när menniskosinnet bunnit denna fullkomlighetsgrad, regerar sig hvar och en fullkomligt i enlighet med principerna för det rätta, och all regering genom andra blir onödig, regering upphörer att finnas. Häraf följer med mathematisk visshet, att vi kunna af Lordernas klokhet vänta deras bifall till god styrelse då först, när styrelse blir alldeles onödig, och icke eit ögonblick förr. Det finnes ännu blott ett enda sätt att förklara Lord Johns råd: att Lorderne skola blifva kloka nog, för att inse faran af motstånd mot folkets vilja. Att lita på detta är, i vår tanka, icke en klok styrelseplan ; och att söka förmå oss dertill skulle visserligen vara en stor inkonseqvens bos Lord Joha. Han sjelf är en af den klass eller sekt, som fruktar folket. Folkets sträfvande framåt är, enligt dem, en af de stora olyckoraa i samhället, mot hvilken tillräckliga försigtighetsmått svårligen någonsin kunna tagas; och likväl föreslås bär att göra det till en ständigt verkande kraft i staten. Der en kraft användes att motväga en annan, måste den verka, när helst den andra verkar. Men Lordernas önskan att göra sig sjelfva fördelar på det öfriga semhällets bekostnad äri ständig verksamhet; och så måste äfven folkets sträfvande vara, som skall tillbakahälla dem, Detta är, i reformvännernas tanka, ingalunda ett önskvärdt tillstånd, äfven om vi skullle antaga den orimliga tcon, att det kunde fortfara. Det skulle innebära ett ständigt retnings-tillistånd, och, hvad som äfven ofantligt skulle öka det onda, en fiendilig känsla mellan de högre och lägre klasserna i ständig och häftig verksamhet. Att vara i detta tillstånd är, så långt det räcker, att vara i ett tillstånd af anarki. Andamålet med alla styrelseanstalter (så vida de icke, såsom Sir Janes Mackintosh påstod, uppvuxit såsom trän, utam blifvit danade under förnuftets ledning, med afseende på allmänt bästa) är att icke anförtro någon vigtigare serie af resultater åt ovissa orsaker, åt impulser, som kunna och icke kunna äga rum. Lord John och de som tänka lika med hbonom, tala högljudt för uss om institutioner ; de fora ett språk om institutioner, likasom ingen utom dem hade någon aktning för dylika; och många bland dem äro så försigtiga , att de innefatta missbruken under namnet af institutioner. Nå, vi bedje dem då komma ihåg, att vi, som de smäda såsom fiender till institutioner, emedan vi äro fiender till missbruk, vi önska lägga band på Lorderna genom en institution, alldeles såsom vi önska trygga alla andra delar af god styrelse genom institutioner, och ingalunda med oordentliga folk-intall. Vår institution är dessutom det enklaste på jorden: den är blott, att Lordernes bifall till en lag, som af nationens lagstiftande kammare befinnes nödvändig för allmänt väl, skall vara onödigt efier en viss period af vägran. År icke detta bättre än att vid hvarje serskildt tillfälle hetsa folket på dem? Ar icke Lord John nog tänkande, för att inse, att folket eger blott två sätt att handla, för att hålla i styr en corps af mägtiga män? Det är antingen genom vild, eller hot af våld, så öfverhängande att det skrämmer; och detia hot med våld, så öfverhängande att det skrämmer, är hvad Lord John vill! göra till den vanliga statsmedicinen. Vi reformatorer, som önska vinna alla våra ändamål genom institutioner, d. v s. genom inrättande af örganer, som förslå till målets ernående, vi äro således de menniskor, dem man bör miss-; tro för deras bristande aktning för institutioner! ! Skulle verkligen , i våra aristokratiska smädäres språk, ingen ting anat vara institution,! än fastställda organer för bevarande af aristokratiska missbruk, då äro vi dessas fiender och! skola visserligen hålla ut, tills vi förstört dem. Imedlertid då vi taga från Lorderna sådan tagstiftningsmagt, som vi ej kanna hindra att missbrukas till onda ändamål, skulle vi vilja med-i gifva dem annan magt, hvilkas skadliga bruk vi egde medel att hindra, De skulle få bådej rätt att deliaga i val till representantkammarens ledamöter och ait blifva valda till ledamöter. : Vi tro, att detta skulle bafva åtskilliga nyttiga! följder: det skulle för alia unga män af den klassen, som eftersträfva höga platser i staten, vara en låckelse att förvärfva de egenskaper, hvilka kunna tillvinna dem seger nå den fria I