Article Image
hanget. Under sjelfva sammankomsten fick regimentets Öfverste-löjtnant veta, hvad som var å färde, och skyndade att arrestera Bruyant och hans medbrottsliga. I Polisen lyckades B. att framdraga en pistol och skjuta en Qvartermästare tvärtigenom kroppen, så att ban föll död genast. Den förvirring, som härigenom uppstod, nyttjade B., för att springa undan, kasta sig i floden (le Loir), simma öfver och springa vidare. Den förnämste af hans medbrottslige, hussaren Thierry, undkom äfven. Bruyant återkom imedlertid kl. 2 på natten till kassernen och blef afförd i arrest. Förhör asställdes genast med honom; och han försökte icke att neka. Hussarerne, som varit med i värdshuset, och hvilkas gevär befunnos laddade, häktades äfven och förhördes. Det synes, som man ämnade lagföra Strasburger-insurgenterna inför assisrätten i Colmar, emedan krigsrätt ej får ega rum, då civila persener äro inblandade i målet, I Vendöme kommer deremot krigsrätt att döma. Fråga lärer hafva varit att öfverlemna båda målen åt Pärerna. Härifrån tyckes man dock hafva afstått, sedan regeringen öfvertygat sig, att båda upptågen 16ke heft något sammanhang. Hvad Napoleon Ludvig angår, så säger en liberal tidning, säkerligen med någon ironisk syftning, att, då man nöjde sig att blott skaffa Hertiginnan af Berry öfver gränsen, kan man icke förfara strängere med honom. Murats enka, som vistas i Paris för vintern, skall genom Marskalkarna Gerard och Lobau söka bemedla nåd för sin brorson. Rörande Kommendanten Parquin, meddelas följande detaljer. Kejsaren höll revy. En ung kavallerilöjtnant, bvars regemente redanvar inspekteradt, steg af hästen och ställde sig framför fronten. Kejsaren bemärkte den höga växten och den goda hållningen hes den unga officeren, åt hvilken ett ärr å öfverläppen gaf ett ännu mera martialiskt utseende. Ett ögonblick derefter befann sig offieeren än en gång i Kejsarns väg. För tredje gången förargad af denna stumma belägring, frågade Napoleon med någon häftighet: Hvem är du? hvad vill du?? — Tjugonio års ålder, elva års tjenst, elfva fälttåg, fem blessyrer, räddat lifvet på en fransk marskalk, tagit tre fanor ifrån fienden: jag begär korset ! Han erhöll det. Denna oficer hette Charles Parquin. Vid andra restaurationen var han kapten, och hertigen af Feltre, krigsministern, ga! honom ett kompani vid Cantalsjägarne, hvars öfverste var Lauristen den yngre. Kapten Parquin döljde aldrig sin fanati. ska tillgifvenhet för Napoleon och hade som oftast den lyckan att bh komprometterad i de konspirationsförslag, som då och då röjde sig. Vid en af dessa konspirationer tiliställdes honom af obekant hand en sqvadronschefs uniform, men hen var nog klok att icke fastna för denna direkta invit. Han var mindre klok i Strasburg, der generalsepåletterne utan tvifvel missledde hans omdöme. Sedan 1830 var Parquin sqvadronschef vid municipalgardet i Paris. Han är bror till advokaten Parquin, en af Frankrikes utmärktaste ;lagkarlar. Spanien. Cortess session öppnades i Madrid den 24 October. Redan på morgonen hördes trummor och trumpeter från stadens särskilda militärstationer. Emellan kl. 11 och 12 öppna des församlings-salens särskilda tribuner. Pen som var bestämd för publiken, och som ka rymma omkrivg 400 menrniskor, var nästan ögonblicket uppfylld; de andra, med undanta; af de främmande sändebudens, intogos för de mesta af förnäma fruntimmer. Vid middagsti den :framryckte nationalgardet och garnisonen ungefär 8,000 man stark, och formerade e hay på ömse sidor om de till Cortes-palatse ledande gaterna. Dessa gator voro uppfylld af folk, samt balkongerne prydda med tape ter och festoner, såsom bruket är i Spa nien vid högtidliga tillfällen. — Klockan ha 2 anlände drottningen i ett praktfullt tåg under kanonernas dån och folkets jubel rop, samt eskorterad af gardet till häs Drottningen uppläste nu det tal, hvaraf 4 här nedanföre meddela början, först med nå got stapplande röst, men sedan allt mer oc mer lugnt och bestämdt. Detta varade till k nära 3, hvarefter folket på tribunen ropade Lefve. Isabella II! Lefve Regentinnan Christi na! Lefve 1812 års kenstitution! I dess lädjeyttringar instämde så väl alla i salen, sor V Iket utom densamma Presidenten Peocer,

15 november 1836, sida 2

Thumbnail