fördes af ett annat blad emot nyttans fördömliga
princip:
Ingenting har de sednare dagarne sysselsat
hela Paris så mycket som obeliskens uppresande.
Vi skole väl äfven yttra oss deröfver, emedar
man velat gifva åt denna operation en hög po:
litisk betydelse. Hvad slags id ligger då
deona mystiska inauguration ? . Hvarföre ha
obeliskens triumrt varit en gladje- och högtids-
dag för den konstitutionella monarkien? Ligge
kanhända i denna utgift af flera millioner, an-
vända för att ifrån ett aflägset land hitföra oct
på en af våra platser uppresa en gåta af granit
något snillrikt och lyckhgt symboliserande a
styrelser för godt köp? Man skall kanske sägs
oss, att obelisken gfvit förtjenst åt en mängc
arbetare, man skall anklaga oss för att nedsätt
Champolliors minne; man skall förebrå oss smi-
aktigheten i våra åsigter af konsten och vanda-
lismea af våra anmärkningar ; det må väl vara
Vi skola icke derföre med mindre kraft för-
svara, att man onyttigt bortslösar en rikedom.
så ofta menniskokraften förlorar sig på impro-
duktiva arbeten; vi skole dristigt påstå, att in-
tresset för konsten, äfven i det mest ? civilisera-
de samhälle, icke bör komma någon att glöm-
ma intresset för menskhgheter, och att i et
land, der ingenting göres för att 1 kritiska ti-
der bispringa dem som sakna bröd och arbete
är det bedröfligt att man depenserar millione
för att kunna utställa några Egyptiska charade
till några sysslolösa vandrares åskådande.
Må man emedlertid icke missförstå oss.
Vi äre icke fiender till något, som kan gifvs
en lyftninvg åt folkets tankar och känslor, son
hos detsamma kan nära och utveckla käaslar
af det sköna, utvidga horisonten af dess tanka
eller taga verksamheten af dess moraliska för-
mögenheter i anspråk. Vi älska naturen i kon-
sten. Men se der Just skälet, hvarföre vi oin-
skränkt fördöme ett dåligt användande deraf.
Och huru är det möjligt, att vi icke skulle
finna något besynnerligt uti den ofantliga vig
man fästat vid uppresningen af detta stenblock.
Det har snart sagdt verkat på operationerna på
börsen ; Parisarne hafva talat derom lika myc-
ket som om de Schweitziska affärerna, ja!
nästan lika mycket som em den revolution,
hvaraf Spanien skakas eller om demokratiens
ankomst till Lissabon. Vill någen nu analysera
hvari orsaken härtill ligger, så skola alla utar
tvifvel stadna stumme och se på hvarandra, och
mången skall säkert hafva den känslan att rodn:
öfver att finna sig till en sådan grad intagen a
ett blott nyfikenhetsbegär, som icke qvarlemna
någon ädlare eller fruktbärande känsla, emedar
ganska få dervid lära tänka på det förtryck oct
det högmod af folkens sjelfherrskare under fordn:
ider, hvaraf dessa stenar inför efterverlden ut-
göra den enda verkliga minnesvård.