anledande deraf, hade vi fogat oss efter Hr v. Schantzs
önskan, bvarom han äfven af v. Knorring erhöll uttryck-
lig underrättelse. Huru den opiniens-yttring, som skulle
åstadkommas, meddelades, antingen derigerom att en bvar
muntligen yttrade sin tanka, eler uttryckte den symbo-
liskt, genom att intaga en viss sida af rummet, måtte vara
fullkomligen likgiltigt. Herr v. Schantz har i sin första
skrift uppgifvit, att den af v. Kuorring till besvarande
framställda fråga angått, huruvida affiren emellan honom
och Korsulna Bergemann varit vanhedrande för korpsen.
Vitnena åter äro ej ense derom huru frågan ställdes. Herr
Hallen erinrar sig ej om ordet vanhederigt blifvit nytt-
jadt: Hr Friherre Pfeiff säger, att frågan bestått deri, om
handlingssättet varit förnärmaude för uniformen och gra-
dens heder, eller ock icke så förgriplig: Hr Grefve Cron-
hjelm, om Er v. Schantrs förhållande till Bergemanu bor-
de arses vanhederligt eller något dylikt: Hr Liljehök, hu-
ruvida penninge-affaren med Bergemann borde anses van-
hederlig, och Ar Hedborg, ow den varit för Flottaus u-
niforer vankederlig. Imedlertid må bärsf med tilltörlit-
lighet slutas, att annan eller vidsträcktare opiniors-yttring
ej blifvit föreslagen och meddelad, än den som enligt sjelf-
va sakens patur bordt ega rum, eller huruvida Herr v.
Schantzs förhåilande emot Konsuln Bergemann öfverens-
stämde med de grunodsatser at heder och granlagenhbet, som
en militär egde iakttaga, och huruvida han ej derigenom
förnärmatl korpsens värdighet och vanhedrat uniformen.
Att vi uttryckte en sådan mening bör af Hr v. Schantz desto-
mindre anses klandervärdt, som i sjelfva hans begäran om
en opinions-yttring öfver Bergemanuska affärens egenskap,
naturligtvis låg förutsättning af rättighet för oss, att fritt
utsäga våra tankar, äfvensom af en på föregångne förhål-
länden grundad sannolikhet, att vårt omdöme ej kunde
utfalla anvorlunda än på ett emot hans åsigter och önsk-
ningar stridande sätt. Det torde dock ej vara utur vägen,
att i sammanhang härmed tästa uppmärksamheten derpå,
att afven hos Hr v. Schantz sjelf icke all föreställning sak-
nats, att hans handlingssätt kunde betraktas från olika
synpuukter. Sålunda ytttrar han rörande sammankomsten
den 7 Januari i sin till Hr Contre-Amiralen af Klint af-
låtne biljett, hvaraf han ingifvit transumt, blef jag högst
förvånad, jag medger det, och besinnande mig ett ögna-
blick, tänkte jug för mig sjelf, alt jag möjligen kunnat
misstaga mig i mitt omdöme, och att verkligen dena ut-
talade menisgen var kamnaternes och korpsens, och uti
den skrift han påstår sig hafva vid sammanträdet den 29
Januari uppläst, med detta mitt yttrande var förenad den
innerliga föresatsen, att genom min bortgång från korpsen,
rätta mig efter kamraternes tanka och bedömande, i den
händelse jag skulle så misstagit mig, att jag genom mitt
uppförande gått uniformens värdighet iör nära, och då
det bestämda sätt, på hvilket en af tillstädes varande kam-
raterne yttrade sig i detta hänseende, hvilken åsigt af
någia högt biträddes, kom mig att frukta det jag missta-
git mig i mitt eget omdöme. — —
Efier framstätlning af föregåevde genom undersöknin-
gen i målet tvillfyllest vitsordade förhållanden, öfveriemna
vi till upplyst bedömande, huruvida det må förena sig med
rimlighet och sanning, att fraroställa ifeågavarande at Hr
v. Scnantz sjelf utverkade sammankomst såsom en stämp-
livg af haus kamrater att vanfrägda honom eller att för-
anleda hans skiljande från sia tienst; huruvida uenr från
vår sida äskade och lemuade opicipns-yltriogen innefattar
någon egenmäktighet eller var annat än en af havs egna
tiligöranden härledd följd, den han således sjelfvilligt un-
derkastat sig; samt huruvida uti ullkännagifvandet af vårt
omdöme om havs handling låg någon oss tittvallad doms-
rätt öfver hans behörighet att behålla sin tjeost, eller nå-
got ingrepp emot de myndigketer till hvilka pröfaingen
bört, i fall fråga derom hade uppkommit.
Om det hufvudsakliga af Hr Krigsfiskalens anföranden
bafva vi nu yttrat oss. Det tillkör oss också att säga rå-
sra ord om hans hemställan huruvida vi borde genast trä-
la i häkte eller få på fri fot vistas.
Tis UU. Kriachikalan orundar denna hemställan derna.
