nens utsagor, vid sednare sammanträdet egt rum, rörande jet af Hr v. Schanotz gitna löftet; så måste man dock ihågkomma, att de discussioner, sem då föreföllo, och hvarunder frågan om afskedstagandet kom å bane, voro omedelvarligen framkallade af och aldeles oskiljaktige ifrån förenålet för detta oss påtvungna möte, samt att Herr von Schantz lika litet deraf, som af någon annan vär åtgärd, uonit sig i behof af starkare ansträngning för ati reda ig ifrån det föregifna tvånget, än förklarandet af sitt get beslut, i kraft hvaraf han också oafbrutet bibehålit och ännu bibehåller sin tjenstebefattning vid Kongl. Flottan. Vid öfvervägande häraf lärer det finnas föga förklarligt, huru Herr Krigsäskalen kunnat påbörda oss något straffhart försök att tvinga Herr von Schantz till afskedstasande, och huru ban för att ådagalägga olagligheten af ett sådant försök, tilltrott sig åberopa det skydd Regeringsformen lemnar tjenstemän, som ej hafva förtroendetjenster, att icke kunna utan ransakning och dom derifrån skilias. Hade vi ock haft ett sådant uppsåt, s så kan det likväl ej blifva föremål för åtal, enär någon positif handling, hvargenom det skulle bringas till fullbordan, icke ligger oss till ast, och det således ej öfvergått till verkligt försök. Efer framställning af den sbandling, hvarigenom vi 2nsågo korpsen af Herr v. Sc hantz komprometterad, var det ban sjelt, som uttalade den följd hvilken han ansåg sig böra derifrån härnota , utan yttradt påstående derom från vår sida. Det är visserligen icke omö? sligt, att om Herr von Schantz ej förekommit oss, någon uppmaning i berörde afseende kunnat ega rum. iden man tillämpar ej strafflagen för händelser som möjligen kunnat inträffa, utan endast å hvad som tilldragit sig i verkligheten. Vi anse i följe af hvad anfördt är, alldeles öfverflödigt att inlåta oss i någon utförlig granskning för att visa lämpligheten af Herr Krigsfiskalens lag-citation 2 Kap. 13 6. af Krigsartiklarne. Det är oss obekant, att några jenstgöringsreg lementen, lotruktioner eller andra förfettningar finnas utfärdade, hvilka kunna sägas vara öfverträdde derigenom, att vi meddelat Herr von Schantz vårt omdöme om en handiing, den vi funnit klandervärd och bå 8 grund hvaraf han, utan provokation från vår sida, anydt sitt beslut, att skilja sig från korpsen. Andra öfverrädelser än sådana, som uti berörde stadgar eller uti Krigsrtiklarne äro nämnde, tillhöra ej Isgställets kathegori, och ndast i det fall, att ansvaret å dylika öfverträdelser ej fnes utsatt, är åt Domaren öfverlåtet att efter omständigieterne tillämpa de alternativa straffbestämmelserne. Dernäst har Herr Krigsfiskalen såsom brottsligt försållande emot oss anmärkt, att vi skola skymfat flerr PremierLöjtnanten von Schantz gerom tillmälen af en janhbederlig och straffbar bandling. Det heter i Memorialet att ansvarighet måste fästas ej mindre vid den, efter framställd fråga af v. Platen vid sammanträdet den 7 Januari uti lemnadt jakande svar, Herr v. Schantz gjorde skymfliga tillvitelse, deruti, de närvarande sig förenat, än vid v. Platens vid sammanträdet den 29 i samma månad till Herr v. Schaotz hafde förolämnpaude uttryck, men att avck samtlige svarandernes förfarande vid sistnämnde sammanträde att genom votering besluta och såmedelst till von Schantz förklara att hans handlingssätt varit vanhederligt, borde lufvudsakligast och egentligast noga granskas och bedömas: att det vore ostridigt act det i detta mål erkända och omvittnade förhållande, att vi gemensamt i flera personers närvaro företagit oss votering derom, huruvida Herr v. Schantzs handlingssätt varit vanhrederligt eller icke, och genom hvilken verkställda votering vi töl v. Schantz med gerning hka tydligt och bestämdt, som med ord, skola yttrat och förkiarat, att han vanhedrat uniformen och den korps vid hvilken han tjenar, måste hänföras till de uti Dueils-plakatet så strängeligen förbjudne förgripelser med ord eller gerning, enär någon större vanheder och något mera sky mfe! igt icke skulle kunna en Adelsman och Officer tillfogas, än att af kamraterna inom den grad der:han tjenar, förklaras hafva handlat vanhederligt, och hvilket skymfande otvifvelaktigt skulle kunnat gifva anledning till utmaning: att härförutan borde komma i betraktande dels att vårt brott icke ska!l kommit af ötverilning utan efter öfverläggning med fullt uppsät, eller såsom Konzl. Förklaringen öfver Duells-plakatet den 19 Nov. 1695 det bevämnde: af långo vräkt och berådt mode, och dels att vi icke allenast uti afgifven förklaring och under hela ransakningen ibärdigt och enstämmigt vidhållit att förklara Herr v. Schantzs förhållande för vanhederligt, utan ock sökt att detsamma i bevis leda; att vid bestämmande af det ansvar som på denna uppenbara förbrytelse borde följa och enär enligt 6 Kap. 10 I. at Kongl. Krigsartiklarne, då krigslydnaden ej är bruten, allt annat skymfande mellan Officerare af hvad beskaffenhef det vara måtte skulle straffas efter Kongl. Dueils-plakatet, utom hvilket någon annan lag icke finnes, som i något afseende kunde lämpas till förevarande händelse, och ostridigt vore, att vårt erkända förklarande det Herr v. Schantz bandlat vanhederiigt, innefattade ett skymfande af den mest svåra och eftertänkliga egenskap, ansåg Herr Krigsfiskalen sig icke kunna undgå att JO Aha oe a ooo OF oo ate BT JE AJA Fe