vat taga afsked, hvilket vittaset högeligen bestridt: Att
vittnet derefter uppläst ett skriftligt anförande och att vid
slutet deraf äfven von Schentz framdragit och uppläst
något som hufvudsakligen ianehållit, att så länge Hans
Maj:t Konungen och Hans Kongl. ilöghet Kron-Prinsen
tiliäto honom att fortfarande innehafva sina befattoingar
hos desse höga personer, så ämnade han att tjena qvar såsom
Prewier-Löjtnant; hvsrjemte vittnet på fråga om vid sam-
manträdet någon försökt att öfvertyga v. Schantz det han lof-
vat taga afsked förklarat sig ej kunna säga, att det bestamdt
skett, men tyckt att derom varil fråga i den af v. Steijern
upplästa skrift. Och har Herr Premier-Löjtnanten Lilje-
hök, ensam bland alla vittnena, vid ett sednare förbör
uppgi!vit, att då v. Schantz under läsningen af sia skrift
kommit till de orden att han vore direkte anstä!ld under
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens befäl, i och för Expe-
ditionen till Stettin, och att Hans Koagl. Höghet icke fun-
nit bans förhållande vanhederligt, von Platen med hetta
framtradt till v. Scbhantz, och sagt detta är lögn hvarom
dock vittnet, på fråga om ban ansett detta svar höra så
väl till v. Schantz uppgift att han ännu vore i Stor Ami-
gal-Embetets Expedition tjenstgörande, som uppgisten att
Hans Kongl. Höghet gillat hans handlingssätt, förklarat,
tt han uppfattar svaret såsom blott bestridande uppgiften
om ordet vanhederligt.
Herr Premier-Löjtnanten Hedborg: Att v. Knorring
tillkännagifvit att han på Herr Amiralen Grefve Cronstedts
ord:es sammankallat graden för att endast göra den tvenne
frågor, hvilka borde besvaras med ja eller nej: att Friherre
Pfeitf häremot gjort erinran och yrkat rättighet för en hvar
att meddela sina tankar om saken, utan skyldighet att med
ja eller nej besvara frågor: att första frågan framställts
på följande sätt; de af Premier-Löjtnanterne, som anse
Premier-Löjtnanten von Schantzs penningeatfär ed Kon-
su! Bergemann för Flottans Uniform vanhederlig, gå till
höger, de som icke anse nämnde aftär vanhederlig, gå till
venster: att på denna uppmaning vi gått till höger om v.
Knorring, men de öfrige fem förblitvit till venster: att Fri-
berre Pteiff yrkat v. Schantz, rättighet, att såsom anklagad
få försvara sig, dertill v. Knorrivg svarat att det i sinom
tid kunde få ske: alt v. Steijern uppläst ett skriftligt an-
förande, hvars innehåll vittnet icke mindes: att Premier-
Löjtnanten Liljehök likaledes uppläst en skrift, bufvudsak-
ligen innehållande det Premier-Löjtnantsgraden icke borde
befatta sig med saken, emedan ban ansåg den röra von
Schantz enskildt: att äfven von Schaotz i uppläst anföran-
de förklarat, att då några ar kamraterne ansett Bergemann-
ska affaren i så bög grad klandervärd, att han borde be-
gära afsked, men deremot några andra lika aktningsvärda
kamrater ansett densamma vara af allde!es enskild beskaf-
fenvet och derföre ej berättigade dem att dermed tage nå-
gon befattning, och dessutom så väl Hans Maj:t Konungen
som Hans Koogi. Höghet Kronprinsen förklarat sig ej haf-
va något att förebrå konom för sin beskickning med Her-
tigev af Leuchtecxberg, så vore hans bestämda beslut, hvil-
ket han ville gifva samtlige härvarande kamrater tillkän-
na, att tjena qvar vid flottan, så länge ofvannämnde köga
personer voro med hans tjenst nöjde: att vittnet ihågkom,
att under uppläsningen af v. Steijerns skrift, antingen v.
Steijern eller v. Platen yttrat att v. Schantz förbundit sig
till afskedstagande, dertil denne sednare likväl nekat, med
förklarande att han endast sagt, att om det vore karard-
lernes mening, sä visste ban hvad han hade att rätta
sig efter.
Då vi med hänföravde tiil allt hvad sålunda genom
dena hållne undersökningen blifvit hufvudsakligen utredt,
vu böre yttra oss öfver Herr Krigs-Fiskalens slutsattser
och lagtillä:npningar, möter oss först hans uppgift, att vi
olagligen sökt tvinga Herr Premier-Löjtnanten v. Schantz
tili afskedstagande från dess vid Kengl. Flottan innehafvan-
de tjenst, och havs derå grundade påstående, att vi såme-
delst gjort oss förfallne till det i sista mom. af 13 4. 2
Kap. af Kovgl. Krigs-Artiklarne stadgade strängare ansvar.
Vi neke ingalunda, att vårt missnöje med Hr v. Schantzs
handlingssätt, så vidt vi ansågo det inverka ofördelaktigt
på korpsens anseende och leda till menliga följder, hos oss
ästedkommen önskan, att se bonom derifrån skild. Men
för att realisera denna önskan nyttjalles, såsom redan sagdt
är, inga tvingande medel och vidtogs ingen egenmägtig
eller lagstridig åtgärd. Wi visste alltförväl, att den hand-
ling, som, efter vår tanka, låg honom till last, var af den
natur, att den icke kunde, efter laglig pröfning, medföra
hans skiljande från tjensten, och att oss ej elier tillkom
rätt att honom dertill förbinda. Men vi funna vår pligt
vara, att underrätta Hirr v. Schantz om skälen till vårt
missnöje, låta honom sjelf bedöma dem och lemna titl hans
eget eftersinnande, huruvida han funne för sig båtande,
att avarstanna biand kamrater, som om honom fattat en
missgynnande opinion och af hvilka han ej! egde påräkna
det fortfarande förtroende och den tillgifvenhet, som un-
der utöfning af gemensamma tjenstebefattningar måste an-
ses af ett stort värde. Denna underrättelse erhöll Hr v.
Schantz vid sammankomsten den 7 Januari. Utan att från
vår sida minsta uppmaning gjordes för att förmå honom
zetirera från tjeosten, tillkännagaf ban, opåkalladt, ett så-
dant sitt beslut på ett sätt och med ett uttryck, som ej
lunde Näccfaretåg NA att pvättfand na ansv 7: oo 7