Schantz huruvida det gäugse ryktet, rörande hans förbål-
lande med Konsul Bergemann, egde grund eller ej. — Sedan
han bejakat det, och v. Knorring till konom hemställt hu-
ru han fann en sådan sak böra behandlas, uppgaf han
sjelf frågan om vi ansågo hans handlingssätt i affaren van-
hederligt, derå naturligtvis svaret ej kunde hlufva annat
än i enlighet med vår ö:vertygelse, att han icke bandlat sem
han bordt och en sträng bederskänsla forörat. Då vi svar
rade ja till den af Hr v. Scbantz gjorda fråga, dervid han
sjell begagnade epithetet vanhederlig, och vi vid svarets
bastiga algifvande icke deröfver inläto oss i närmare för-
laring, böra vi till förekommande af det missförstånd,
som vi förmodat ej kunna ega rum intil! dess Herr Krigs-
fiskalens memorial upplyst ess om motsatsen, nu uttryck-
ligen tillkännagifva, hvad efter sunda menniskoförståndets
dom må antagas hafva varit vår mening, att nemligen vi
hvarken vid sammankomsten eller i våra skrifter upp-
fattat berörde epithet, såsom synonymt med vanärande
eller påstått, act Hr v. Schanptz genom sitt handiingssatt
efläckat sin borgerliga ära. Vi ansågo och anse nämnde
epitbet, icke såsom en negation af heder i allmänhet, utan
i den ioskränkthet målets natur tillsäger, såsom beteckoan-
de att bandlingen icke varit hederlig, den må för öfrigt
erhå!la hvilken benämning som heist, t. ex. vårdslös, lätt-
sion:g, obetänksam eller dylikt. Det är klart, att vi här
afsett endast den militäriska hedern som, efter det begrepp
vi här ofvan antydt, fordrar ett strängt iakttagande ej
blott af allmänna tvångspligter, utan äfven af sådane, hvil-
kas öfverträdande utmärker bristande granlagenhet eiler
uppmärksamhet på belgden af ingångne förbindelser, och
stämplar hvad man vanligen kallar fel emot konduiten. Med
Fr vy. Schantz ega vi i förevaranue sak, utom i denna
punkt, ingen beröring. i
Af hvad som tilldragit sig vid sammankomsten den
7 Januari har ej eller Fierr Krigsfiskalen hbömtat något e-
gentligt stöd för sitt påstående. Han kunde ej fela att
inse, det ett af den klagande sjelf under förefallet samtal,
rörande ev ifrågaställd bandling, framkalladt svar på en
af honom gjord fråga ow handiungens egenskap, icke kun-
de rubriceras såsom ett skymfligt öfverfallande. Sålunda
har han hufvudsakligen fästat sig vid påtöljande samman-
kormsten den 29 Januari och den dervid förefallna om-
röstning, rörande Hr v. Schantzs bandlingssätt. När mun
gör sig reda för upphofvet och beskaffenheten af deuna
tilldzagelse, skall dock snart deu stora vigt, som Hr Krigs-
fiskalen velat deråt gifva, aildeles förlora sig. Det skall
ock då lätteligen inses af hvad halt och varde de före-
speglingar äro, hvarmed man försökt förskräcka allmänhe-
ten om vådan ar sammansättningar emellan Officerare till
utvotering af en dem misskaglig kamrat, och om de för-
derfliga följder, hvilka skulle ega rum oi ej ett prejudi-
kat af sådant försök strängeligen bestraffades.
Märkom då i främsta rumrtmet, att den som anstiftade
frågavarande sammankomst var ingen annan än FPremier-
Löjtnanten v. Schantz sjelf. Han bar ej kunnat neka,
hvad dessutom till tullkomiligaste evidens är bevisadt, att
wi icke en utan flera gånger afslegit bans begäran derom,
och att den endast ar att tillskrifva Hr Grefve Croustedts
undfallenhet för hans enträgna önskningar och vårt skyl-
diga afseende på denne vår förmans bemedling.
Besinnom dernäst, att föremålet för sammankomsten
äfven var af Hr v. Schantz sjelf bestämdt. Han önskade
att af graden erhålla en allmin opiniens-yttrirg rörande
DBergemannska affaren. I det föregående är redan visadt,
huru litet förtroende bör fästas vid hans uppgift, som skur
le ban endast hafva åsyttst att kungöra kamraterne sitt
fattade beslut, att i tjensten qvarstå — en uppgift, som
dessutom strider mot den tyduwing han velat gifva sitt löfte
vid sammankomsten den 7 Januari, att nemligen detta en-
dast var vilkorligt och bercende af det omgöme graden
samfäldt koreme att yttra, hvilket omdöme således otvif-
velaktigt på ett eller annat sätt borde utrönas. Imedler-
tid kände vi för vår del ingen annan anledning för hans
begäran om sammankomsten, än den som stod att hämtas
från Hr Grefve Cronstedts skrifvelse, och endast med för-
