Dess vederlikar skulle finnas så förmäten och obetänksam, att förörva den ena mot den andra sådana förgripelser och danheder, eburudan orsak han ock dertill hatva kun?de, att öfverfalla hvarandra med skymflige och ogvädesord, så är derigenom ingalunda förklaradt hvad med skymfande förstås. Att uppräkna alla arter af verbalinjurier, är ea ren sgmöjlighet, och att til större eller mindre stralfbarhet gradera eller utstaka gränser dem emellan, torde vara ett bland lagstiftningens svåraste probleimmer, isynnerket som serskilta grunder både i objectifi och subjectift afseende nästan 1 hvarje tall framställa sig. Der, såsom i Sverige, en lagstiftniug i duellsmå! gäller, som hotar med bestämdt straff och ick2 öfverlåter ät Domaren att mäta ansvaret efter konkreta förhållanden, fordras framförallt den största varsamhet och urskillaing, för att vj under rubrik af Duellsbrott, hänföra bvad eftev sakens natur och allmänna rättsgrunder dertill ej hörer, emedan MM annat fall all yttrangeratt vore tillintetgjord, och man för de mest obetydliga ord, endast de utmärkte ett ogzilJande omdöme eller förebråelse, kunde hemfalla under Duells-plakatet. Någon ledaing härutianan fnon-s dock uti ingressen till Duells-plakafet, der orden lyda! — kunua vi ej eller tillåta att sådact förvärfvadt godt nama ech rygte som med rätta bör skattas för enj dyrbar och omistlig ting, och i lika varde med sjelfva lifvet hållas måtte på något otillbörligt, skymfligt och ärersrligt sätt genom vanvordige och föraktelige slagsmål, försmädlig ord och ährerörige beskyliningar, eller eljest andra skamlöse tillvitelser och förtal som heder och ära angå, blifva them emellan på ett otillbörligt och så förakiligt sät afhaånde, att the nästan intet skulle kunna veta någor utväg till att få vindicera sådant tillbakas ingen utan med lif och lefvernes äfventyr, och oftast wed förlust af thes eviga och ti.umeliga välfära. — Häraf synes att lagstiftaren: egentligen ej haft för afsigt att under de i Duellsplakatet gifne strängare straffbestämmelser begripa mindre missfirmelser, elier audra än sådana försmädliga ord, beskyllningar eller tillvitelser, som gingo å heder och ära och voro af den svåra art, att den 5fverfaline, för att af två derigenom tillfogad skymf, ansåges i stånd att äfventyra sjelfva lifvet. Verbal-iojwier kanna bestå i obestämda yttringar af oqväden eller tillmälen, hvilka angripa persouligbeten i det hela, i det att benämningar nyttjas som etter allmänna begreppet utmärka en föraktlig och ärelös menniska. De kunna äfven vara rigtade blott å någon viss gerning eiler handling, hvilkea framställes såsom otillbörlig och de upphätva då ej ovilkorliger.i bsgreppet om dea angripne heder i allmänhet. Är han oskyidig och den brottsliga bandlingen honom pådiktad, så mäste tillviteisea alltid anses straffvärd. Är åter handlingen sann och uppenbart bevislig, så beror tillvitelsens eller det derom fällda omdömets egenskap af strabart eller icke, på pröfningen huru vidt det eger tillämpning till handlingen, d. v. s. på egentligheten eller oegentligheten af det såsom förgripligt angitna predikatet. Ova någon till en person som begått en omoralisk gerniog yttrar, att han skickat sig otillbörligt eller vaahederligt; så vore det val en kränkning af all sund lagprincin, att derför döma honom till straff, tv det brottsliga ligger icke uti tillvitelsen eller omdömet, utan i beskaffenheten af sjeifva gerningen. Iläader det åter, att man förekastar e2 person och såsom klandervärd bedömer en bandling, som i sig sjelf är oskyldig, loflig eller berömlig; så ligger uti det felaktiga omdömet ingen ärekränkning, ty när ea hvar inser, att personen eller hans handling blifvit orätt bedömd, kan han af tillmäalet icke lida till sin heder. ffrån dessa allmänna grundsatser skul!e vi hemta försvar äfven om det med minsta sken af rimlighet kunde påstås, att de åtgärder Herr v. Schantz velat ligga oss ti!l last, såsom för sig menlige, borde hänföras under Duells-plakatet, d. v. s. bestodo uti sådan förgripelse och vanheder , att vil öfverfallit honom med skymfliga och oqvädinsord. Den handling vi förevitat honora, eller hans underlåtenhet ait efter utfästelse betala hvad af oss kallas en hedersskuld till Konsul Bergemann, har han ingalunda bestridt. Ar vårt omdöme att han derigenom komprometterat korpsens värdighet eller vanhedrat unifermen stödt på giltiga grunder, så vore det rättsvidrigt att derföre straffa oss, ty den skymf han deraf vidkändes, var en omedelbar följd, icke af vårt yttrade omdöme, utan af sjelfva kandliogssättet. Bans medborgerliga ära vore honom ej eller deiigenom på något sätt beröfvad, ty bristande uppmärksamhet å en sann mihtärisk esprit, utesluter ingalunda begreppet om klanderlöshet i audra lefnadsförlåltanden, der tillfälliga afvikelser icke med lika ömtälighet afses och bebandlas. Ar åter såsom Herr v. Schantz påstår, och Herr Krigsfiskalen besannar, handlingen ostrafflig, ock finner han sig af allmänna opinionen rättfärdigad mot hvarje derifrån hämtad beskyllning, så har hans anseenie ej kunnat lida derigenom, att endast någre af hans kamrater gifvit handlingen en oiktig benämning eller för vanhederligt ansett, hvad som icke förtjente denna qvalifikation. Nu inträffa likväl här ingalunda de criterier, som efter hvad nyss berördt är, utmärka begreppet af ett duLAMA FA Ares FK h VA Fr I 1 a