(Slut från gårdagsbladet af Premier-Lojtnan-
ten Vv. Schantzs skrift.)
Uti anmärkningarne finnes äfven infördt ett
bref från Hr Amiralen Grefve Cronstedt, såsom
varande det af mig uppgifse dokumentet, hvil-
ket Premier- Löjtnanten v. Sieyern vid samman-
trädet d. 29 uppläste.
Då jag i mine afgifne påminnelser af den
19 April redan förklarat, ait jag icke rik-
tigt uppfattade innehållet af detta dokument, då
det d. 29 Jan. upplästes, så finner jag mig nu
än ytterligare befogad att förnya detta förkla-
rande, emedan jag ick2 igenkänner ett enda ord
af nu företedda bref. Det uttryck, som föran-
ledde min denegation till Premi-r-Löjtnanten v.
Steyern, eller huru vida jag utfäst mig att rätta
mig efter pluralitetens tanka, saknas i det fö-
retedda brefvet, ehuru jag fullkomligen drar
mig till minnes att detta ord, pliuralite-
ten, uti den af von Steyern upplösta skrift
förekom, Möjligen har Prem, Löjtn. v. Steyern,
under uppläsandet, med kännedom om innehål-
let af anförandet, i hastighet begagnat ett ord,
som icke fans i dokumentet, då meningen der-
igenom icke förändrades; på detta sätt kan för-
klaras, att det vid sammanträdet des 29 af
Prem. Löjta. v. Sieyern upplästa anförande, .och
det bref, som nu blifvit förelagdt, verkligen äro
de samme, ehuru jag icke igenkänner ett enda
ord deraf. Mina vederparter hafva obestridli-
gen rätt deruti, att det var under fullkomlig o-
kunnighet om författeren ill det af Premier-
Löjtn. v. Steyern d. 29 Jan. upplästa doku-
mentet, som jag förklarade en viss mening af
detsamma såsom ogrundad; och hade jsg afve-
tat författaren, så hade jag måhända med tyst-
nad förbigått denna mening; men då jag, under
ständigt fortfarande okunnighet om författaren
till det omförmälde dokumentet, som af Prem.
Löjn. v. Stevern upplästes, förklarat Höglofl.
Kongl. Krigs-Hofrätten uti ingifne påminnelser
af d. 19 April, att samtalet emellan Hr Gref-
ven och Amiralen samt nmug skedde 1 enrum,
och att det således ej tillhör mig yppa hvad
der för öfrigt föreföll: att jag aldrig begärt Hr
Grefvens och Amiralens bemedling till något
nylt sammanträde, emedan jag till en sådan be-
gäran på intet vis var befogad, då jag derom
redan hade begärt Hr Amiral C. af Kiänts, min
direkta chefs, bemedling, och denne ej med af-
slag mött min anhållan; samt att jag aldrig un-
der samtalet med Amiralen Grefve Cronstedt ,
yttrat, det ändamålet med detta sammanträde
skulle vara för att erhålla ännu en opinions-
yitring till min vidare efterrättelse; kan jag
ingalunda fiana dessa mina sanningsenliga upp-
gifier i någon mån lida till trovärdigheten der-
af, att en eller flera af mina verkliga veder-
parter söka gifva dem annan färg och utseen-
de; och beklagar jag endast, att jag så illa valt
mina ord under d-t enskilda samtalet med Hr
Grefsen och Amiralen Cronstedt, att han i dem
tyckt sig finna uttryckt en helt annam mening,
än den jag trott mig gifva gezom mina yt-
tranden.
I de anmärkningar Jag nu söker med genmäle
möta, har Hr Gosselman serskildt, genom en
lång och ordrik framställning bjudit till att på
åtskillige förmente skål stödja det af honom 1n-
.simuerade förhållandet, att han icke behöft an-
lita mig om några penningar, och att han
hade ganska tillräckligt deraf, för att be-
bestrida de nödige utgifterne för fartyget i
Stettin. För att kunna bedöma sannfärdighe-
ten af denna Hr Gosselmans uppgif: och ull de-
ras verkliga värde uppskatta de till stöd derför-
af honom andragne skål, torde endast erfordras
att genomläsa det bref, Hr Gosselman under
den 31 sistlidne December aflåtit till Hr Ami-
ralen Grefve Cronstedt, och som nu är proto-
kollet bifogadt. I detta bref förekommer föl-
jande ordagrant kopierade mening: Då jag i
Stettin skulle liqvidera Konsul Bergemanns
räkning för stenkol m. m. hade jag ej till-
räckligt penningar -dertill, utan tillböd sig
Tit. Schantz att låna mig det behöfliga etc.
Hvilkendera af dessa Hr Gosselmans, mot hvar-
andra stridande, uppgifter förtjenar största tro-
Färdighet, eller huruvida Hr Gosselman verkli-
gen låtit påtruga sig en försträckning, som han
ej behöfde, är lätt att fiena, hvadan jag anser
mig icke behöfva vidare uppehålla vid Senna
dol af anmärkningarne, utam öfverlemnar åt hvar
och en opartisk att häraf draga den slutsats han
finner sannolikast.