Schantz huruvida det gäugse ryktet, rörande hans förbållande med Konsul Bergemann, egde grund eller ej. — Sedan han bejakat det, och v. Knorring till konom hemställt huru han fann en sådan sak böra behandlas, uppgaf han sjelf frågan om vi ansågo hans handlingssätt i affaren vanhederligt, derå naturligtvis svaret ej kunde hlufva annat än i enlighet med vår ö:vertygelse, att han icke bandlat sem han bordt och en sträng bederskänsla forörat. Då vi svar rade ja till den af Hr v. Scbantz gjorda fråga, dervid han sjell begagnade epithetet vanhederlig, och vi vid svarets bastiga algifvande icke deröfver inläto oss i närmare förlaring, böra vi till förekommande af det missförstånd, som vi förmodat ej kunna ega rum intil! dess Herr Krigsfiskalens memorial upplyst ess om motsatsen, nu uttryckligen tillkännagifva, hvad efter sunda menniskoförståndets dom må antagas hafva varit vår mening, att nemligen vi hvarken vid sammankomsten eller i våra skrifter uppfattat berörde epithet, såsom synonymt med vanärande eller påstått, act Hr v. Schanptz genom sitt handiingssatt efläckat sin borgerliga ära. Vi ansågo och anse nämnde epitbet, icke såsom en negation af heder i allmänhet, utan i den ioskränkthet målets natur tillsäger, såsom beteckoande att bandlingen icke varit hederlig, den må för öfrigt erhå!la hvilken benämning som heist, t. ex. vårdslös, lättsion:g, obetänksam eller dylikt. Det är klart, att vi här afsett endast den militäriska hedern som, efter det begrepp vi här ofvan antydt, fordrar ett strängt iakttagande ej blott af allmänna tvångspligter, utan äfven af sådane, hvilkas öfverträdande utmärker bristande granlagenhet eiler uppmärksamhet på belgden af ingångne förbindelser, och stämplar hvad man vanligen kallar fel emot konduiten. Med Fr vy. Schantz ega vi i förevaranue sak, utom i denna punkt, ingen beröring. i Af hvad som tilldragit sig vid sammankomsten den 7 Januari har ej eller Fierr Krigsfiskalen hbömtat något egentligt stöd för sitt påstående. Han kunde ej fela att inse, det ett af den klagande sjelf under förefallet samtal, rörande ev ifrågaställd bandling, framkalladt svar på en af honom gjord fråga ow handiungens egenskap, icke kunde rubriceras såsom ett skymfligt öfverfallande. Sålunda har han hufvudsakligen fästat sig vid påtöljande sammankormsten den 29 Januari och den dervid förefallna omröstning, rörande Hr v. Schantzs bandlingssätt. När mun gör sig reda för upphofvet och beskaffenheten af deuna tilldzagelse, skall dock snart deu stora vigt, som Hr Krigsfiskalen velat deråt gifva, aildeles förlora sig. Det skall ock då lätteligen inses af hvad halt och varde de förespeglingar äro, hvarmed man försökt förskräcka allmänheten om vådan ar sammansättningar emellan Officerare till utvotering af en dem misskaglig kamrat, och om de förderfliga följder, hvilka skulle ega rum oi ej ett prejudikat af sådant försök strängeligen bestraffades. Märkom då i främsta rumrtmet, att den som anstiftade frågavarande sammankomst var ingen annan än FPremierLöjtnanten v. Schantz sjelf. Han bar ej kunnat neka, hvad dessutom till tullkomiligaste evidens är bevisadt, att wi icke en utan flera gånger afslegit bans begäran derom, och att den endast ar att tillskrifva Hr Grefve Croustedts undfallenhet för hans enträgna önskningar och vårt skyldiga afseende på denne vår förmans bemedling. Besinnom dernäst, att föremålet för sammankomsten äfven var af Hr v. Schantz sjelf bestämdt. Han önskade att af graden erhålla en allmin opiniens-yttrirg rörande DBergemannska affaren. I det föregående är redan visadt, huru litet förtroende bör fästas vid hans uppgift, som skur le ban endast hafva åsyttst att kungöra kamraterne sitt fattade beslut, att i tjensten qvarstå — en uppgift, som dessutom strider mot den tyduwing han velat gifva sitt löfte vid sammankomsten den 7 Januari, att nemligen detta endast var vilkorligt och bercende af det omgöme graden samfäldt koreme att yttra, hvilket omdöme således otvifvelaktigt på ett eller annat sätt borde utrönas. Imedlertid kände vi för vår del ingen annan anledning för hans begäran om sammankomsten, än den som stod att hämtas från Hr Grefve Cronstedts skrifvelse, och endast med för