(Insändt.)
BIDRAG TILL LÄRAN OM VERBAL-IN-
JURIER.
(I anledning af ett twisteämne för dagen.)
Ämnet är af allmänt intresse. En hvar vill
blanda sig der. En hvar kan icke fordra at!
blifva hörd. Men det må förlåtas, om mar
frambär sitt försök , änskönt man icke instäm-
mer i den mening, som tyckes hafva öfverhand.
Innehafvarne af offentlighetens organer emotta-
ga eller vägra ; och man måste nöja sig. För-
nuftet dömer till slut. Finner man emedlertid
en beredvillig organ; så vinner man den storg
fördelen, att blifva häcklad af de olika tänkan-
de, och att vara glömd, innan förnuftet ger sitt
slutliga laga kraft egande utslag.
För att undersöka straffbarheten af förkler-
liga tillmälen, synes det lämpligt att indela dem
i följande klasser:
1:o Välgrundade, lastande omdömen öfver
skamliga handlingar; i
2:o grundlösa, för strängt lastande omdömen
öfver sådane handlingar, i
3:o lastande omdömen öfver oskyldiga hand-
lingar ;
4:0 grundlöst påbördande af skamliga hand-
lingar, med eller utan ogillande omdöme;
2:0 oqväden eller skällsord, med eller utan
påbördande af handlingar, verkliga eller före-
gifna; .
6:0 lastande omdömen öfver person, utan
uppgift af handling.
Allt detta förolämpar. Men berättigar väl
allt den förolämpade till klagan eller upprät-
telse? .
Sanningen, som blottar vanhedrande hand-
ingar, äs icke straffbar. Handlingarne, som