a
Det är nu länge sedan Dagligt Allehanda
deltog i striden em de Norska frågorna. Mången
har förundrat sig häröfver, och Minerva har
till och med för denna omständighet beskyllt
Allehanda för sonnambulism. Emedlertid har.
denna försummelse, om det är någon, i dag blif-
vit reparerad, vid en exposd af Kongl. Maj:ts
berättelse till Norska Storthinget vid dess öpp-
narde, och som innehåller, hvad i Norska Sty-
relsen, ekonomien och finanserna tilldragit sig
icke blott från sista Storthing, utan ända ifrån
1814, och hvilker verkligen visar hvilka för-
vånande framsteg Norges närvarande statsskick
frambragt. Allehandas ingress och konklusion
till denna berättelse äro verkligen i hög grad
förtjenta af uppmärksamhet, och vi meddela dem
derföre här nedan; men för att icke möjligen
råka i något nytt missförstånd, göra vi det utan
bifogande af några anmärkningar. Sådana do-
kumenter tala sjelfva tillräckligt.
Det Meddelånde öfver Norriges tillstånd, H:
Maj:t Konungen låtit till det urtima Storthinget
öfverlemna och hvilket åtföljde Statstidningen för
i förrgår, utgör ostridigt ett både upplysande och
interessant dokument uti frågan, i hvad mon
Norrmännen böra finna sig belåtne och lyekli-
ge, eller missbelåtne , misstregne och kmnotande
öfver Föreningen med Sverige, och hvilka för-
delar, som tillflutit Norige, i följd af den poli-
tiska frihet, det i och genom föreningen vun-
nit — eller åtminstone fått befästad. Vi äre
öfvertygade, att en hvar, som vill döma efter
fakta och icke efter skrik och toma deklama-
tioner, med sällsynt nöje skall taga kännedom af
denna enkla, öfvertygande expeosd, hvilken o-
misskänneligen röjer en statsmannablick och, ser-
deles då den läses på originalspråket (Fransy-
ska), en nettet, finesse och talent i framställ-
ningen, som utan tvifvel inom hvilket Europeiskt
kabinett som helst skulle anses utomordentliga.
Hvad som, oberäknadt nämnde upplysande
facta och de derpå grundade resonnementer, ut-
märker detta Hans Mej:ts meddelande, är den
upphöjda åsigt, hvarutur föreningens Stiftare, d.
v. s. Grundläggaren af Norges lycka , yttrar sig
om detta sitt verk, den konungsliga grann-
lagenhet och öppenhet, hvarmed Hjelten här ta-
lar till ett fritt tolk. Man inhemtar detta med
ännu större glädje, som sägner af helt motsatt
syftning icke saknats och — genem den lika
osmakligt hotande tonen i ett sig så kallande
royalistiskt blad, som den yerkligt oanständigt
skrikande i ett annat, hvilket nödvändigt äflas
att vara antiroyalistiskt — fått en viss fart och
väckt månget bekymmer hos Folkfrihetens och
Brödraföreningens sanna vänner. Det är nu
Konungen sjelf, som löser gåtan, då Han utlå-
ter sig på följande sätt.