) Tidning för theater och musik anmärker sin sista nummer, att vi mågonsträdes förkla rat Herr Sällström sjunga sopran. Förhål landet är verkligen, hvad utom anmärknin gar skulle. undfallit oss, att genom om kastning af ord och bokstäfver orden: ? sepranens lägre toner kommit att läsas en theaterrevy för förra veckan i stället för i lägre oktavens toner. Någet tryckfe tyckes dock här ha varit alltför påtagligt, fö att det verkligen ytterst roliga yttrandet borc kunna missleda någen. Imedlertid säger the atertidningen sig till den grad af denn nyhe het blifvit öfverraskad, att den efter den be tan icke haft nog lugn att oaktad all kritis begruadning utreda innehållet af den nya o peran, och synes således verkligen, om ick just genast tagit orden efter bokstafven , lik väl fuunit saken vara att fundera på. At ett längesedan passeradt målbrott icke ka varda åter ogjordt, äfven om, hvad som ä ingenting mindre än ovanligt, man annar skulle bli barn på nytt, derpå hade vi lik . väl förmodat theatertidningen vara så mycke mera fullkomligt säker, som bemälde tidning detta afseende icke tyckes behöft gå längre ä till egen erfarenhet, då den ehuru, en ligt hvad som ofta nog röjes, tillhörand sistnämnda kathegori, likväl så fort den stäm mer upp i den högre tonen, icke obetydligt hvad man kallar, hugger i sten. — —