsbordet och kom
icke tillbaka. På 2—38 dagar sågs han icke i
värdshuset ; men återvände derefter och föregaf
att han följt ena broder till Helsingör, samt var
nu väl kläd och medhade en koffer: äfvensom
penningar, isynnerhet guldmynt. Han gjorde!
sig nu resfärdig att afgå med ångfertyget till
Liibeck, utdelade drickspermiogar i värdshuset:
och anmodade en resande (vid namn Stoll-):
från Lub:ck, att medtaga dit ett temligen tungt:
tilläst ;k-ia samt att aflemna å Postkontoret i!
Köpenhamn ett bref till Nyborg, som innehöll
penningar, och för detsamma begära qvitto. Han
gick derefter ombord sedan en slägting gått i;
borgen för hans pass, hvilket var på hans rätta
namn eller SV orm. Liibeckaren 1inlemnade
brefvet på posthuset, men kunde icke erhålla
qvitto för penningarne då brefvet var försegladt,
och då han ansåg detta nödvändigt, tillät han:
att detsamma öppnades, då det var uoderteck-
nadt af Worm och adresseradt till dennes fader
och icke af Pettersen, som ville hafva qvitten-
set, hvarföre den resande fann för godt att lem-
na brefvet och skrinet, som vid öppnandet be-
fanns innehålla perningar isynaerhet guldmynt,
till Polisen. Detta skedde den 30 sistl. Juli
och först den påföljande 1 Aug. upptäcktes att
Tönder blitvit mördad. Misstanka föll: straxt:
på Worm, som greps i Liibeck och återfördes
till Köpenhamn. Wid första förhöret ville han!
icke bekänua något; men tillstod vid andra, !
att han från Tönder tagit hans penningar och
obligationer, sedan han gifvit honom opium un-
der förtärandet af en pastej, men hade han in-
gen kännedom om mordet. Vid ett följanda
förhör tillade Worm att, sedan Tönder fått
opium, spottade han bestäsdigt och drack som
oftast ur en på bordet stående valtenkruka, och
då Tönder lagt till sidan några på bordet va-
rande papper, bemåktigade sig Worm ett der-
stådes liggande streck af 2 alnars längd, hvil-
ket han, då Tönder vände ryggen åt honom,
kastade om halsen på Tönder och lyftade ho-
nom på så sätt från stolen; men drog Tönder
dervid Worm med sig i gelfyet, då denne drog
strecket hårdt om halsen på Tönder. MDerefter
svepte ham sängtäcket om hufvudet på Törder,
emedan dennes uppsyn varoså vred, uttog ur
Tönders byxficka nycklarne till det i rummet
stående skrinet, från hvilket han tog obligatio-
nercerna och guldmynten och gick derefier
bort samt satte hänglåset för dörren. — Vid
en påföljande ransakning har Worm återkallat
allt och påstått, att hans gamle fader begålt
mordet, under det han (W. d. y.) stått på vakt
utanför huset. Fadren blef derföre hmted till
Köpenhamn, men vid förhöret återkallade då
sonen allt, och sade att angifvelsen endast skett
mot denne, för att familjen skulle mot bonom
den yngre Worm) hysa mera afsky och icke
sörja öfver hans brott och hans död. — Vid
de följande, liksom de föregående förhören,
fortfar Worm beständigt med osanningar och
låtsar sig stundom blifva anfallen af slag. Han
är 22 år gammal, har varit på kontor i Ham-
burg, och ämnat sedan täga skollärare-sxamen,
men hvarifrån han måst afstå då han förstört
de penningar han dertill erhållit, hvarefter han
blifvit Underofficer, men härifrån, på fadrens