(Slut från gårdagsbladet af Premier-Lojtnanten Vv. Schantzs skrift.) Uti anmärkningarne finnes äfven infördt ett bref från Hr Amiralen Grefve Cronstedt, såsom varande det af mig uppgifse dokumentet, hvilket PremierLöjtnanten v. Sieyern vid sammanträdet d. 29 uppläste. Då jag i mine afgifne påminnelser af den 19 April redan förklarat, ait jag icke riktigt uppfattade innehållet af detta dokument, då det d. 29 Jan. upplästes, så finner jag mig nu än ytterligare befogad att förnya detta förklarande, emedan jag ick2 igenkänner ett enda ord af nu företedda bref. Det uttryck, som föranledde min denegation till Premi-r-Löjtnanten v. Steyern, eller huru vida jag utfäst mig att rätta mig efter pluralitetens tanka, saknas i det företedda brefvet, ehuru jag fullkomligen drar mig till minnes att detta ord, pliuraliteten, uti den af von Steyern upplösta skrift förekom, Möjligen har Prem, Löjtn. v. Steyern, under uppläsandet, med kännedom om innehållet af anförandet, i hastighet begagnat ett ord, som icke fans i dokumentet, då meningen derigenom icke förändrades; på detta sätt kan förklaras, att det vid sammanträdet des 29 af Prem. Löjta. v. Sieyern upplästa anförande, .och det bref, som nu blifvit förelagdt, verkligen äro de samme, ehuru jag icke igenkänner ett enda ord deraf. Mina vederparter hafva obestridligen rätt deruti, att det var under fullkomlig okunnighet om författeren ill det af PremierLöjtn. v. Steyern d. 29 Jan. upplästa dokumentet, som jag förklarade en viss mening af detsamma såsom ogrundad; och hade jsg afvetat författaren, så hade jag måhända med tystnad förbigått denna mening; men då jag, under ständigt fortfarande okunnighet om författaren till det omförmälde dokumentet, som af Prem. Löjn. v. Stevern upplästes, förklarat Höglofl. Kongl. Krigs-Hofrätten uti ingifne påminnelser af d. 19 April, att samtalet emellan Hr Grefven och Amiralen samt nmug skedde 1 enrum, och att det således ej tillhör mig yppa hvad der för öfrigt föreföll: att jag aldrig begärt Hr Grefvens och Amiralens bemedling till något nylt sammanträde, emedan jag till en sådan begäran på intet vis var befogad, då jag derom redan hade begärt Hr Amiral C. af Kiänts, min direkta chefs, bemedling, och denne ej med afslag mött min anhållan; samt att jag aldrig under samtalet med Amiralen Grefve Cronstedt , yttrat, det ändamålet med detta sammanträde skulle vara för att erhålla ännu en opinionsyitring till min vidare efterrättelse; kan jag ingalunda fiana dessa mina sanningsenliga uppgifier i någon mån lida till trovärdigheten deraf, att en eller flera af mina verkliga vederparter söka gifva dem annan färg och utseende; och beklagar jag endast, att jag så illa valt mina ord under d-t enskilda samtalet med Hr Grefsen och Amiralen Cronstedt, att han i dem tyckt sig finna uttryckt en helt annam mening, än den jag trott mig gifva gezom mina yttranden. I de anmärkningar Jag nu söker med genmäle möta, har Hr Gosselman serskildt, genom en lång och ordrik framställning bjudit till att på åtskillige förmente skål stödja det af honom 1n.simuerade förhållandet, att han icke behöft anlita mig om några penningar, och att han hade ganska tillräckligt deraf, för att bebestrida de nödige utgifterne för fartyget i Stettin. För att kunna bedöma sannfärdigheten af denna Hr Gosselmans uppgif: och ull deras verkliga värde uppskatta de till stöd derföraf honom andragne skål, torde endast erfordras att genomläsa det bref, Hr Gosselman under den 31 sistlidne December aflåtit till Hr Amiralen Grefve Cronstedt, och som nu är protokollet bifogadt. I detta bref förekommer följande ordagrant kopierade mening: Då jag i Stettin skulle liqvidera Konsul Bergemanns räkning för stenkol m. m. hade jag ej tillräckligt penningar -dertill, utan tillböd sig Tit. Schantz att låna mig det behöfliga etc. Hvilkendera af dessa Hr Gosselmans, mot hvarandra stridande, uppgifter förtjenar största troFärdighet, eller huruvida Hr Gosselman verkligen låtit påtruga sig en försträckning, som han ej behöfde, är lätt att fiena, hvadan jag anser mig icke behöfva vidare uppehålla vid Senna dol af anmärkningarne, utam öfverlemnar åt hvar och en opartisk att häraf draga den slutsats han finner sannolikast.