vom lånet från segrarena. Orsaken är, att militärsysteraet var lika rått och ofullständigt, som dessa länders öfriga inrättningar, att det var beräknadt på den spridda personliga kraften, ej på den samlade nationalkraften, och att följaktligen allt det spridda måste vika och skingras tör tyngden af det hela och förenade. Detta påstående kan förefalla som en hypothes, och är det äfven till en del, emedan man ej kan föreställa sig en stat på kulturens middagshöjd, omgifven af andra, der dess dag knappt börjar gry, eller der nattens mörker ännu råder. Men historien förvarar likväl ett bevis — så vidt jag vet det enda — på satsens riktighet, det är: Amerikas historia. Om man än, som man måste, afdrager från dess ercfrares berättelser all öfverdrift i beskrifnivgarna på desssa länders folkmäogd, rikedom och blomstrande tillstånd, så är det likväl obestridligt, att de beboddes af några millioner menniskor, sem stodo öfver vildarnes rang, som redan hade ett begrepp om hyfsning och samfundsordning, och att deras augripare, för ingen del öfver dem i moraliskt värde, tll talrikhet vore emot dem blott en droppa i hafvet. Oeh likväl blefvo dessa ett byte för några hundrade äfventyrare. Det var kulturens ölverlägsenhet, som gjerde detta. Vi måste här tillåta oss en digression från ämnet, sem likväl egeniligen icke ar frärmande för detsamma. Det fenomen, jag hår omtalar, Amerikas eröfring, tyckes vara ett un dantag från den allmänna verldsplanen, som fordrar en olika bildnings utveckling i olika klimater, och från den regel man eljest ingenstädes finner vederlagd, att ett folks framsteg till odling af ingenting kan håmmas, samt att en nation, som vill försvara sig, är oofvervinnerlig. Men kanhända är äfven detta undantag blott skenbart. IHvarken tiden, ämnet eller tllräckliga materialier tillåta . mig, att här fortsätta en undersökning, som i mer än ett hänseende vore af det största intresse, den: om orsakerna till Amerikas eröfring. Jag åtnöjer mig med att blott autyda den, öfverlemnande dess fullföljande åt andra händer. Den Amerikanska folkstammen synes vara annorlunda organiserad, än de flesta öfriga racer, som bebo jorden. Ett hufvuddrag i dess karakter är det oryggliga motståndet emot ail kultur öfver en viss grad, och dess recepltivitet af odling synes i ett bestämdt aftagande, likasom sjeltva racens talrikhet. Det är högst troligt, att denna verlsdel haft sina tider af högre kultur, vida äldre, än dess upptäckt af Europerne. Spår af denna kultur, som man sedermera funnit, bland andra de namnkunniga ruinerna vid Palenque, ådagalägga, att folkslag, vida mera byfsade, än Mexikunerne, före dem trampat Amerikas jord, och försvunnit desrifrån. Det är sålunda icke otroligt, att ehuru MexixKaner och Peruanver, vid Europeernas ankomst, syntes stadda i en tillvexande enskildt bildningsprocess, var likväl denna allmänna pbildnivgsprocess för hela verldsdelen i aftagande, och måste helt och hållet upphöra vid påtryckningen af en större odling. Kanhända låg det i Försynens plan — och denna plan tycks i våra dagar allt tydligare utveckla sig — att der Europeiska hyfsningen skulle bära sina vackraste frukter i Amerika, att en slägt af stater, riktade med alla det gamla Europas kunskaper, erfarenheter och snillekrafter, der skulle uppblomstra, utan dess fel, dess fördomar och öfvermognad, och för detta ändamål måste den odugliga stamimen borigå. Rensnings-arbetet var grynt och blodigt; men den store odlaren aktar icke kostnaden , blott ändamålet. Sedd under denna synpunkt, blir den af så många ohyggliga detaljer vanställda katastrofen likväl ingentiovg annat, än ett stort steg på menskligåetens stora utvecklings-bane, och bevisar den sats, man ej nog kan inpregla hos den öfvermodiga menniskan, att Försynens plan går evigt framåt, att de skenbara aberrationerna der. ifrån endast äro steg i samma riktning, ehurv med något olika form, och att, likasom ett högre wål ligger till grund derför, så anvämder hor stundom högre medel, än den jordiska klokheten kam beräkna. (Slutet följer.) CR aha JA MN Mass T Jos oe aa 2