blifva bysatt, och under tiden tagit i sitt förvar och förskingrat hennes saker. En kakelugasmakarehustru, vid namn Landberg, som hon alldeles tjust med sina konstgrep, så att denna icke kunnat vara ifrån henne, har berättat åtskilligt om huru äfven mycket bättre folk blifvit narrade på penningar och dyrbarheter. Åt en mamsell Emilie Ramen har hon lofvat en ung och vacker krachanerad fästman med plymagerad hatt, för hvilket Ramen gifvit Sohlberg en Riksdaler, men nu, då Sohlberg fått krypa i kurran, befsrade Ramen, att fästmannen jemväl torde krypa i skrinet. Källarmästaren på källaren Nya Malmens har hon narrat att lägga en gång en död orm, och en annan gång en lefvande, i kakelugnen, samt att, i ändamål att ditlocka gåster, stänka smält svafvel kring golfven i rummet och urin på källarborder, o. s. v. Hon har således varit en komplett och utstuderad bedragerska, hvilket hon också numera sjelf erkänt, f— OR —L— -L eeeeeeheheee