Om skolan på Barnängen. Redaktionen har af en aktad Embetsman, som ryligen haft tvänne söner vid skolan på Barnängen, emotiagit och blifvit anmodad ait i bladet införa en artikel, hvilken synes oss förtjena en serdeles uppmärksamhet och behjertand:. Detta uppfostringsinstitut, det största enskilda som för närvarande finnes i Riket, hvars sköna belägenhet, aåndsmålsenliga lokal, sunda och vidsträckte boningsrum och lärosalar, till och med öfverträffa alla de lägre publika laroverkens, står, efter hvad vi hört sägas, för närvarande på vägen att gå under och tillslutas, i brist af till räckligt antal elever. Orsaken härtill är nogsam! känd. Första planen till denna anstalt g:uudades på ett system, hvilande på flera helt och bålle: nya principer, hvilkas tillamplighet ännu fordrade erfarenhetens pröfning. Skolan blef upp: fylld med gossar i första ögonblicket, medar systemet ännu var eit experiment, och lärarnsc lisaväl som lärjungarne behöfde sin tid att izi tieras deruti. — Flera svårigheter, som gålva rättvisa anledningar till klagomål både mot det hela af organisationen och mot detaljerna, uppstods härigenom; föräldrar som väntat sig att barn med medelmåttiga gåfvor skulle efter det nya systemet förvärfva kunskaper likasom geaom cti trollslag, funno Sig svikne i dessa förboppningar; en och annan, äfven bland aktieäg.rne, som i börjen varit hetast för idcen, blefvo, när denna illusion föll, i stället skolans antagonister; en ton skapades emot densamma, lifligt underhjelpt af alla det gamla skolsyste.mets binda anhängare; flere togo ut sina barn derifrån, någre elever fullbordade sina studier och skickades till akademien, der de med beröm genomgingo sin2 examina, ech ande uti aadra yrken, men få eller inga kommo i stäl