) Tidning för theater och musik anmärker
sin sista nummer, att vi mågonsträdes förkla
rat Herr Sällström sjunga sopran. Förhål
landet är verkligen, hvad utom anmärknin
gar skulle. undfallit oss, att genom om
kastning af ord och bokstäfver orden: ?
sepranens lägre toner kommit att läsas
en theaterrevy för förra veckan i stället för
i lägre oktavens toner. Någet tryckfe
tyckes dock här ha varit alltför påtagligt, fö
att det verkligen ytterst roliga yttrandet borc
kunna missleda någen. Imedlertid säger the
atertidningen sig till den grad af denn nyhe
het blifvit öfverraskad, att den efter den be
tan icke haft nog lugn att oaktad all kritis
begruadning utreda innehållet af den nya o
peran, och synes således verkligen, om ick
just genast tagit orden efter bokstafven , lik
väl fuunit saken vara att fundera på. At
ett längesedan passeradt målbrott icke ka
varda åter ogjordt, äfven om, hvad som ä
ingenting mindre än ovanligt, man annar
skulle bli barn på nytt, derpå hade vi lik
. väl förmodat theatertidningen vara så mycke
mera fullkomligt säker, som bemälde tidning
detta afseende icke tyckes behöft gå längre ä
till egen erfarenhet, då den ehuru, en
ligt hvad som ofta nog röjes, tillhörand
sistnämnda kathegori, likväl så fort den stäm
mer upp i den högre tonen, icke obetydligt
hvad man kallar, hugger i sten.
— —