Vi exiora oss icke bestämdt, huruvida det
någon gång tillförne varit nämdt i detta blad,
att Fransmännens Konungs ena dotter, Prinses-
san Marie, med serdeles ifver befattar sig med
skulpturen. Alla som sett bennes nyaste arbe-
te, hvilket föreställer jungfrun af Orleans, äro,
säges det, ense derom, att det skall vara et
mästerstycke. Hjeltinnan skall vara sfbildad :i
det ögonblick, då hona nyss huggit hufvudet af
en Engelsman. På hennes sköna och lugna au-
sigte målar sig den unga qvinnans bestörtning,
som för första gången för svärdet. Hon är en
hjeltinna, men hennes qvinliga matur förskråc-
kes tillka för det utgjutna blodet. Det hela
är lika skönt utfördt som uppfattadt, och vit-
nar om stor talang. — Skada alt man icke med
säkerhet kan afväga, huru mycket af dessa vac-
kra loford tillkommer konstnären, och huru
mycket som måste tillkomma Prinsessan. Man
kan vara säker, att allt hvad en Furstilig per-
son gör i de fria konsterna, finner en skara af
beundrare, och detta gör hvarje starkt loford
åt produkterne af så höga konstnärshänder miss-
tänkt, kanske äfven vid de tillfällen då det kan
vara rättvist. Ii alla fall har man äfven förut
hört prinsessan Maries skicklighet i bildthugge-