att hans påstående ibland annat innefattade urbota straff.
bestämmelse, synes han onekligen hafva vid sin uppfatt-
ning af saken och sina omdömen fästat mera tillit, än de
i sjelfva verket förtjenva. Det är ådagalagdt att dea af Hr
v. Schantz öfverklagade förolämpniogen vid sammanträdet
den 7 Januari ej bestått i någon förgripelse mot hans per-
sonlighet, utan i ett yttradt omdöme om en af bonom er-
känd partiel handling, så vida deu kunnat hållas oförenlig
med den stränga bederskäusla, hvars bud, efter vårt be-
grepp, framför alt borde i militärståndet värderas och töl-
jas: att detta omdöme ej elier blilvit af oss omede!barli-
gen eller anfallande utsagdt för att såra, skymfa eller reta
fir v. Schantz, utan framkalladt genom en af honom sjelf
gjord fråga och dervid nyttjad bevämning: att uppträdet
egentligen må anses för ett samtal, en diskussion, hvarvuti
Er v. Scbantz icl!åtit sig, rörande beskaffenneten af affä-
rea med Konsuln Bergemana: att resultatet af denna dis-
kussion, löftet af fir v. Schantz att retirera från tjensten,
varit af oss, om än iudirekte föranledt, dock ej yrkadt,
utan af honom frivilligt tillkännagifvet: att när Herr v.
Schantz, som ansett sitt yttrande icke hafva bordt upp-
fattas såsom ett ovilkorligt löfte, qvarstannat vid sin tjenst,
icke å vär sida minsta försök blifsit gjordt, att derföre
lägga hinder i vägen: att om han funeit nödigt underrätta
oss om detta sitt beslut, sådant lämpligen kunnat ske ge-
nom bott ett skriftligt tillkännagifvande: att han deremot
nu påtvungit oss ett nytt sammanträde, för att om alfå-
ren weddela en ytterligare opinlons-yttring, samt att ifsl-
je deraf denna åtgärd ieke kan läggas oss till last, såsom
någon tilletällaing att bereda honom skywamf, änskönt vi i
öfverensstämmelse med vår öfvertygelse icke kunnat yttra
annat omdöme, än det han visste oss redan bafva afvifvit.
I dessa förhållanden, från hvilken synpunkt de må betrak-
tas, finnes icke något som karakteriserar ett dueilsbrott,
eller utmärker sådant angrepp, etler öfverfallande med
skymfliga ord och beskyllningar, som Duelisplakatet förut
sätter; och torde alltså de derifrån hämtade slutsatser bå-
de om urbota bestraffning och hakte af sig sjelfva förfalla.
I serskild oss meddelad skrift har jemväl Hr Premier-
Löjtnasten v. Scbhantz än vidare utvecklat sina åsigter,
samt slutat med det yttrande, att han inskränkte sitt på-
stående derhän, att Kongl. Krigs-Hofrätten måtte förklara
ifrågavarande affsr hafva varit af den enskilda beskatfen-
het, att hans vederparter icke egt sig dermed, på sätt som
skett, befatta, samt att deras vidtague åtgärder och yttran-
den varit till alla delar obefogade; låtande Premier Löjt-
naoten för öfrigt hvad borkom enskildt beträffade, bero
vid den upprättelse, som af sakens numera utredda skick
förmodades inför opinionen blifva honom förunpnad; hvar-
junte åt ilr Krigsfiskalen örverlemnades, att framställa
de påståenden dertill omständigheterne kunde anses vida-
re föranleda och han tiilläfventyrs funone sin embetspiigt
påkalla.
Furu Er Krigsfiskalen uppfattat och fullgjort den af
Hr v. Scbaotz honom gifne uppmaning, är i det föregåen-
de visadt. — Bvad vi derom yttrat, må äfven tjeaa till
svar å den sistvämndes påstående. Det af oss anförda
torde göra tillfyllest till stadgande ef en gruu8ad epinion
om förhållandena i deona sak och om belörigheten af
Hr v. Schaotzs anspråk på upprattelse.
I dea af Kongl. Krigs-Hofrätten utfärdade kommu-
nikations-resolution fiones väl Piemier-Löjtnanten Gossel-
man icke nämovd; men som han vid sin afresa härifrån
rmeddelat mig, Coyet, fulimakt att i denna rättegång utföra
bans talan, anser jag mig böra, med företeende deraf, å
Gosselmans vägnar, till den kraft och verkan sådant 1:5-
ligen medföra kan, förklara, att bvad af oss samtlige uu
biäfvit aafördt, är för hans del gällande.
Siockholm den 11 Oktober 19836.
4. von Knorring. C. F. Coyet. AA. C. Mejster.
C. E. Cederström. 4. G. Oxehufvud. F. Engelkart.
