SS DN 0 MR och medger, att jag, föranledd af hvad sig tilldragit, khttills förmodat ett helt annat förhållande; samt får härmed förklara Herr Gosselman, att jag icke vill vara honom på något sätt tackskyldig, eller stå i rinzgaste förbindelse af så beskaifad erkänsla, som här kan komma i fråga; hvarföre jag uppmanar Herr Gosselman, att icke inskränka sine uppgifter till blott dem, han föregifvit sig endast hafva uppat ; då jag med fullkxomligt luga trer mig kunna möta allt, utan undantag, hvad Rerr Gosselman så i denna sak, som allt ansat, kan hafva att anföra, och som på sanning år grundadt. Uti anmärkningarne vill man sedermera söka ofverskyla det, uti mine vederparters förut inlemnade förklaringar , opassande uttrycket, urndanflykter, begagnat i frågan om min skulds liqviderande till T:s. Bergemann, derigesom att man icke anser sig kunmat använda något anmat ord, för att betecksa allehanda förevändningar, för att uppskjuta uppfyllandet af ett löfte, samt att sådane egt rum, förmäles kunna bestämdt af mine vederparter bevisas. — Nu har, efter hvad; jag af protokoller trott mig finna, någon bevisning i detta fall icke kunnat åstadkommas. Herr Direktör Arfvidsson, den ende, åt hvilken Jag till denna affärs reglerande anförtrott, och bordt vända mig, har, efter mitt begrepp, alldeles icke uti sin berättelse till Krigsrätten, beskyllt mig att genom allehanda förevändningar eller undanflykter, hafva sökt uppskjuta min betslningsskyldighet, åtminstone tror jag mig af bemälde Herr Direktörs anförande kunna sluta till något helt annat. Då således det al mine vederpanter sjelf åtagna beviset uteblifvit, så måste uppgiften stå qvar för deras räkning, som gjort den; dock nu mera under den mindre vackra skepnaden af en hadrigast sagdt, såsom oriktig befunnen angilvelse. Hvad för öfrigt uti anmärkningarne förekommer, rörande de betarade följderna om en officerskorps rätt att vaka öfver helgden af de grundsatser, hvars kränkande upplöser all ömsesig aktning och tillgifvenbet skulle upphöra att göra sig gällande samt de konklusioner som deraf dragas, och föreställas Höglefl. Kongl. KrigsHofrätten, föga annorlunda än till en varnande efterrättelse; så anser jag mig med tystnad böra gå allt detta förbi; emedan det icke hörer till sjelfva saken, och endast bevisar en rik uppflinningsförmåga hos mine vederparter, att genom några lysande och hänförande penseldärag, ofverskyla och mildra det obehagliga och frånstutande intryck, som deras med ymniga skuggor belagda tafla ovilkorligen framkallar; af hvilket allt en upplyst domstol ej lärer låta sig id villas; dock må det tillåtes mig, att såsom motstycke till den af mine vederparter framkastade, ofvanberörde så kallade principfråga, angående En officerskorps förmenta rätt, att egenmaktigt vaka öfver helgden af de grundsatser, den hyllar, få framställa en annan iråga, hvilken, i hkhet med många andra, kan uppkastas för att ännu mera bestämdt karakterisera denna affar, nemhgen: Om en fraktion af en oilicerskorps, oanmärkt tillvällade sig, och tilläts bibehålla såsom rättighet, en sjelftagen myndighet att utan giltige skäl, af oförstånd eler oriktiga föreställningar , oansedt de blifvit af äldre kamraters mognare omdöme tillrättavisade, genom opåkallade opinionsyttrimgar, stämpla med vanheder, en annan kamrats ostraffbara, enskilda handling, utan att denne, som derigenom biifvit till sin hedar förfördelad , egde utväg att derföre erhålla upprättelse; till hvilka stämplingar och chikaner skulle ej dylike missbruk gifva anledning , och hvilken skulle vara i stånd att beräkna följderna af eu dylikt oskick? Jag har bärmedelst med tillräcklig vidlyftighet besvarat mine vederparters, under namn af anmärkningar, gjorde racension öfver mine till Höglofl. Kongl. Krigshofrätten d. 19 April ingifne påminnelser och går nu att göra några erinringar vid det anförande, som Herr Amiralen m. m. Grefve Crenstedt till Krigsrätten aflåtit och hvaruti jag trott mig finna, att Herr Grefven och Amiralen assimilerar den nu ifrågavarande affären med åtskilligt folks i främmande länder försök att begagna lagen till skydd för hvarjehanda oredliga företag , äfvensom Herr Grefven och Amiralen tycker sig upptäcka motsägelser och inkonseqvens deruti, att jag icke med de pevningar Herr Gosselman åtarhetalte mig dsadtceiarde en del af min ckuld