hanget. Under sjelfva sammankomsten fick re-
gimentets Öfverste-löjtnant veta, hvad som var
å färde, och skyndade att arrestera Bruyant och
hans medbrottsliga. I Polisen lyckades B. att fram-
draga en pistol och skjuta en Qvartermästare
tvärtigenom kroppen, så att ban föll död genast.
Den förvirring, som härigenom uppstod, nyttjade
B., för att springa undan, kasta sig i floden (le
Loir), simma öfver och springa vidare. Den
förnämste af hans medbrottslige, hussaren Thierry,
undkom äfven. Bruyant återkom imedlertid kl.
2 på natten till kassernen och blef afförd i ar-
rest. Förhör asställdes genast med honom; och
han försökte icke att neka. Hussarerne, som
varit med i värdshuset, och hvilkas gevär be-
funnos laddade, häktades äfven och förhördes.
Det synes, som man ämnade lagföra Stras-
burger-insurgenterna inför assisrätten i Colmar,
emedan krigsrätt ej får ega rum, då civila per-
sener äro inblandade i målet, I Vendöme kom-
mer deremot krigsrätt att döma. Fråga lärer haf-
va varit att öfverlemna båda målen åt Pärerna.
Härifrån tyckes man dock hafva afstått, sedan
regeringen öfvertygat sig, att båda upptågen 16-
ke heft något sammanhang. Hvad Napoleon
Ludvig angår, så säger en liberal tidning, säker-
ligen med någon ironisk syftning, att, då man
nöjde sig att blott skaffa Hertiginnan af Berry
öfver gränsen, kan man icke förfara strängere
med honom. Murats enka, som vistas i Paris
för vintern, skall genom Marskalkarna Gerard
och Lobau söka bemedla nåd för sin brorson.
Rörande Kommendanten Parquin, meddelas
följande detaljer. Kejsaren höll revy. En ung
kavallerilöjtnant, bvars regemente redanvar in-
spekteradt, steg af hästen och ställde sig fram-
för fronten. Kejsaren bemärkte den höga väx-
ten och den goda hållningen hes den unga of-
ficeren, åt hvilken ett ärr å öfverläppen gaf ett
ännu mera martialiskt utseende. Ett ögonblick
derefter befann sig offieeren än en gång i Kej-
sarns väg. För tredje gången förargad af den-
na stumma belägring, frågade Napoleon med nå-
gon häftighet: Hvem är du? hvad vill du?? —
Tjugonio års ålder, elva års tjenst, elfva fält-
tåg, fem blessyrer, räddat lifvet på en fransk
marskalk, tagit tre fanor ifrån fienden: jag be-
gär korset ! Han erhöll det. Denna oficer
hette Charles Parquin. Vid andra restauratio-
nen var han kapten, och hertigen af Feltre,
krigsministern, ga! honom ett kompani vid Can-
talsjägarne, hvars öfverste var Lauristen den yn-
gre. Kapten Parquin döljde aldrig sin fanati.
ska tillgifvenhet för Napoleon och hade som
oftast den lyckan att bh komprometterad i de
konspirationsförslag, som då och då röjde sig.
Vid en af dessa konspirationer tiliställdes honom
af obekant hand en sqvadronschefs uniform,
men hen var nog klok att icke fastna för den-
na direkta invit. Han var mindre klok i Stras-
burg, der generalsepåletterne utan tvifvel miss-
ledde hans omdöme. Sedan 1830 var Parquin
sqvadronschef vid municipalgardet i Paris. Han
är bror till advokaten Parquin, en af Frankri-
kes utmärktaste ;lagkarlar.
Spanien.
Cortess session öppnades i Madrid den 24
October. Redan på morgonen hördes trum-
mor och trumpeter från stadens särskilda mi-
litärstationer. Emellan kl. 11 och 12 öppna
des församlings-salens särskilda tribuner. Pen
som var bestämd för publiken, och som ka
rymma omkrivg 400 menrniskor, var nästan
ögonblicket uppfylld; de andra, med undanta;
af de främmande sändebudens, intogos för de
mesta af förnäma fruntimmer. Vid middagsti
den :framryckte nationalgardet och garnisonen
ungefär 8,000 man stark, och formerade e
hay på ömse sidor om de till Cortes-palatse
ledande gaterna. Dessa gator voro uppfylld
af folk, samt balkongerne prydda med tape
ter och festoner, såsom bruket är i Spa
nien vid högtidliga tillfällen. — Klockan ha
2 anlände drottningen i ett praktfullt tåg
under kanonernas dån och folkets jubel
rop, samt eskorterad af gardet till häs
Drottningen uppläste nu det tal, hvaraf 4
här nedanföre meddela början, först med nå
got stapplande röst, men sedan allt mer oc
mer lugnt och bestämdt. Detta varade till k
nära 3, hvarefter folket på tribunen ropade
Lefve. Isabella II! Lefve Regentinnan Christi
na! Lefve 1812 års kenstitution! I dess
lädjeyttringar instämde så väl alla i salen, sor
V Iket utom densamma Presidenten Peocer,