Dess vederlikar skulle finnas så förmäten och obetänksam,
att förörva den ena mot den andra sådana förgripelser
och danheder, eburudan orsak han ock dertill hatva kun-
?de, att öfverfalla hvarandra med skymflige och ogvä-
desord, så är derigenom ingalunda förklaradt hvad med
skymfande förstås. Att uppräkna alla arter af verbal-
injurier, är ea ren sgmöjlighet, och att til större eller
mindre stralfbarhet gradera eller utstaka gränser dem emel-
lan, torde vara ett bland lagstiftningens svåraste proble-
immer, isynnerket som serskilta grunder både i objectifi och
subjectift afseende nästan 1 hvarje tall framställa sig. Der,
såsom i Sverige, en lagstiftniug i duellsmå! gäller, som
hotar med bestämdt straff och ick2 öfverlåter ät Domaren
att mäta ansvaret efter konkreta förhållanden, fordras
framförallt den största varsamhet och urskillaing, för att
vj under rubrik af Duellsbrott, hänföra bvad eftev sakens
natur och allmänna rättsgrunder dertill ej hörer, emedan
MM annat fall all yttrangeratt vore tillintetgjord, och man
för de mest obetydliga ord, endast de utmärkte ett ogzil-
Jande omdöme eller förebråelse, kunde hemfalla under
Duells-plakatet. - Någon ledaing härutianan fnon-s dock
uti ingressen till Duells-plakafet, der orden lyda! — kun-
ua vi ej eller tillåta att sådact förvärfvadt godt nama
ech rygte som med rätta bör skattas för enj dyrbar och
omistlig ting, och i lika varde med sjelfva lifvet hållas
måtte på något otillbörligt, skymfligt och ärersrligt sätt
genom vanvordige och föraktelige slagsmål, försmädlig
ord och ährerörige beskyliningar, eller eljest andra skam-
löse tillvitelser och förtal som heder och ära angå, blif-
va them emellan på ett otillbörligt och så förakiligt sät
afhaånde, att the nästan intet skulle kunna veta någor
utväg till att få vindicera sådant tillbakas ingen utan
med lif och lefvernes äfventyr, och oftast wed förlust af
thes eviga och ti.umeliga välfära. — Häraf synes att
lagstiftaren: egentligen ej haft för afsigt att under de i
Duells- plakatet gifne strängare straffbestämmelser begripa
mindre missfirmelser, elier audra än sådana försmädliga ord,
beskyllningar eller tillvitelser, som gingo å heder och ära
och voro af den svåra art, att den 5fverfaline, för att af
två derigenom tillfogad skymf, ansåges i stånd att äfven-
tyra sjelfva lifvet.
Verbal-iojwier kanna bestå i obestämda yttringar af
oqväden eller tillmälen, hvilka angripa persouligbeten i
det hela, i det att benämningar nyttjas som etter allmän-
na begreppet utmärka en föraktlig och ärelös menniska.
De kunna äfven vara rigtade blott å någon viss gerning
eiler handling, hvilkea framställes såsom otillbörlig och de
upphätva då ej ovilkorliger.i bsgreppet om dea angripne
heder i allmänhet. Är han oskyidig och den brottsliga
bandlingen honom pådiktad, så mäste tillviteisea alltid
anses straffvärd. Är åter handlingen sann och uppenbart
bevislig, så beror tillvitelsens eller det derom fällda omdö-
mets egenskap af strabart eller icke, på pröfningen huru
vidt det eger tillämpning till handlingen, d. v. s. på egent-
ligheten eller oegentligheten af det såsom förgripligt an-
gitna predikatet. Ova någon till en person som begått en
omoralisk gerniog yttrar, att han skickat sig otillbörligt
eller vaahederligt; så vore det val en kränkning af all
sund lagprincin, att derför döma honom till straff, tv det
brottsliga ligger icke uti tillvitelsen eller omdömet, utan i
beskaffenheten af sjeifva gerningen. Iläader det åter, att
man förekastar e2 person och såsom klandervärd bedömer
en bandling, som i sig sjelf är oskyldig, loflig eller beröm-
lig; så ligger uti det felaktiga omdömet ingen ärekränk-
ning, ty när ea hvar inser, att personen eller hans hand-
ling blifvit orätt bedömd, kan han af tillmäalet icke lida
till sin heder.
ffrån dessa allmänna grundsatser skul!e vi hemta för-
svar äfven om det med minsta sken af rimlighet kunde
påstås, att de åtgärder Herr v. Schantz velat ligga oss
ti!l last, såsom för sig menlige, borde hänföras under Du-
ells-plakatet, d. v. s. bestodo uti sådan förgripelse och
vanheder , att vil öfverfallit honom med skymfliga och
oqvädinsord. Den handling vi förevitat honora, eller
hans underlåtenhet ait efter utfästelse betala hvad af oss
kallas en hedersskuld till Konsul Bergemann, har han in-
galunda bestridt. Ar vårt omdöme att han derigenom
komprometterat korpsens värdighet eller vanhedrat unifer-
men stödt på giltiga grunder, så vore det rättsvidrigt att
derföre straffa oss, ty den skymf han deraf vidkändes, var
en omedelbar följd, icke af vårt yttrade omdöme, utan af
sjelfva kandliogssättet. Bans medborgerliga ära vore ho-
nom ej eller deiigenom på något sätt beröfvad, ty bristande
uppmärksamhet å en sann mihtärisk esprit, utesluter inga-
lunda begreppet om klanderlöshet i audra lefnadsförlål-
tanden, der tillfälliga afvikelser icke med lika ömtälighet
afses och bebandlas. Ar åter såsom Herr v. Schantz på-
står, och Herr Krigsfiskalen besannar, handlingen ostrafflig,
ock finner han sig af allmänna opinionen rättfärdigad mot
hvarje derifrån hämtad beskyllning, så har hans anseenie
ej kunnat lida derigenom, att endast någre af hans kam-
rater gifvit handlingen en oiktig benämning eller för
vanhederligt ansett, hvad som icke förtjente denna qva-
lifikation.
Nu inträffa likväl här ingalunda de criterier, som
efter hvad nyss berördt är, utmärka begreppet af ett du-
LAMA FA Ares
FK h VA Fr I 1 a